F\u00f6r n\u00e5gra dagar sedan m\u00f6tte en god v\u00e4n mig som str\u00e5lade. Ja, jag riktigt str\u00e5lade av lycka, och inte f\u00f6r att jag annars brukar vara olycklig eller tungsint – men tro mig, jag str\u00e5lade av lycka. Kollegan fr\u00e5gade rakt ut, vad som hade h\u00e4nt: – Vad har du varit med om, n\u00e5got \u00e4r det, f\u00f6r det lyser ju om dig!<\/p>\n\n\n\n
S\u00e5 ber\u00e4ttade jag om n\u00e5gra dagar jag tillbringat p\u00e5 Sigtuna stiftelsen och en f\u00f6rel\u00e4sning som min f\u00f6rra \u00e4rkebiskop, Antje, hade h\u00e5llit d\u00e4r, och de ord som gick djupt in i mig. Orden var att kyrkans utmaning \u00e4r att f\u00f6rbli kyrka i mellanrummet mellan entydighet och oklarhet. (Och det \u00e4r ord som i en n\u00e5got annan tappning men med samma andemening ocks\u00e5 m\u00f6ter i Biskopsbrevet \u201doch l\u00e4r dem\u201d om l\u00e4rande och undervisning. Se F\u00f6rordet, sidan 5 d\u00e4r det talas om de tv\u00e5 dikena \u201dtv\u00e4rs\u00e4kerhet\u201d respektive \u201dsm\u00e5prat\u201d.)<\/p>\n\n\n\n
Att f\u00f6rbli i mellanrummet mellan entydighet och oklarhet, det \u00e4r inte bara kyrkans utmaning utan det livsvillkor som g\u00e4ller f\u00f6r oss kristna. <\/p>\n\n\n\n
Det ena diket \u00e4r n\u00e4r vi tv\u00e4rs\u00e4kert, formellt, utan reflektion och faktiskt historiel\u00f6st f\u00f6rf\u00e4ktar f\u00f6rest\u00e4llningar som \u00e4r av orubblig karakt\u00e4r och som inte p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt har g\u00e5tt genom det prisma som \u00e4r Guds ande, inspiration, eller om man s\u00e5 vill de erfarenheter livet l\u00e5tit oss g\u00f6ra.<\/p>\n\n\n\n
Det andra diket \u00e4r n\u00e4r vi bygger bo i oklarhetens dimmor, n\u00f6jda med att allt dras in i det diffusa, vacklande och in i den oansvariga livsattityd som trivs med att inte s\u00f6ka klarhet och ist\u00e4llet uppmuntrar os\u00e4kerhet och ett slappt a-va-d\u00e5-d\u00e5, som varken ger livet eller tanken en chans.<\/p>\n\n\n\n
Nu n\u00e5gra ord om det d\u00e4r mellanrummet – det goda mellanrummet mellan entydighet och oklarhet. Det mellanrum som p\u00e5skdagens evangelium s\u00e5 fint lyfter fram och ger oss del av. <\/p>\n\n\n\n
Redan i den f\u00f6rsta versen i p\u00e5skdagens evangelium hos Matteus, kapitel 28:1-20, ges det plats f\u00f6r mellanrummet – det mellanrum som vi liksom kvinnorna som gick till graven beh\u00f6ver. Syftet med deras tidiga vandring p\u00e5 morgonen var som det st\u00e5r \u201datt se p\u00e5 graven\u201d. H\u00e4r finns inga \u00f6verord av entydighet eller \u00f6verord av deras oklarhet. Ist\u00e4llet finns de d\u00e4r, i mellanrummet, i tillit, \u00f6ppenhet och f\u00f6rv\u00e4ntan mitt i sorgen och saknaden, och s\u00e5 v\u00e4l uttryckt i de f\u00e5, och prosaiska, orden \u201df\u00f6r att se p\u00e5 graven\u201d. Syftet var enligt Matteus inte att sm\u00f6rja Jesu kropp, f\u00f6r det var redan gjort i Betania och det \u00e5terber\u00e4ttas s\u00e5 m\u00e5lande i Matteus 26:6-13. Kvinnorna visste ju dessutom att det l\u00e5g en sten f\u00f6r \u00f6ppningen. De hade ju varit med vid gravl\u00e4ggningen (Matteus 27:51-61).<\/p>\n\n\n\n
