L\u00e4rjungarna hade kommit tillbaka efter en av sina f\u00f6rsta egna missionstourer. De hade undervisat om Guds rike, i Jesu anda, och de hade botat sjuka i hans namn, och de hade drivit ut onda andar – allts\u00e5 befriat m\u00e4nniskor fr\u00e5n djupaste f\u00f6rtvivlan, fr\u00e5n existentiell \u00e5ngest och psykisk oh\u00e4lsa. D\u00e4rf\u00f6r var de helt slut. Och som det st\u00e5r i Midsommardagens evangelium, de skulle vila ut med sin herde Jesus, i en \u00f6de trakt, och komma \u00e4nnu n\u00e4rmare trons hemligheter. Eller som vi hade sagt, dra sig undan, h\u00e4mta andan, ladda batterierna (som \u00e4r ett uttryck jag har r\u00e4tt sv\u00e5rt att anv\u00e4nda, f\u00f6r det f\u00f6rminskar sj\u00e4lva livsk\u00e4nslan att anv\u00e4nda bilden av ett batteri f\u00f6r en gudsavbild).
<\/p>\n\n\n\n
Men det blev inte mycket av vila eller retreat – f\u00f6r m\u00e4nniskorna hade r\u00e4knat ut vart Jesus och hans l\u00e4rjungar var p\u00e5 v\u00e4g. Och d\u00e4rf\u00f6r hade de tagit sig dit, och var p\u00e5 plats n\u00e4r Jesus kom.
<\/p>\n\n\n\n
D\u00e4r stod de och v\u00e4ntade. Och han som hade t\u00e4nkt sig vila och ha kvalitetstid med l\u00e4rjungarna st\u00e4lldes inf\u00f6r ett val. V\u00e4nda om, allts\u00e5 sticka d\u00e4rifr\u00e5n, eller stanna kvar och s\u00e4ga, nej, nu beh\u00f6ver vi lugn och, ni f\u00e5r ge er iv\u00e4g, och l\u00e4mna oss i fred.<\/p>\n\n\n\n
Kort sagt, fly eller s\u00e4tta tuffa gr\u00e4nser.<\/p>\n\n\n\n
Det blir ingetdera. F\u00f6r Jesus k\u00e4nner n\u00e5got. Det som uppfyller honom. Medlidande. med m\u00e4nniskorna. Detta g\u00f6r att att han stannar kvar. Varf\u00f6r? Jo, f\u00f6r m\u00e4nniskorna har ingen orientering. De saknar ledning i sitt liv. Vilsenheten pr\u00e4glar dem. D\u00e4rf\u00f6r k\u00e4nner Jesus medlidande.
<\/p>\n\n\n\n
Vad g\u00f6r han d\u00e5? Bara en sak, han undervisar dem och tiden g\u00e5r s\u00e5 fort att de alla gl\u00f6mt att de beh\u00f6ver \u00e4ta. Och n\u00e4r det \u00e4r dags f\u00f6r mat har de ingen, f\u00f6r m\u00e4nniskorna hade inte planerat f\u00f6r att vara borta en heldag. Och inte heller l\u00e4rjungarna hade koll p\u00e5 l\u00e4get.<\/p>\n\n\n\n
Observera: m\u00e4nniskorna \u00e4r h\u00e4r, Jesus k\u00e4nner medlidande med dem, och som det st\u00e5r i texten, de saknar ledning, riktning, orientering, och d\u00e4rf\u00f6r undervisar han dem, allts\u00e5, ger dem en riktning i livet. Sedan fram mot kv\u00e4llen smyger hungern p\u00e5 alla. Och d\u00e5 l\u00f6ser Jesus det h\u00e4r, och hela processen fr\u00e5n fr\u00e5gan om n\u00e5gon har n\u00e5got till att det som blir \u00f6ver fyller tolv korgar, blir i sig en undervisning.<\/p>\n\n\n\n
Undervisningen om Guds rike f\u00f6ljs allts\u00e5 av ett s k bespisningsunder som i sig \u00e4r en undervisning genom att de saker som anv\u00e4nds ocks\u00e5 \u00e4r symboler f\u00f6r n\u00e5got annat.<\/p>\n\n\n\n
Efter m\u00e5ltiden samlade man ihop resterna, och det blev 12 korgar fulla av rester, och 12-talet \u00e4r en symbol f\u00f6r helhet och \u00e5tersamling eftersom folket och stammarna, som var 12 fr\u00e5n b\u00f6rjan, hade splittrats, och alla hoppades p\u00e5 en fullhet igen, inte bara f\u00f6r de tolv judiska stammarna, utan f\u00f6r hela v\u00e4rlden. En v\u00e4rld, allts\u00e5 en helad enad v\u00e4rld av k\u00e4rlek utan splittring.
<\/p>\n\n\n\n
Vem tror du p\u00e5?
Det enkla svaret \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r f\u00f6r oss som f\u00e5tt inspiration av Midsommardagens evangelietext: jag tror p\u00e5 den Gud som k\u00e4nner medlidande med m\u00e4nniskor, som undervisar m\u00e4nniskor f\u00f6r att undanr\u00f6ja vilsenhet och \u00f6vergivenhet, och som ordnar br\u00f6d och fisk, och ger konkreta bevis p\u00e5 att v\u00e5r gemenskapsm\u00e5ltid resulterar ocks\u00e5 i l\u00f6ften om helhet. En stor helhet. F\u00f6r alla. In compassion.<\/p>\n\n\n\n
Psalm: 509 (helst p\u00e5 tyska)
Psalm 653 (Herren \u00e4r min herde)<\/p>\n\n\n\n
<\/p>\n\n\n\n
<\/p>\n\n\n\n
<\/p>\n\n\n\n
<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
L\u00e4rjungarna hade kommit tillbaka efter en av sina f\u00f6rsta egna missionstourer. De hade undervisat om Guds rike, i Jesu anda, och de hade botat sjuka i hans namn, och de hade drivit ut onda andar – allts\u00e5 befriat m\u00e4nniskor fr\u00e5n djupaste f\u00f6rtvivlan, fr\u00e5n existentiell \u00e5ngest och psykisk oh\u00e4lsa. D\u00e4rf\u00f6r var de helt slut. Och som […]<\/p>\n","protected":false},"author":436,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[9],"tags":[],"class_list":["post-1999","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserade"],"acf":[],"yoast_head":"\n