F\u00f6r massor av \u00e5r sedan stod det tv\u00e5 f\u00f6r\u00e4ldrar och tre barn, v\u00e5r nya grannfamilj, p\u00e5 v\u00e5r trappa och knackade p\u00e5, och en v\u00e4nskap som nu varat sedan \u00f6ver 20 \u00e5r skulle inledas. Strax var vi i g\u00e5ng med maten och drycken och samtal som gjorde att vi ber\u00e4ttade n\u00e5got om vilka vi var och en var, o s v. Barnen, en hel dr\u00f6s, tittade p\u00e5 varandra och det verkade pl\u00f6tsligt som n\u00e5got l\u00e5g i luften. En av g\u00e4stf\u00f6r\u00e4ldrarna gav r\u00f6st \u00e5t vad det handlade om.<\/p>\n\n\n\n
– F\u00e5r era barn se Robinson?<\/p>\n\n\n\n
Aha, det var d\u00e4rf\u00f6r det hade varit litet avvaktande st\u00e4mning runt bordet, och undrande blickar mellan oss vuxna, n\u00e5gra sekunder. Barnen ins\u00e5g n\u00e4mligen att klockan n\u00e4rmade sig Robinson, och vi f\u00f6r\u00e4ldrar funderade p\u00e5 hur vi skulle formulera tv-fr\u00e5gan. Eftersom vi v\u00e4l alla ans\u00e5g att Robinson var ett slags socialdarwinistiskt spel men inte ville missunna barnen n\u00e5got (som de brukade f\u00e5 se), s\u00e5 enades vi om att \u201dvi ser den med barnen\u201d. Som om vi p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt kunde utg\u00f6ra ett filter mellan rutan och deras sinnen! Ja, t\u00e4nk.
<\/p>\n\n\n\n
S\u00e5 satt vi d\u00e4r och f\u00f6rs\u00f6kte v\u00e4l skava av de v\u00e4rsta replikerna och konspirationsuppl\u00e4ggen som presenterades av (sk\u00e5despelare)-personerna p\u00e5 denna tropiska \u00f6, genom k\u00e4cka tillrop och distanserande kommentarer, s\u00e5 att barnen skulle k\u00e4nna att det hela med en (ojuste) utslagningst\u00e4vling var litet f\u00e5nigt. Men tyckte barnen det egentligen? Var det inte snarare s\u00e5 att vi legitimerade programmet, genom att i barnens \u00f6gon koreografera och justera sj\u00e4lva gestaltningen? Vad var verkligt f\u00f6r dem? <\/p>\n\n\n\n
N\u00e5v\u00e4l, jag \u00e5ngrar inte det. F\u00f6r det var f\u00f6r l\u00e4ngesedan. D\u00e5 n\u00e4r vi fortfarande kunde g\u00f6ra saker och kalla dem f\u00f6r of\u00f6rargerliga. Men de tiderna \u00e4r slut. F\u00f6r m\u00e4nsklighetens etiska medvetande \u00e4r progressivt och med kunskap f\u00f6ljer ansvar.<\/p>\n\n\n\n
P\u00e5 en och samma vecka har jag nu p\u00e5 media sett hur k\u00e4nda svenskar g\u00e5r omkring i sv\u00e5ra terr\u00e4nger och under extrema f\u00f6rh\u00e5llanden, i en lek, som en lek. De har d\u00e4refter f\u00e5tt upprepat ber\u00f6m f\u00f6r sin duktighet, tala rakt in i kameran och ber\u00e4tta djupsinnigt och personligt hur det k\u00e4ndes att vara sviken, hungrig och t\u00f6rstig, hur det skavde, hur de fr\u00f6s eller var varma och pl\u00e5gade. H\u00f6r de inte sig sj\u00e4lva? Vet de inget om v\u00e4rlden, vad som h\u00e4nder runt dem?<\/p>\n\n\n\n
Under samma vecka har ju eller borde samma tv-kanaler ha rapporterat om d\u00f6dade m\u00e4nniskor i en kyrka i Etiopien, bombd\u00e5d i Istanbul, torka, hunger, t\u00f6rst i ena delen av v\u00e4rlden och \u00f6versv\u00e4mningar, sjukdomar, klimatflyktingar i den andra delen av v\u00e4rlden. Ingen lek. Inte sj\u00e4lvvalt. Inget l\u00e5tsaspsykologiserande eller egoboostande. Ingen solnedg\u00e5ng \u00f6ver havet och anslutande reklam f\u00f6r livskvalitet, f\u00f6ryngring, rikedom och gemenskap.<\/p>\n\n\n\n