Jordskalvet som Herrens \u00e4ngel f\u00f6rorsakade, och att \u00e4ngeln rullade undan stenen som l\u00e5g framf\u00f6r grav\u00f6ppningen, och \u00e4ngelns vita kl\u00e4der och blixtrande framtr\u00e4dande kan ju ses som entydiga och robusta tecken som borde r\u00e4cka. Men s\u00e5 var det inte – jo f\u00f6r vakterna som svimmade av f\u00f6rskr\u00e4ckelse – men inte f\u00f6r kvinnorna. Det var f\u00f6rst n\u00e4r detta ov\u00e4sen och lysande kompletterades med tolkande ord, som s\u00e5 att s\u00e4ga drog in skeendet i det d\u00e4r utmanande mellanrummet som kvinnorna b\u00f6rjade tro och gav sig iv\u00e4g f\u00f6r att ber\u00e4tta om uppst\u00e5ndelsen f\u00f6r l\u00e4rjungarna. De hade f\u00e5tt se och h\u00f6ra \u00e4ngeln, men de verkade inte k\u00e4nna att de beh\u00f6vde mer s\u00e4kerhet \u00e4n s\u00e5 – och det var v\u00e4l d\u00e4rf\u00f6r de inte tackade ja till erbjudandet att komma fram och titta i i graven d\u00e4r Jesus hade legat. Mellanrummet var tillr\u00e4ckligt f\u00f6r dem. Entydigheten k\u00e4ndes on\u00f6dig, ja kanske till och med hotande. <\/p>\n\n\n\n
Ist\u00e4llet f\u00f6r att g\u00e5 bak\u00e5t i historien och s\u00f6ka entydigheten inne i graven, h\u00f6rsammar de \u00e4ngelns ord att framf\u00f6ra h\u00e4lsningen till l\u00e4rjungarna att nu g\u00f6ra s\u00e5 som Jesus tidigare hade sagt, n\u00e4mligen att bege sig till Galileen d\u00e4r Jesus v\u00e4ntar p\u00e5 dem. Beskrivningen av hur de k\u00e4nde sig n\u00e4r de rusade iv\u00e4g f\u00f6r att s\u00e4ga detta till l\u00e4rjungarna, kommer ni ih\u00e5g den, ja just det, samma mellanrum igen. F\u00f6r Matteus skriver inte att de fullst\u00e4ndigt \u00f6vertygade – allts\u00e5 gisslantagna av entydigheten – begav sig iv\u00e4g. Inte heller att de fullst\u00e4ndigt upprymda gav sig iv\u00e4g till l\u00e4rjungarna. Ist\u00e4llet \u00e4r det ju det heliga mellanrummet som Matteus s\u00e5 underbart f\u00e5ngar med det paradoxa, men s\u00e5 sanna uttrycket, i vers 8: \u201d\u2026fyllda av b\u00e4van OCH gl\u00e4dje\u201d. <\/p>\n\n\n\n
Vid varje dop, sedan urminnestider, l\u00e4ses de ord som kallas f\u00f6r Missionsbefallningen, men som kanske borde kallats f\u00f6r missionsinbjudan. Ocks\u00e5 dessa verser, allts\u00e5 verserna 16-20 i Matteus 28:e kapitel heligh\u00e5ller mellanrummet, den livsh\u00e5llning och framtidsblick som kan stanna i nuet, tryggt f\u00f6rh\u00e5lla sig till alla de ambivalenser som h\u00e4rjar i v\u00e5rt inre och som attackerar oss fr\u00e5n omv\u00e4rlden. Ambivalenser som \u00e4r sv\u00e5ra att leva med – men med \u00e5ren och trons g\u00e5va f\u00e5r vi existentiell kraft och Andens v\u00e4gledning – att stanna kvar d\u00e4r utan att fly in i ett s\u00f6kande efter entydiga svar eller \u00e5t andra h\u00e5llet till oklarhetens flummighet.<\/p>\n\n\n\n
