<\/p>\n\n\n\n
Johannes 20:24-31<\/p>\n\n\n\n
Vissa saker minns vi kristallklart, \u00e4ven om det var flera \u00e5rtionden tillbaka kan minnet vara tydligt, och n\u00e5gra av oss k\u00e4nner fortfarande dallringen i luften, doften fr\u00e5n regnet p\u00e5 kullerstensgatorna, n\u00e4r vi m\u00f6tte n\u00e5gon, och n\u00e5gra ord utv\u00e4xlades. Ord som vi d\u00e4refter alltid minns. (Men var det verkligen den dagen kullerstenarna hade doft av regn?).<\/p>\n\n\n\n
Det har visat sig att en av anledningarna till att vissa minnen \u00e4r s\u00e5 starka \u00e4r att det vi minns som EN h\u00e4ndelse i sj\u00e4lva verket \u00e4r ett minne som \u00e4r sammansatt av ett flertal v\u00e4ldigt liknande h\u00e4ndelser, allts\u00e5 en sorts sammanfattning som vi skapat f\u00f6r att anv\u00e4nda. F\u00f6r det \u00e4r s\u00e5 man ser p\u00e5 minnen \u2013 de skapas f\u00f6r att vi i vissa situationer upplever att det vi \u00e4r med om \u00e4r n\u00e5got vi kan ha nytta av i v\u00e5rt fortsatta liv \u2013 att vi n\u00e4r vi befann oss i vissa h\u00e4ndelser gjorde reflektioner, drog slutsatser om oss sj\u00e4lva, om andra och v\u00e4rlden, slutsatser som ibland kan vara f\u00f6rknippade med skuldk\u00e4nslor och ibland med stor tillfredsst\u00e4llelse \u2013 men som vi tagit med oss i minnets kapps\u00e4ck p\u00e5 den fortsatta livsvandringen, som ett \u201dbra att ha i f\u00f6rr\u00e5det verktyg\u201d. Och att vi just d\u00e5 upplevde att de var anv\u00e4ndbara f\u00f6r framtiden. Och som vi underh\u00e5llit genom att p\u00e5minna oss om dem och verbalisera dem – ibland ocks\u00e5 till den grad att andra tr\u00f6ttnat p\u00e5 dem.<\/p>\n\n\n\n
Ser du den d\u00e4r tv\u00e4rsl\u00e5n, regeln framf\u00f6r dig, regeln som l\u00e4rjungarna hade lagt p\u00e5 tv\u00e4ren, p\u00e5 insidan av tr\u00e4d\u00f6rren f\u00f6r att ingen skulle kunna komma \u00e5t dem n\u00e4r de hade samlats sent p\u00e5 p\u00e5skdagen. Samlats f\u00f6r att de hade h\u00f6rt av kvinnorna att Jesus hade blivit uppv\u00e4ckt fr\u00e5n de d\u00f6da. Samlats f\u00f6r att n\u00e5gra av dem hade sett i graven att den var tom. Regeln gick fr\u00e5n kant till kant \u2013 precis som tv\u00e4rsl\u00e5n som Jesus sj\u00e4lv hade f\u00e5tt b\u00e4ra ut till platsen f\u00f6r korsf\u00e4stelsen.<\/p>\n\n\n\n
Men, enligt den korta bibeltext (Joh 20:19-23) som f\u00f6reg\u00e5r dagens text ur Johannesevangeliet, trots regeln hade Jesus pl\u00f6tsligt varit inne i rummet, och andats p\u00e5 l\u00e4rjungarna, och talat om att nu b\u00f6rjar den stora uppr\u00e4ttelsen, att andens vind ska g\u00e5 \u00f6ver hela v\u00e4rlden, om f\u00f6rl\u00e5telse, om ett nytt liv bortom f\u00f6rtryck och d\u00f6d, ett evangelium om ett hopp utan gr\u00e4ns. L\u00e4rjungarna hade tagit mot anden, k\u00e4rleken, tr\u00f6sten och f\u00e5tt nytt hopp \u2013 men Tomas hade inte varit med p\u00e5 P\u00e5skdagen. Men nu, en vecka senare var han med, bakom samma reglade d\u00f6rr, och han fick se och k\u00e4nna p\u00e5 Jesus, och d\u00e5 trodde han. Men Jesus drar en helt annan slutsats av det som h\u00e4nde d\u00e4r \u00e4n vad Tomas gjorde. F\u00f6r om Tomas trodde f\u00f6r att han fick se och k\u00e4nna \u2013 s\u00e5 s\u00e4ger Jesus att vad som snart kommer att h\u00e4nda \u00e4r att m\u00e4nniskor b\u00f6rjar tro inte f\u00f6r att de rent konkret f\u00e5tt bevis, som att f\u00e5 k\u00e4nna spikh\u00e5l och s\u00e5r i sidan.<\/p>\n\n\n\n
Vi tillh\u00f6r alla dessa m\u00e4nniskor som Jesus talar om. Som kan tro utan fysiska konkreta bevis \u2013 och n\u00e4r vi t ex samlar ihop alla v\u00e5ra minnen fr\u00e5n livet och g\u00f6r ett enda minne av det \u2013 och det l\u00e5ter ju sig inte g\u00f6ras s\u00e5 l\u00e4tt \u2013 s\u00e5 f\u00e5r det nog bli ett minne av att vi alla \u00e4r \u00e4lskade av Gud, av livet \u2013 och att v\u00e5r uppgift \u00e4r att ge vidare k\u00e4rlek till andra m\u00e4nniskor, och till oss sj\u00e4lva. F\u00f6r Guds k\u00e4rlek trotsar reglar och l\u00e5sta d\u00f6rrar och s\u00f6ker sig till varje m\u00e4nniskohj\u00e4rta. F\u00f6r Gud \u00e4r inget om\u00f6jligt \u2013 Gud vill ha b\u00e5de trohet och r\u00e4ttf\u00e4rdighet \u2013 och i v\u00e5rt minne finns det kraft att st\u00e5 emot hinder och tomhet. Minnet av Guds k\u00e4rlek genomkorsar allt vi b\u00e4r med oss. Drakar lyfter i motvind – som n\u00e5gon sade!<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Johannes 20:24-31 Vissa saker minns vi kristallklart, \u00e4ven om det var flera \u00e5rtionden tillbaka kan minnet vara tydligt, och n\u00e5gra av oss k\u00e4nner fortfarande dallringen i luften, doften fr\u00e5n regnet p\u00e5 kullerstensgatorna, n\u00e4r vi m\u00f6tte n\u00e5gon, och n\u00e5gra ord utv\u00e4xlades. Ord som vi d\u00e4refter alltid minns. (Men var det verkligen den dagen kullerstenarna hade doft […]<\/p>\n","protected":false},"author":436,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[9],"tags":[],"class_list":["post-2855","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserade"],"acf":[],"yoast_head":"\n