Sk\u00e4rtorsdagen<\/p>\n\n\n\n
De flesta bibeltexter vi i minnet och i vardagslag \u00e5terv\u00e4nder till \u00e4r s\u00e5dana som st\u00e4rker oss i det vi tycker \u00e4r viktigt, som grundregeln att vi ska \u00e4lska v\u00e5ra medm\u00e4nniskor, och att allt vi vill att andra ska g\u00f6ra mot oss ska vi ocks\u00e5 g\u00f6ra mot dom, allts\u00e5 f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt i livet, etik. <\/p>\n\n\n\n
Vi \u00e5terv\u00e4nder ocks\u00e5 till bibelber\u00e4ttelser om det som har h\u00e4nt, och vi inser att s\u00e5dana ber\u00e4ttelser \u00e4r skapade med ber\u00e4ttargrepp f\u00f6r att f\u00f6rmedla en stark och pedagogisk bild som det ska vara l\u00e4tt att komma ih\u00e5g. Detsamma g\u00e4ller Jesu liknelser, som ju genom upprepning, och stegring, och t ex tretalet \u00e4r pedagogiskt uppbyggda s\u00e5 att vi relativt enkelt kan \u00e5terber\u00e4tta dom redan efter att bara ha h\u00f6rt dom en enda g\u00e5ng.<\/p>\n\n\n\n
Men, nu kommer vi till en helt annan ber\u00e4ttelse, n\u00e4mligen ber\u00e4ttelsen om det som h\u00e4nde p\u00e5 sk\u00e4rtorsdagens kv\u00e4ll, kv\u00e4llen som f\u00e5tt sitt namn av det gamla ordet sk\u00e4r, som betyder ren. Kv\u00e4llen d\u00e5 Jesus och l\u00e4rjungarna firar den judiska p\u00e5sken, \u00e4nnu en g\u00e5ng, men sista g\u00e5ngen tillsammans, och annorlunda. Kv\u00e4llen som redan b\u00f6rjar med att Jesus tv\u00e4ttar v\u00e4nnernas f\u00f6tter, tv\u00e4ttar dom rena, som ett tecken p\u00e5 att n\u00e5got nu b\u00f6rjar, n\u00e5got att g\u00e5 in i, som en h\u00f6gtid, en ny livsfas, inte bara med f\u00f6tterna utan med allt.<\/p>\n\n\n\n
Ber\u00e4ttelsen om den h\u00e4r kv\u00e4llen vittnar om ett uppbrott som skiner igenom i varenda en av dess textrader, i form av vemod och dr\u00f6jsam ledsamhet. F\u00f6r h\u00e4r finns ett uppbrott, ett uppbrott som \u00e4r sv\u00e5rt att g\u00f6ra n\u00e5gon k\u00e4ck livsvisdom, pedagogisk po\u00e4ng, eller moralisk uppmaning av. Uppbrottet har flera bottnar.<\/p>\n\n\n\n
\u2022 L\u00e4rjungarna bryter upp fr\u00e5n den underbara, om \u00e4n ibland s\u00e5 mots\u00e4gelsefulla, livsform de levt i under tre \u00e5r tillsammans med sin M\u00e4stare.<\/p>\n\n\n\n
\u2022 Den judiska identiteten utmanas av att Jesus s\u00e4ger att det nu blir ett ”nytt f\u00f6rbund” – allts\u00e5 n\u00e5got som l\u00e4ggs till, och delvis f\u00f6r\u00e4ndrar det som l\u00e4rjungarna hade vuxit upp med, Sinai-f\u00f6rbundet, det h\u00e4rmed ”gamla f\u00f6rbundet”, Gudsfolkets f\u00f6rbund i \u00f6knen och f\u00e5ngenskapen.<\/p>\n\n\n\n
\u2022 Ocks\u00e5 gemenskapen inom l\u00e4rjungakretsen bryts upp – och Jesus och Judas st\u00e4lls mot varandra. och v\u00e4nnerna l\u00e4mnas i en uppbrottsst\u00e4mning de inte riktigt f\u00f6rst\u00e5r sig p\u00e5, eller kan ta till sig, eller vet vad de ska g\u00f6ra av.<\/p>\n\n\n\n
\u2022 Och v\u00e4rst och avgrundsdjupast av allt, uppbrottet fr\u00e5n livet, f\u00f6r Jesus – och som det verkar fr\u00e5n Guds n\u00e4ra k\u00e4rlek, f\u00f6r Jesus. Att allt som gav mening nu f\u00f6r alltid o\u00e5terkalleligt g\u00e5r av p\u00e5 mitten – precis som f\u00f6rh\u00e4nget i templet.<\/p>\n\n\n\n
Men – mitt i allt detta som texten f\u00e5r oss att k\u00e4nna, de m\u00e5nga bottnarna av uppbrott – s\u00e5 g\u00e5r de tillsammans ut p\u00e5 Oljeberget, f\u00f6r att som seden var tillsammans st\u00e4mma in i himmelens lovs\u00e5ng, och svara upp mot den ton, den bl\u00e5 ton, av lovs\u00e5ng som ekar mellan galaxerna, och som finns i valarnas l\u00e5ngv\u00e4ga l\u00e4ngtansrop mellan v\u00e4rldshaven, och i varenda atom i v\u00e5ra kroppar, ja i allt liv under, i och \u00f6ver stj\u00e4rnhimlen: Lovs\u00e5ngen till skaparen, som uppr\u00e4tth\u00e5ller allt, och \u00e4r barmh\u00e4rtig. <\/p>\n\n\n\n
