Det \u00e4r alldeles speciellt att g\u00e5 omkring i gamla medeltida st\u00e4der p\u00e5 tidiga l\u00f6rdagsmorgnar. Som f\u00f6r n\u00e5got \u00e5r sedan, i Lund: Vagnar dras f\u00f6r hand upp fr\u00e5n nattens vila p\u00e5 inh\u00e4gnad tomt, p\u00e5 en liten bakgata. <\/p>\n\n\n\n
Vagnar som st\u00e4lls i rad och vinkel p\u00e5 torget. \u00d6ver dem kl\u00e4s t\u00e4ltduk p\u00e5 st\u00e4llningar som skydd mot regn och vind, och under v\u00e5r och sommar som skydd mot sol och hetta. S\u00e5 dukas torget upp med vackra f\u00e4rger, med sk\u00f6na former, frukt och gr\u00f6nsaker, blommor. I ena h\u00f6rnet s\u00e4ljs det numera ocks\u00e5 nyf\u00e5ngad fisk, br\u00f6d med \u00e5teruppt\u00e4ckta s\u00e4desslag och aromer. Och \u00f6ver allt detta vilar atmosf\u00e4ren av morgondagg mellan kullersten, och som d\u00e4rifr\u00e5n stiger upp som helig r\u00f6kelse, \u00f6ver staden, \u00f6ver city som andas av k\u00f6pa och s\u00e4lja, byta varor och tj\u00e4nster. En blick, och ett handslag, guldmynt eller sedel byts mot en p\u00e5se med livets goda, \u00e4pplen eller r\u00f6da tomater, l\u00f6k, och blommor i h\u00f6stens palett f\u00f6r bordet d\u00e4rhemma, eller nyslungad honung fr\u00e5n \u201dEgna g\u00e5rdar\u201d.<\/p>\n\n\n\n
Under min vandring m\u00f6tte jag m\u00e5nga jag k\u00e4nner. Lund \u00e4r ju min barndoms stad, och mina barns och mina f\u00f6r\u00e4ldrars stad. Vi ropar en h\u00e4lsning, eller ser p\u00e5 varandra, vi korsar varandras v\u00e4gar, och vi k\u00e4nner igen oss, d\u00e4r vi bildar himmelska tecken med v\u00e5ra r\u00f6relser \u00f6ver torget. Vi bekr\u00e4ftar ocks\u00e5 med orden livets st\u00f6rsta g\u00e5va, v\u00e4nskapen, banden mellan m\u00e4nniskor.<\/p>\n\n\n\n
Ett tag gick jag ensam genom gator och \u00f6ver torg p\u00e5 l\u00f6rdagsmorgnarna, n\u00e4r vagnar drogs, och torget kl\u00e4ddes, och m\u00e4nniskor s\u00f6kte sig in till hj\u00e4rtat \u2013 och mindes tiden d\u00e5 jag bredvid mig hade v\u00e5r trofaste v\u00e4n, v\u00e5r hund, Abbe. G\u00e5van till oss som alltid ville vara med oss, alltid bekr\u00e4ftade oss med sin blick och sitt goda v\u00e4sen. Hunden, f\u00f6rmedlaren av vad livet handlar om, att ge, ge och \u00e5ter ge, och att f\u00f6ruts\u00e4tta och utg\u00e5 fr\u00e5n, och alltid f\u00f6rv\u00e4nta sig v\u00e4nskap, s\u00e4llskap, \u00f6mhet. Det \u00e4r v\u00e4l d\u00e4rf\u00f6r m\u00e4nniska och hund h\u00f6r ihop i v\u00e4sterlandet, som Kristus och kyrkan, som Gud och m\u00e4nniskor, som dopet och namnet vi k\u00e4nner igen oss i, n\u00e4r n\u00e5gon ropar oss ett \u201dhej\u201d, och f\u00e5r oss att lyfta ocks\u00e5 tungsint blick.<\/p>\n\n\n\n
Jag mindes under denna tid d\u00e5 det som h\u00e4nde varje l\u00f6rdagsmorgon, att vi m\u00f6tte n\u00e5gon som stannade upp, s\u00e5g p\u00e5 hunden, skapade kontakt, r\u00f6rde vid honom, s\u00e5 \u00f6mt, s\u00e5 innerligt, och s\u00e5 h\u00f6gtidligt stillsamt. Och sade n\u00e5got till honom, klappade, och fr\u00e5gade efter hans namn. Och alltid, alltid, varenda g\u00e5ng n\u00e4r jag sagt hans namn, Abbe, s\u00e5 upprepade personen det, sade det h\u00f6gt och r\u00f6rde \u00e5terigen honom, k\u00e4rleksfullt, mjukt och \u00f6mt. <\/p>\n\n\n\n
