Femte s\u00f6ndagen i p\u00e5sktiden: att v\u00e4xa i tro
<\/p>\n\n\n\n
Jesaja 57:15-16, Galaterbrevet 5:13-16 och Johannes 17:9-17.<\/p>\n\n\n\n
Psalm: 179 p\u00e5 morgonen! Och 510 p\u00e5 kv\u00e4llen!<\/p>\n\n\n\n
Sedan flera hundra \u00e5r har kunskapen om universum, allts\u00e5 om makrokosmos \u00f6kat steg f\u00f6r steg. Stj\u00e4rnor och galaxer, planeter och joniserade gasmoln \u2013 om allt det h\u00e4r v\u00e4xer kunskapen, och den kommer att forts\u00e4tta att v\u00e4xa. Resorna till m\u00e5nen \u00e4r j\u00e4mf\u00f6rt med vad vetenskapen nu k\u00e4nner till om v\u00e5r galax Vintergatan n\u00e4stan ingenting.<\/p>\n\n\n\n
Och samtidigt h\u00e4r p\u00e5 jorden forts\u00e4tter vi att brottas med de eviga fr\u00e5gorna, om livets mening, vad det \u00e4r att vara m\u00e4nniska, varifr\u00e5n vi egentligen kommer.<\/p>\n\n\n\n
Var och en som en majkv\u00e4ll med luften och naturen runt omkring, g\u00e5r ut och tittar p\u00e5 stj\u00e4rnhimlen sl\u00e5s just av detta: Alltings storhet och \u00e4nd\u00e5 trots sin egen litenhet, sin egen identitet, sitt eget jag, i ett sammanhang, i allt detta som tycks utan slut.<\/p>\n\n\n\n
Varje m\u00f6te med en m\u00e4nniska, inneh\u00e5ller p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt ocks\u00e5 tanken p\u00e5 ett uppbrott fr\u00e5n den m\u00e4nniskan. Alla som vi \u00e4lskar och k\u00e4nner s\u00e5 v\u00e4l kommer vi en g\u00e5ng att beh\u00f6va l\u00e4mna \u2013 det h\u00f6r till det m\u00e4nskliga villkoret \u2013 och n\u00e4r vi f\u00f6rstod att det \u00e4r s\u00e5, ja, det var d\u00e5 vi gick \u00f6ver fr\u00e5n barndom till ungdomstid. Vi f\u00f6rstod pl\u00f6tslig, och k\u00e4nde r\u00e4tt starkt den d\u00e4r saknaden i f\u00f6rv\u00e4g \u2013 och som vuxna \u00f6var vi oss att hantera saknaden, f\u00f6rlusten av dem vi \u00e4lskar \u2013 och av oss sj\u00e4lva. V\u00e5r egen \u00e4ndlighet sl\u00e5r ju mot oss med j\u00e4mna mellanrum. S\u00e4rskilt p\u00e5 morgonen k\u00e4nner vi av det – n\u00e4r vi vaknat tidigt och kanske vandrat ut i naturen f\u00f6r att f\u00e5 ett svar. Och n\u00e4r vi kl\u00e4tt av oss och l\u00e4gger oss ned.<\/p>\n\n\n\n
Tre kapitel i evangelisten Johannes, ja hela tre kapitel, n\u00e4mligen 17, 18 och 19, \u00e4gnas \u00e5t att beskriva Jesu avskedstal. Ett tal som handlar om alla dem, och allt han nu l\u00e4mnar, och ett tal som handlar om vad som best\u00e5r trots alla han l\u00e4mnar och allt han l\u00e4mnar. Vad \u00e4r det d\u00e5 som best\u00e5r \u2013 jo det som best\u00e5r, och f\u00f6rt\u00e4tas \u00e4r hans gemenskap med Gud och k\u00e4rlek till m\u00e4nniskorna och deras v\u00e4rld.