L\u00e5ngfredag<\/strong><\/p>\n\n\n\n Det b\u00f6rjade ig\u00e5r, p\u00e5 sk\u00e4rtorsdag, det skeende som forts\u00e4tter idag \u2013 och som vi inte kan komma undan, eller bort fr\u00e5n, L\u00e5ngfredagen.<\/p>\n\n\n\n Det b\u00f6rjade med en samling, en samling med en v\u00e4lk\u00e4nd yttre ram, firandet av den judiska p\u00e5sken.<\/p>\n\n\n\n Den ramen k\u00e4nde l\u00e4rjungarna till, och n\u00e4r de v\u00e4l hade f\u00e5tt veta var de skulle fira m\u00e5ltiden denna g\u00e5ng, s\u00e5 visste de precis vad som f\u00f6rv\u00e4ntades av dem, vad de skulle g\u00f6ra \u2013 f\u00f6r att f\u00f6lja traditionen, sedv\u00e4njan, f\u00f6r att upprepa och bekr\u00e4fta f\u00f6rbundet av k\u00e4rlek och efterf\u00f6ljelse.<\/p>\n\n\n\n Men ramen gick itu, Jesus br\u00f6t upp den, och l\u00e4t den judiska p\u00e5skm\u00e5ltiden \u00f6verg\u00e5 i n\u00e5got nytt \u2013 som \u00e4nd\u00e5 bars vidare av samma \u00f6vertygelse: att Gud befriar folket, leder oss \u00f6ver m\u00f6rka vatten och torr \u00f6ken.<\/p>\n\n\n\n Vad gjorde att l\u00e4rjungarna runt Jesus f\u00f6rstod, och k\u00e4nde sig lugna fast\u00e4n ramen gick itu? Nog var det uttydningsorden, att br\u00f6det de delar \u00e4r hans kropp, och vinet de doppar br\u00f6det i, \u00e4r hans blod, allts\u00e5 att han ger sitt liv f\u00f6r m\u00e4nskligheten, som gjorde att de f\u00f6rstod, att de nu stod i ett uppbrott, fr\u00e5n det gamla, till det nya.<\/p>\n\n\n\n Och idag, dagen efter det d\u00e4r uppbrottet, och lovs\u00e5ngen i Getsemanetr\u00e4dg\u00e5rden, lovs\u00e5ngen som slutade i Jesu v\u00e4djanden om s\u00e4llskap i \u00e5ngesten, anklagelser och falskhetens kyss, f\u00f6rr\u00e4deri \u2013 idag, \u00e4r dagen d\u00e5 vi m\u00f6ts, och jag s\u00e4ger m\u00f6ts, f\u00f6r ordet fira<\/em> k\u00e4nns s\u00e5 sv\u00e5rt att s\u00e4ga i det h\u00e4r sammanhanget, m\u00f6ts f\u00f6r att p\u00e5minnas om Jesu d\u00f6ende och d\u00f6d. F\u00f6r att den aldrig ska f\u00e5 k\u00e4nnas f\u00f6rg\u00e4ves.<\/p>\n\n\n\n Det fullkomliga uppbrottet fr\u00e5n livet \u2013 och till synes helt och h\u00e5llet on\u00f6digt \u2013 f\u00f6r det blev konsekvensen, den samlade konsekvensen av s\u00e5 m\u00e5nga m\u00e4nniskors missf\u00f6rst\u00e5nd, of\u00f6rm\u00e5ga att k\u00e4nna och t\u00e4nka r\u00e4tt, maktanspr\u00e5k, avundsjuka, kortsiktighet, stor- som geopolitik.<\/p>\n\n\n\n Detta fullkomliga absoluta uppbrott \u00e4r trots allt det beror p\u00e5 \u00e4nd\u00e5 n\u00e5got som mer \u00e4n s\u00e5 mycket annat ber\u00f6r oss \u00e4nda in i benm\u00e4rgen, och att vi som Kristi kropp, f\u00f6r kyrkan kallas ju det, har del i detta d\u00f6ende, f\u00f6r att ocks\u00e5 en g\u00e5ng, som delar av Kristus uppv\u00e4ckas till nytt liv.<\/p>\n\n\n\n S\u00e5 blir t o m Jesu d\u00f6d, paradoxalt nog, en trygghet f\u00f6r oss att h\u00e4mta kraft i n\u00e4r v\u00e4rlden och vi m\u00f6ter motg\u00e5ngar, motst\u00e5nd, och oh\u00f6rsamhet, och destruktivitet \u2013 att som Jesus, f\u00e5 g\u00f6ra n\u00e5got f\u00f6r de andra medans tid \u00e4r, och att komma genom allt det m\u00f6rka, men f\u00f6rst att beh\u00f6va g\u00e5 \u00e4nda ner i det \u2013 och lyftas upp av Gud sj\u00e4lv. Det \u00e4r v\u00e5r b\u00f6n \u2013 men nu, i v\u00e5r k\u00e4rlek till Kristus, \u00e4r det sorgens dimmor som fyller v\u00e5r v\u00e4rld och v\u00e5rt sinne. En v\u00e4n, \u00e4r inte l\u00e4ngre med oss. En riktig v\u00e4n. V\u00e4nnen. <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Sk\u00e4rtorsdagen De flesta bibeltexter vi i minnet och i vardagslag \u00e5terv\u00e4nder till \u00e4r s\u00e5dana som st\u00e4rker oss i det vi tycker \u00e4r viktigt, som grundregeln att vi ska \u00e4lska v\u00e5ra medm\u00e4nniskor, och att allt vi vill att andra ska g\u00f6ra mot oss ska vi ocks\u00e5 g\u00f6ra mot dom, allts\u00e5 f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt i livet, etik. Vi \u00e5terv\u00e4nder […]<\/p>\n","protected":false},"author":436,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[9],"tags":[],"class_list":["post-1902","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserade"],"acf":[],"yoast_head":"\n