Detta var s\u00e5 oerh\u00f6rt vackert, att mitt bland vagnar som dras, och torg som kl\u00e4ddes, och sk\u00f6rd som skulle bli buren hem, s\u00e5 stannade vi upp, mitt i pulsslaget, och var i det, mitt i det, inte bredvid, eller \u00f6ver, eller f\u00f6re, eller efter, utan mitt i Guds pulsslag i vardagen \u2013 d\u00e4r en liten fyrbent skapelse som \u00e4r n\u00e4ra jorden f\u00e5r del av m\u00e4nniskors godhet, m\u00e4nniskors vilja att visa den \u00f6mhet vi alla b\u00e4r p\u00e5. En v\u00e4n som i naturens tillit spontant drar fram m\u00e4nniskors storhet.<\/p>\n\n\n\n
Och ingen av alla de v\u00e4nner och bekanta som vi p\u00e5 detta s\u00e4tt har m\u00f6tt fr\u00e5gade mig vad hunden kostat i ink\u00f6p eller hur mycket f\u00f6rs\u00e4kringen kostar per \u00e5r, eller maten per m\u00e5nad, eller hundvakten som gick ut med honom flera g\u00e5nger i veckan n\u00e4r vi arbetade och barnen var i v\u00e4g.<\/p>\n\n\n\n
Ingen fr\u00e5gade efter pengar och kostnader. F\u00f6r alla vet att det finns \u00f6gonblick, n\u00e4r vi stannar upp, och b\u00f6jer oss inf\u00f6r livet, och tacksamt k\u00e4nner att Gud \u00e4r sk\u00f6nt mild. \u00d6gonblick n\u00e4r vi i h\u00f6stens solljus anar att h\u00f6sten och allhelgona mysteriet inte kan vara en hemlighet f\u00f6rbeh\u00e5llen m\u00e4nniskor, st\u00e4ngd f\u00f6r djuren. <\/p>\n\n\n\n
Abbe blev p\u00e5k\u00f6rd och dog i sommaren 2014. Sorgen och p\u00e5taglig tomhet gjorde sig l\u00e4nge p\u00e5mind varje dag, liksom \u00f6vertygelsen att Guds famn ocks\u00e5 beh\u00f6ver honom.<\/p>\n\n\n\n
Dagarna f\u00f6re jul 2014 blev vi lovade att \u00e4nnu en g\u00e5ng f\u00e5 n\u00e5dens f\u00f6rtroende att ta emot en hund i v\u00e5rt hem, i v\u00e5ra liv. S\u00e5 blev det – och i dagarna fyller han, Calle, som \u00e4r halvbror till Abbe, sju heliga \u00e5r.<\/p>\n\n\n\n
<\/p>\n\n\n\n
<\/p>\n\n\n\n
<\/p>\n\n\n\n
\u201dI Guds tystnad f\u00e5r jag vara ordl\u00f6s,
stilla utan krav. Klara rymder, \u00f6ppna
dagar: h\u00e4r en strand vid n\u00e5dens hav.<\/p>\n\n\n\n
I Guds k\u00e4rlek vill jag vila, vet mig \u00f6nskad, \u00e4lskad, sedd.
\u00d6var mig i barnets tillit,
pr\u00f6var h\u00f6jd och djup och bredd.<\/p>\n\n\n\n
I Guds Ande kan jag andas:
b\u00f6n ger liv ur d\u00f6d som svar.
\u00d6gonblickets n\u00e4rhet rymmer
allt som blir och \u00e4r och var.<\/p>\n\n\n\n
Vid Guds hj\u00e4rta \u00e4r jag buren,
innesluten i hans famn.
Medan hemligheten djupnar
viskar Fadern \u00f6mt mitt namn.\u201d<\/p>\n\n\n\n
(Psalm 522 i Den svenska psalmboken)<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Det \u00e4r alldeles speciellt att g\u00e5 omkring i gamla medeltida st\u00e4der p\u00e5 tidiga l\u00f6rdagsmorgnar. Som f\u00f6r n\u00e5got \u00e5r sedan, i Lund: Vagnar dras f\u00f6r hand upp fr\u00e5n nattens vila p\u00e5 inh\u00e4gnad tomt, p\u00e5 en liten bakgata. Vagnar som st\u00e4lls i rad och vinkel p\u00e5 torget. \u00d6ver dem kl\u00e4s t\u00e4ltduk p\u00e5 st\u00e4llningar som skydd mot regn […]<\/p>\n","protected":false},"author":436,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[9],"tags":[],"class_list":["post-2317","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserade"],"acf":[],"yoast_head":"\n