Under samma vecka forts\u00e4tter ju ocks\u00e5 ett anfallskrig h\u00e4rja i Europa – och oftast unga, s\u00f6nderpropaganderade eller vilseledda eller bara unga och naiva m\u00e4nniskor luras till skyttegravar med meningsl\u00f6sa uppgifter och sjukdomar och hat till f\u00f6ljd. Och p\u00e5 andra sidan, m\u00e4nniskor som har isolerats, torterats och levt under om\u00e4nskliga f\u00f6rh\u00e5llanden i m\u00e5nader. Utan tillr\u00e4ckligt med f\u00f6rn\u00f6denheter. Utan sina m\u00e4nskliga r\u00e4ttigheter. Ingen lek. Bara p\u00e5 riktigt ovald verklighet.<\/p>\n\n\n\n
– Titta inte d\u00e5, s\u00e4ger jag till mig sj\u00e4lv, (och detsamma kanske du ocks\u00e5 vill r\u00e5da mig till, eller dig sj\u00e4lv.)<\/p>\n\n\n\n
Den stora risken \u00e4r v\u00e4l inte att jag forts\u00e4tter titta p\u00e5 allt detta lekskr\u00e4p om hur m\u00e4nniskor utmanar sig sj\u00e4lva och g\u00e5r st\u00e4rkta vidare i livet, bejakande och bekr\u00e4ftande sig sj\u00e4lva och sina strapatser i den o\u00e4dla konsten att \u00e4gna sitt liv, sin talang \u00e5t fel saker och att sl\u00f6sa bort sitt oftast v\u00e4lf\u00f6rtj\u00e4nta k\u00e4ndisskap ist\u00e4llet f\u00f6r att st\u00e4lla det i r\u00e4ttf\u00e4rdighetens, fredens och klimatarbetets tj\u00e4nst.
<\/p>\n\n\n\n
Den stora risken \u00e4r d\u00e4remot att gr\u00e4nsen, eller den r\u00f6da linjen som man s\u00e4ger nuf\u00f6rtiden, mellan detta eviga lekande och rapporteringen om allt som h\u00e4nder i v\u00e5r v\u00e4rld suddas ut. Allt blir en fiktion, ett hitte p\u00e5, n\u00e5got okroppsligt, overkligt d\u00e4r vi inte erfar n\u00e5gons lidande som sant och d\u00e4r vi inte f\u00f6rv\u00e4ntas ta st\u00e4llning eller engagera oss – f\u00f6r alltf\u00f6r mycket blir som en lek andra g\u00f6r, d\u00e4r borta, och s\u00e5 lyssnar vi, tittar p\u00e5. Precis som k\u00e4ndisarna som utmanar sig, och resonerar l\u00f6jligt f\u00e5nigt och pretenti\u00f6st kring sina upplevelser, s\u00e5 har vi ju v\u00e5ra \u201degna satta m\u00e5lbilder\u201d, som vi inte kan \u00f6verge \u00e4ven om varken jord, luft, fred, nu eller framtid finns. Leken d\u00e4r ute f\u00e5r en automatisk rekyl, den blir ju till ett allvar kring en enda sak, jaget. Det \u00e4r synd. F\u00f6rr beskrevs den som en ned\u00e5tb\u00f6jdhet mot marken, ett hukande \u00e5t och dyrkande av det f\u00f6rg\u00e4ngliga, i den tidens spr\u00e5kdr\u00e4kt, det materiella, och sedan reformationen en inkr\u00f6kthet i sig sj\u00e4lv, i f\u00f6rstone \u00e5t sin egen f\u00f6rtr\u00e4fflighet – men varf\u00f6r inte kalla det inkapslandet sin egen lek d\u00e5 framtiden samtidigt som vi roar oss med nihil f\u00e5r ett om f\u00f6re sig ist\u00e4llet f\u00f6r ett hur, och redan nu f\u00f6r miljoner barn och vuxna, som knackar p\u00e5 v\u00e5rt liv.
<\/p>\n\n\n\n
<\/p>\n\n\n\n
<\/p>\n\n\n\n
<\/p>\n\n\n\n
<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
F\u00f6r massor av \u00e5r sedan stod det tv\u00e5 f\u00f6r\u00e4ldrar och tre barn, v\u00e5r nya grannfamilj, p\u00e5 v\u00e5r trappa och knackade p\u00e5, och en v\u00e4nskap som nu varat sedan \u00f6ver 20 \u00e5r skulle inledas. Strax var vi i g\u00e5ng med maten och drycken och samtal som gjorde att vi ber\u00e4ttade n\u00e5got om vilka vi var och […]<\/p>\n","protected":false},"author":436,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[9],"tags":[],"class_list":["post-2691","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserade"],"acf":[],"yoast_head":"\n