Fj\u00e4rde s\u00f6ndagen i p\u00e5sktiden: V\u00e4gen till livet<\/p>\n\n\n\n
Andra Moseboken 13:20-22, F\u00f6rsta Thessalonikerbrevet 5:9-11 och Johannes 13:31-35<\/p>\n\n\n\n
Psalm 253 (F\u00f6r det \u00e4r ju min \u00e4lsklingspsalm)<\/p>\n\n\n\n
Ibland skakas pl\u00f6tsligt livet om s\u00e5 kraftigt att det n\u00e5gra timmar senare k\u00e4nns som en evighet har utspelat sig p\u00e5 n\u00e5gra f\u00e5 timmar. N\u00e4r en helt vanlig morgon, visar sig vara b\u00f6rjan p\u00e5 en dag som ska f\u00f6r\u00e4ndra s\u00e5 mycket, och p\u00e5 ett s\u00e4tt som inneb\u00e4r att allt som hittills varit kommer i ett nytt ljus, f\u00e5r en annan mening, och ibland det mesta tycks f\u00f6rlora sin mening. N\u00e4r det som betydde allt och \u00e4nd\u00e5 var sj\u00e4lvklart och naturligt svepts bort och framtiden ocks\u00e5 f\u00f6rlorats. N\u00e4r en dag blir den dagen, och inget eget r\u00e4cker till.
<\/p>\n\n\n\n
N\u00e5gra s\u00e5dana dagar har vi alla under v\u00e5rt m\u00e4nniskoliv. Det h\u00f6r liksom till det m\u00e4nskliga villkoret, att skakas om, f\u00e5 uppleva att grundvalarna f\u00f6r\u00e4ndras, och att en viskning av aldrig mer igen<\/em> h\u00f6rs inom oss. S\u00e5dana dagar b\u00e4r vi med oss, \u00e5r efter \u00e5r \u2013 och det som h\u00e4nde, eller kanske b\u00e4ttre uttryckt, slog till, \u00e4r f\u00f6r alltid p\u00e5tagligt f\u00f6r oss, i k\u00e4nslan, minnet och kroppen, som f\u00e4ngslats i tomheten.<\/p>\n\n\n\n – Jag \u00e4lskar dig, alltid, dag som natt.<\/p>\n\n\n\n Det \u00e4r vackra ord, att under alla dygnets timmar f\u00e5 vara \u00e4lskad. Och just en s\u00e5dan k\u00e4rlek beskrivs i dagens ber\u00e4ttelse fr\u00e5n Gamla testamentet med hj\u00e4lp av orden molnpelare och eldpelare. P\u00e5 den tiden, och faktiskt ocks\u00e5 i klassisk litteratur som i modern film, stod moln f\u00f6r gudomlig n\u00e4rvaro, och eld f\u00f6r intensiv identitet, helighet. Guds folk vandrar ut fr\u00e5n f\u00e5ngenskapen och slaveriet \u2013 och de vandrar i gudomlig n\u00e4rvaro, och f\u00e5r inspiration av det heliga. De ser d\u00e4rf\u00f6r vilken v\u00e4g de ska ta till friheten, fr\u00e5n f\u00f6rtrycket.<\/p>\n\n\n\n Men \u00e4nd\u00e5, s\u00e5 kommer var och en i detta befriade folk, precis som var och en av oss att hamna i situationer n\u00e4r verkligheten h\u00e5rt sl\u00e5r till mot v\u00e5ra liv, mot pulsen i v\u00e5r existens, och meningen g\u00e5r f\u00f6rlorad. N\u00e4r allt \u00e4r bortd\u00f6mt. Ingen g\u00e5r fri fr\u00e5n det h\u00e4r \u2013 och den h\u00e4r livskampen blir s\u00e5 tydlig under den sista m\u00e5ltid som l\u00e4rjungarna och Jesus \u00e4ter tillsammans. De f\u00f6rst\u00e5r att n\u00e5got drastiskt \u00e4r p\u00e5 g\u00e5ng \u2013 det \u00e4r uppbrottsst\u00e4mning i luften och i s\u00e4ttet bordet \u00e4r dukat och i s\u00e4ttet Jesus r\u00f6r sig och h\u00e5ller p\u00e5 med den d\u00e4r handduken. Och n\u00e4r han sedan b\u00f6rjar tv\u00e4tta deras f\u00f6tter, som om han var den som skulle passa upp dem, brister det f\u00f6r en av dem. \u2013 Du f\u00e5r helt enkelt inte tv\u00e4tta mina f\u00f6tter, det \u00e4r jag som skulle tv\u00e4tta dina.