Ett flertal av oss v\u00e4xte upp i en anda av att alla hela tiden skulle vara \u00f6verens, konsensus stod h\u00f6gt i kurs. Paradoxalt nog r\u00e5dde samtidigt terrorbalans i v\u00e4rlden och man sade till oss att det var den som garanterade v\u00e4rldsfred. Det var en kall tid. <\/p>\n
Sedan kom en v\u00e5g av det som kallas triangulering – att lockas \u00f6ver till motparten genom argument som vi sj\u00e4lva redan st\u00e5r bakom. Genom uppfattningar som vi redan var f\u00f6rankrade i, eller som l\u00e5g i linje med vad vi tyckte. Det blev en ljummen tid.<\/p>\n
Men nu k\u00e4nns det l\u00e4nge sedan vi satt p\u00e5 golvet (eller debatterade p\u00e5 studentaftnar eller p\u00e5 m\u00f6ten) och skulle bli \u00f6verens. L\u00e4ngesedan n\u00e4r det k\u00e4ndes fel vid tillf\u00e4llen d\u00e5 alla inte tyckte eller gjorde likadant. Ja, Konsensus har backat en bra bit.<\/p>\n
Och p\u00e5 samma s\u00e4tt k\u00e4nns det som passerat n\u00e4r r\u00f6ster i v\u00e4rlden, och inom oss sj\u00e4lva, anv\u00e4nde argument som var v\u00e5ra egna. Och vi inbj\u00f6ds att bryta upp och \u00e4nd\u00e5 f\u00e5 forts\u00e4tta ha kvar v\u00e5r \u00e5sikt, ungef\u00e4r. Eller p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt saxades in i en box som k\u00e4ndes familj\u00e4r.<\/p>\n
Jag saknar litet trianguleringens \u00e5rtionden men inte alls terrrorbalansen som var hotfull i sin spiralliknande mekanism, trots att f\u00f6respr\u00e5karna h\u00e4vdade motsatsen. <\/p>\n
Men, nu tycks en tredje fas ha intr\u00e4tt i v\u00e4rldspolitik, ideologi, vetenskap, m\u00e4nniskosyn och vardagsjargong. Jag t\u00e4nker p\u00e5 polariseringens fas. Allt mer st\u00e4lls ju aggressivt mot vartannat, blir polariserat, dras is\u00e4r till varandras motsatser, d\u00e4r demoniseringen av den andre och den totala kompromissl\u00f6sheten h\u00e4rskar. <\/p>\n
Polarisering g\u00f6r n\u00e5got med v\u00e5r perception och f\u00f6rst\u00e5else av den andre. Den f\u00f6rdummar f\u00f6rst oss sj\u00e4lva, den splittrar d\u00e4refter kontexten, och slutligen tillskriver polariseringen andra m\u00e4nniskor godtyckliga och destruktiva egenskaper och avsikter, samt motiverar allehanda f\u00f6rsvarsattityder p\u00e5 b\u00e5da de sidor som d\u00e4rmed uppkommer.<\/p>\n
Kanske sker polariseringen f\u00f6r att vinna egen identitet, eller sympatier. Tydlighet blir det samma som r\u00e5 styrka, fr\u00e4ckhet och kunskapsf\u00f6rakt. N\u00e4r n\u00e5gon eller n\u00e5got blir den annorlunda eller n\u00e5got helt annat f\u00f6r\u00e4ndras ocks\u00e5 vi, och alldeles f\u00f6r ofta inte till det b\u00e4ttre, f\u00f6r vare sig andra eller oss sj\u00e4lva.<\/p>\n
Inom parentes sagt liknar nutidens polarisering kontrasten och striden mellan Gud och dj\u00e4vul i den gamla v\u00e4rldsbilden. \u00c4ven om det hos t ex Luther fanns ett trianguleringsdrag i f\u00f6rest\u00e4llningen om Guds baksida, i talet om den dolde Guden. Ett drag som inf\u00f6rdes f\u00f6r att bjuda dualismen motst\u00e5nd, och som innebar att polariseringen inte blev absolut eftersom Guds k\u00e4rlek skulle f\u00e5 sista ordet, i den nya skapelsens befrielsehandling. Tills dess hade dj\u00e4vulen endast sin r\u00f6relseenergi genom att Gud gav allt i skapelsen r\u00f6relse.<\/p>\n
S\u00e5 h\u00e4r i luciatider och inf\u00f6r jul g\u00e5r associationerna g\u00e4rna genom katakomber och ett stall. Fr\u00e5n v\u00e5ra egna livsmanus vet vi hur illa det g\u00f6r oss n\u00e4r stallet blir t\u00f6mt och hur vi saknar dem som varit d\u00e4r. De och det och den som varit sj\u00e4lvklara f\u00f6r v\u00e5rt liv, som burit upp tryggheten, livsmeningen utan att g\u00f6ra mycket v\u00e4sen av sig, egentligen inget v\u00e4sen alls, faktiskt. Dem vi s\u00f6rjer djupt och hela tiden, och d\u00e5 och d\u00e5 l\u00e5ter komma till liv i nostalgi.<\/p>\n