Missionsbefallningen beskriver i f\u00f6rsta hand Jesu Kristi identitet – och att han framtr\u00e4der p\u00e5 ett berg \u00e4r Matteus s\u00e4tt att knyta samman sin stora ber\u00e4ttelse. F\u00f6r ordet berg betyder i denna judiska kontext n\u00e4rhet till Gud sj\u00e4lv och uppenbarelse av himmelsk k\u00e4rlek. Det var d\u00e4rf\u00f6r Matteus f\u00f6rlade frestelseber\u00e4ttelsen i kapitel fyra till ett berg, sin etiska predikan – Bergspredikan till ett berg i kapitel 5 och Kristi f\u00f6rklaring, till H\u00e4rlighetens berg i kapitel 17. <\/p>\n\n\n\n
H\u00e4r p\u00e5 berget i Galileen uppfylls l\u00f6ftet fr\u00e5n F\u00f6rsta Mosebok, kapitel 18:18 till Abraham att i honom \u201dska alla folk v\u00e4lsignas\u201d – f\u00f6r Jesus s\u00e4ger ju nu, oavsett tider av partikularitet under sitt jordeliv, att Guds mission g\u00e4ller \u201dalla folk\u201d, missionen blir nu universell. Och anledningen \u00e4r att det som s\u00e4gs i Daniels bok om Guds suver\u00e4na makt nu har \u00f6verg\u00e5tt till Jesus Kristus. Men, och det \u00e4r avg\u00f6rande f\u00f6r oss som nu firar p\u00e5sk, vi ska f\u00f6rbli i mellanrummet mellan entydighet och oklarhet. Och Matteus s\u00e4tt att p\u00e5minna oss om detta \u00e5terfinns i beskrivningen av l\u00e4rjungarnas reaktion. Och h\u00e4r ser vi det som var kyrkans signum fr\u00e5n b\u00f6rjan – n\u00e4ra sammanknutet med orden som \u00e5terspeglar den tidiga f\u00f6rsamlingens trinitariska dopritual. Jag t\u00e4nker s\u00e5klart p\u00e5 beskrivningen att l\u00e4rjungarna hyllade Jesus som uppv\u00e4ckt samtidigt som det fanns tvivel. Allts\u00e5 ingen norm av vare sig entydighet eller oklarhet. Precis som n\u00e4r Matteus i kapitel 14 ber\u00e4ttar om Petrus, ocks\u00e5 som en symbol f\u00f6r oss kristna, p\u00e5 stormig sj\u00f6. Petrus som b\u00e5de g\u00e5r i l\u00e4ngtan p\u00e5 vattnet och tvekande tvivlar och faller. Allts\u00e5 i mellanrummet, d\u00e4r livet sker, och liksom i Matteus slutscen i Matteus 28 kapitel, med ett berg i bakgrunden, och med dopets vatten p\u00e5 alla sidor!<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
F\u00f6r n\u00e5gra dagar sedan m\u00f6tte en god v\u00e4n mig som str\u00e5lade. Ja, jag riktigt str\u00e5lade av lycka, och inte f\u00f6r att jag annars brukar vara olycklig eller tungsint – men tro mig, jag str\u00e5lade av lycka. Kollegan fr\u00e5gade rakt ut, vad som hade h\u00e4nt: – Vad har du varit med om, n\u00e5got \u00e4r det, f\u00f6r […]<\/p>\n","protected":false},"author":436,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[9],"tags":[],"class_list":["post-3132","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserade"],"acf":[],"yoast_head":"\n