<\/p>\n\n\n\n En stund senare, under samma m\u00e5ltid, avsl\u00f6jar Jesus att en vid bordet kommer att bli den som ser till att han blir tillf\u00e5ngatagen. En, den som vet sig vara den som planerat det h\u00e4r redan, blir iv\u00e4gskickad av Jesus. Och det \u00e4r nog ingen tillf\u00e4llighet att det st\u00e5r att han som gick iv\u00e4g, hade br\u00f6d med sig. F\u00f6r med de orden blir det s\u00e5 tydligt att Jesus, trots vad som v\u00e4ntade, l\u00e4t honom vara med, gav honom br\u00f6d. Att ta med sig.<\/p>\n\n\n\n S\u00e5 g\u00e5r Judas, och det var natt<\/em>, som det st\u00e5r i texten. <\/p>\n\n\n\n Kvar \u00e4r l\u00e4rjungarna med den som tv\u00e4ttar andras f\u00f6tter, och har en handduk runt sig, allts\u00e5, nu med tyg, \u00e4r f\u00f6rberedd f\u00f6r att vara till f\u00f6r andra. <\/p>\n\n\n\n Kvar med den M\u00e4nniskoson som beskriver sig sj\u00e4lv som ett exempel att h\u00e4rma. <\/p>\n\n\n\n Kvar med den som \u00e4r i den t\u00e4taste gemenskapen med gudomlig n\u00e4rvaro och helighet, och som uts\u00e4nd av denna eviga gudomliga k\u00e4rleksvilja d\u00e4rf\u00f6r kan sammanfatta hela sin livsv\u00e4g i orden: <\/p>\n\n\n\n S\u00e5 som jag har \u00e4lskat er skall ni ocks\u00e5 \u00e4lska varandra.<\/em><\/em><\/p>\n\n\n\n Och du, vet du, den k\u00e4rlek Gud \u00e4lskar oss med \u00e4r o\u00e4ndligt stor, och den k\u00e4rleken str\u00e4cker sig bortom hur mycket natt det \u00e4n blir, och vad som \u00e4n skakar om oss, och f\u00f6r\u00e4ndras. <\/p>\n\n\n\n Det \u00e4r den k\u00e4rleken vi f\u00e5r vara en del av, f\u00f6r andras skull, f\u00f6r v\u00e4rldens skull. Det \u00e4r den enda v\u00e4gen till livet. Det \u00e4r jag s\u00e4ker p\u00e5. Men det \u00e4r ingen enkel, regelstyrd och rak v\u00e4g, det \u00e4r en empatisk, reflekterande och korsad v\u00e4g.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Fj\u00e4rde s\u00f6ndagen i p\u00e5sktiden: V\u00e4gen till livet Andra Moseboken 13:20-22, F\u00f6rsta Thessalonikerbrevet 5:9-11 och Johannes 13:31-35 Psalm 253 (F\u00f6r det \u00e4r ju min \u00e4lsklingspsalm) Ibland skakas pl\u00f6tsligt livet om s\u00e5 kraftigt att det n\u00e5gra timmar senare k\u00e4nns som en evighet har utspelat sig p\u00e5 n\u00e5gra f\u00e5 timmar. N\u00e4r en helt vanlig morgon, visar sig vara […]<\/p>\n","protected":false},"author":436,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[9],"tags":[],"class_list":["post-1926","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserade"],"acf":[],"yoast_head":"\n
<\/p>\n\n\n\n