”Du g\u00e5r inte ensam” – orden som Lundby f\u00f6rsamling lyfter fram nu och i jul, kommer min sj\u00e4l och min kropp n\u00e4ra, mitt i polariseringen som sker i v\u00e4rlden och ocks\u00e5 i mitt sinne. F\u00f6r det \u00e4r sv\u00e5rt att fly undan de stora trenderna. De smyger sig in i v\u00e5rt s\u00e4tt att t\u00e4nka, att bed\u00f6ma och k\u00e4nna. Och pl\u00f6tsligt blir motsatserna, konfrontation det vanliga s\u00e4ttet att tolka i. Samtal i alla m\u00f6jliga sammanhang l\u00e4ggs i dessa formar – och som en mot-form, med ett mot-m\u00f6nster st\u00e5r orden fram p\u00e5 en himmel som h\u00e5ller p\u00e5 att t\u00f6mmas: Du g\u00e5r inte ensam, du g\u00e5r inte ensam!<\/p>\n
Och det g\u00e4ller alla, och d\u00e4rf\u00f6r ocks\u00e5 dig – och mig. Vi g\u00e5r inte ensamma. Inte ensamma.<\/p>\n
F\u00f6r m\u00e4nniskan skapades till Guds avbild. Och det st\u00e5r p\u00e5 bibelns f\u00f6rsta sida (vers 31), att n\u00e4r m\u00e4nniskan \u00e4r till stannar Gud till av f\u00f6rundran, och s\u00e4ger: <\/p>\n
Yes, allt \u00e4r mycket gott. <\/p>\n
(i vers 25 s\u00e4gs det bara att Gud tyckte\/s\u00e5g att det var gott n\u00e4r universums andra olika delar uppstod)<\/p>\n
Och som Guds avbilder och skapade att vara som Gud h\u00f6r vi t\u00e4tt samman med Urbilden, Gud. <\/p>\n
– S\u00e5 varken vi eller Gud g\u00e5r ensam.
\n– Vi g\u00e5r med Gud, och med varandra.
\n– Gud g\u00e5r runt och bjuder in till den heliga Tresamenhetens dansande gl\u00e4dje, och g\u00e5r med oss. <\/p>\n
Vi \u00e4r indragna i Guds liv – vi har en ”aff\u00e4r” ihop.<\/p>\n
Det \u00e4r den tryggheten jag att vill du ocks\u00e5 ska m\u00f6ta hos Svenska kyrkan. <\/p>\n
Och vet du, medvandrandets och medskapandets gudstrygghet kr\u00e4ver inte konsensus till varje pris – f\u00f6r kyrkan \u00e4r inte en \u00e5siktsgemenskap utan ett hoppfullt v\u00e4ldigt l\u00f6st och utspritt n\u00e4tverk.<\/p>\n
Och vet du, gudstryggheten kr\u00e4ver inte triangulering hela tiden – f\u00f6r s\u00e5dant riskerar att ta bort rationalitet och kunskap byggd p\u00e5 erfarenhet, och att s\u00e4tta maktinnehav i olika former f\u00f6re allt annat.<\/p>\n
Och du, inga krav p\u00e5 polarisering – f\u00f6r den distanserar oss fr\u00e5n oss sj\u00e4lva, andra, Gud, v\u00e4rlden, framtiden och distraherar oss fr\u00e5n vetskapen att Arktis gr\u00e5ter, och att livet som vi k\u00e4nner det h\u00e5ller p\u00e5 att g\u00e5 under.<\/p>\n
Tryggheten i medvandrandet och medskapandet (Cooperatio Dei) bygger ist\u00e4llet p\u00e5 \u00f6vertygelsen:
\nGud kan inte g\u00e5 ensam, alls, och kan inte ens f\u00f6rs\u00f6ka.<\/p>\n
Gudskelov!<\/p>\n
Psalm 248 (Tryggare kan ingen vara)
\nPsalm 114 (Stilla natt)
\nPsalm 338 (Som ett klockspel h\u00f6r jag dig, heliga Treenighet)<\/p>\n
– 338:4<\/p>\n
Spela samman oss som g\u00e5r
\nmot en dag som ingen sett,
\ntills i dig v\u00e5rt m\u00e5l vi n\u00e5r,
\nheliga Treenighet.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Ett flertal av oss v\u00e4xte upp i en anda av att alla hela tiden skulle vara \u00f6verens, konsensus stod h\u00f6gt i kurs. Paradoxalt nog r\u00e5dde samtidigt terrorbalans i v\u00e4rlden och man sade till oss att det var den som garanterade v\u00e4rldsfred. Det var en kall tid. Sedan kom en v\u00e5g av det som kallas triangulering […]<\/p>\n","protected":false},"author":436,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[9],"tags":[],"class_list":["post-832","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserade"],"acf":[],"yoast_head":"\n