<\/p>\n\n\n\n
Gemenskapen med Gud v\u00e4xer – trots att han l\u00e4mnar sina l\u00e4rjungar, v\u00e4rlden, kyrkan och tiden. Och nyckeln till varf\u00f6r detta kan vara en tr\u00f6st \u00e4r paradoxen som uttrycks i orden att ju n\u00e4rmare Jesus blir universums ursprung och m\u00e5l, Gud sj\u00e4lv, ju n\u00e4rmare kommer Gud oss m\u00e4nniskor.<\/p>\n\n\n\n
I en naturvetenskapligt pr\u00e4glad tids\u00e5lder som v\u00e5r \u2013 n\u00e4r m\u00e4nniskor vet mer om galaxer och planeter, molekyler och virus \u00e4n om sitt eget sl\u00e4kttr\u00e4d och sina egna religi\u00f6sa traditioner \u2013 s\u00e5 finns det en risk att vi m\u00e4nniskor l\u00e4gger det naturvetenskapliga t\u00e4nket p\u00e5 religionen, och d\u00e4rf\u00f6r t\u00e4nker p\u00e5 Gud bara som en neutral kraft som \u00e5stadkommer saker, s\u00e4tter ig\u00e5ng saker, ja en princip, en motor f\u00f6r universum, b\u00e5de f\u00f6r makro- och mikrokosmos.
<\/p>\n\n\n\n
Men det finns n\u00e5gra ord i Jesu avskedstal som r\u00e4ddar oss fr\u00e5n att bli fastl\u00e5sta i en s\u00e5dan f\u00e4lla, och det \u00e4r n\u00e4r Jesus ber sin Gud att bevara l\u00e4rjungarna, och d\u00e4rf\u00f6r oss fr\u00e5n det onda. Bevara fr\u00e5n det onda!<\/p>\n\n\n\n
Det onda finns \u2013 och kan aldrig viftas bort. Det onda finns \u2013 och n\u00e4r Jesus i sitt avskedstal ber sin Gud att bevara oss fr\u00e5n det onda, ja d\u00e5 visar det ju att f\u00f6r Jesus \u00e4r Gud fullst\u00e4ndigt GOD. <\/p>\n\n\n\n
Och varje g\u00e5ng vi sitter vid en porlande b\u00e4ck eller tittar upp mot stj\u00e4rnhimlen en majkv\u00e4ll, eller h\u00f6r och l\u00e4ser om universums o\u00e4ndlighet och g\u00e5tfullhet \u2013 ja d\u00e5 ska vi p\u00e5minna oss om att den kraft, princip eller vad du \u00e4n vill kalla motorn f\u00f6r det hela, och alltihop \u00e4r GOD, och st\u00e5r det onda emot.<\/p>\n\n\n\n
Alltid med k\u00e4rlek och mod till de f\u00f6rsagda.<\/p>\n\n\n\n
Alltid med frihet och l\u00e4ngtan till enighet.<\/p>\n\n\n\n
Alltid med sanning om vad det hela handlar om: En varm god k\u00e4rlek<\/strong> \u2013 inte en kall neutral livsprincip.<\/p>\n\n\n\n Och det Jesus ber om, \u00e4r ju det vi l\u00e4ngtar efter, och det Gud svarar oss med: En varm god k\u00e4rlek, en kram som genomkorsar hela universum.<\/p>\n\n\n\n Och som vi v\u00e4xer in i, som en b\u00e4ck som finner sin v\u00e4g till havet.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Femte s\u00f6ndagen i p\u00e5sktiden: att v\u00e4xa i tro Jesaja 57:15-16, Galaterbrevet 5:13-16 och Johannes 17:9-17. Psalm: 179 p\u00e5 morgonen! Och 510 p\u00e5 kv\u00e4llen! Sedan flera hundra \u00e5r har kunskapen om universum, allts\u00e5 om makrokosmos \u00f6kat steg f\u00f6r steg. Stj\u00e4rnor och galaxer, planeter och joniserade gasmoln \u2013 om allt det h\u00e4r v\u00e4xer kunskapen, och den kommer […]<\/p>\n","protected":false},"author":436,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[9],"tags":[],"class_list":["post-1939","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserade"],"acf":[],"yoast_head":"\n