KG skrev i en fin liten bok att det som ”h\u00f6rs i f\u00f6rkunnelsen blir till i sp\u00e4nningen mellan texten och kontexten”. (Det som h\u00f6rs, ett predikoteoretiskt perspektiv, 1985). Boken \u00e4r fortfarande aktuell, ja aktuellare \u00e4n n\u00e5gonsin!<\/p>\n
Det tillh\u00f6r pr\u00e4sts uppgift att f\u00f6rkunna som en del i allt diakonalt som h\u00e4nder f\u00f6r att m\u00e4nniskor ska komma till tro p\u00e5 Jesus som Kristus och f\u00f6r att f\u00f6rsamling ska skapas och f\u00f6rdjupas, Guds rike utbredas och skapelsen \u00e5teruppr\u00e4ttas. (Kyrkoordningen, Andra avdelningen: F\u00f6rsamlingarna)<\/p>\n
Inte mycket tycks vara s\u00e5 sv\u00e5rt som det, i v\u00e5ra dagar. Vi predikanter och medarbetare av olika slag brottas p\u00e5 kv\u00e4llar och morgnar som Jakob med texter, vars v\u00e4rldsbild vi absolut inte vill ha tillbaka. Och vi s\u00f6ker i texterna det m\u00f6te med Jesus som ska h\u00e5lla, i vardagens mots\u00e4gelser och v\u00e4rldens likgiltiga ondska, och v\u00e5r egen v\u00e4rldslighet. Samtidigt bottnar vi tryggt i \u00f6vertygelsen att eftersom \u201dv\u00e4rlden, tingen, naturen och m\u00e4nniskorna \u00e4r Guds skapelse och GUD finns i sin skapelse, har varje m\u00e4nniska erfarenhet av Gud. Livserfarenhet ger gudserfarenhet.\u201d (KG Hammar, tecken och verklighet, 1993, som \u00e4r en \u00e4nnu mindre och finare bok)<\/p>\n
Ibland k\u00e4nns det som vi predikar det samma om och om igen (favorittema) och ibland minns vi inte vad vi egentligen ville f\u00f6rmedla i f\u00f6rkunnelsen som vi nyss hade i kyrkorum, kapell, serviceboenden och ungdomssamlingar. Ofta tar de vackra eller n\u00e5got \u00f6vervardagliga bilderna och de l\u00e5nga ingresserna \u00f6verhanden. Det dagsf\u00e4rska, med tidningssv\u00e4rta och rappheten fr\u00e5n nyhetsbrev p\u00e5 mailen d\u00f6ljer Kristus.<\/p>\n
F\u00f6rkunnarnas bedjande och f\u00f6rkovran tar tid, och den tiden blir stulen tid fr\u00e5n familj och \u00e5terh\u00e4mtning. Ett annat sk\u00e4l h\u00f6r samman med v\u00e5r individuella kultur, ”var och en f\u00f6r sig”.<\/p>\n
F\u00f6rkunnelsen \u00e4r personlig och kan d\u00e4rf\u00f6r inte diskuteras, h\u00e4vdas det ibland. Och n\u00e5gon p\u00e5st\u00e5r att eftersom f\u00f6rkunnelsen uppst\u00e5r i m\u00f6tet med f\u00f6rsamlingens lyssnande, g\u00e5r det inte att sitta ned med kolleger och samtala om f\u00f6rkunnelse. Sj\u00e4lvklart, g\u00e5r det – men bara i respekt f\u00f6r Andens verk i f\u00f6rsamlingens delande av br\u00f6d och ord, och i medveten \u00f6dmjukhet om att gestaltningen i rummet och musiken inte g\u00e5r att skilja ut helt.<\/p>\n
Att f\u00e5 dela f\u00f6rkunnelsens gl\u00e4dje och v\u00e5nda, den existentiella n\u00e4rl\u00e4sningen av sig sj\u00e4lv och texten, traditionens skatter och nutidens fr\u00e5gor, i samtalets form, \u00f6ver te och kaffe, \u00e4r en gammal tradition som vi nu tar upp i Lundby f\u00f6rsamling.<\/p>\n
Rubriken p\u00e5 v\u00e5ra samtal, inf\u00f6r varje stor h\u00f6gtid, \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r Pr\u00e4stsamlingar om f\u00f6rkunnelsen. Och som underrubrik kanske vi kan t\u00e4nka oss den kritiska fr\u00e5ga jag st\u00e4ller till mina egna alster: Pekoral eller pamflett? F\u00f6r vad vi s\u00f6ker, och vill finna, \u00e4r det befriande landet d\u00e4r emellan!<\/p>\n
\u201dNu efter tv\u00e5 tusen \u00e5r, \u00e4r det v\u00e4sentligt att den kristna kyrkan l\u00e5ter Jesu m\u00e4nsklighet komma i f\u00f6rgrunden. Ofta har man i kyrkan betonat Jesu gudomlighet, n\u00e4r man velat ge uttryck \u00e5t det unika. Jesu m\u00e4nskliga sida har tenderat att komma i skymundan. Under andra tider har Jesu m\u00e4nsklighet tr\u00e4tt i f\u00f6rgrunden. V\u00e5r tid b\u00f6r vara en s\u00e5dan tid. M\u00f6tet med Jesus m\u00e5ste etableras p\u00e5 den m\u00e4nskliga sidan av splittringen, n\u00e4ra oss, som en del av v\u00e5r fr\u00e5ga om vilka vi \u00e4r som m\u00e4nniskor.\u201d (KG Hammar & Ami L\u00f6nnroth: Jag har inte sanningen, jag s\u00f6ker den, 2004)<\/p>\n
Samlingar om f\u00f6rkunnelsen – alla pr\u00e4ster i kontraktet h\u00e4lsas varmt v\u00e4lkomna!<\/p>\n
F\u00f6rsta tillf\u00e4llet: Torsdagen den 18 december klockan 16-17:30 i Br\u00e4mareg\u00e5rden. Sm\u00f6rg\u00e5s, kaffe, te.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
KG skrev i en fin liten bok att det som ”h\u00f6rs i f\u00f6rkunnelsen blir till i sp\u00e4nningen mellan texten och kontexten”. (Det som h\u00f6rs, ett predikoteoretiskt perspektiv, 1985). Boken \u00e4r fortfarande aktuell, ja aktuellare \u00e4n n\u00e5gonsin! Det tillh\u00f6r pr\u00e4sts uppgift att f\u00f6rkunna som en del i allt diakonalt som h\u00e4nder f\u00f6r att m\u00e4nniskor ska komma […]<\/p>\n","protected":false},"author":436,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[9],"tags":[],"class_list":["post-234","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserade"],"acf":[],"yoast_head":"\n