Mot slutet, slutet av veckan, s\u00e5 d\u00e4r p\u00e5 fredagens kv\u00e4ll, g\u00f6r nog m\u00e5nga m\u00e4nniskor en sorts genomg\u00e5ng av veckan som varit. En sorts utv\u00e4rdering. F\u00f6r mig \u00e4r det framf\u00f6rallt m\u00f6ten med m\u00e4nniskor som jag funderar genom. Vad jag l\u00e4rde, fick k\u00e4nna och veta – och hur olika m\u00f6ten hakar i saker jag har varit med om f\u00f6rut, ibland \u00e5ratals tillbaka, och v\u00e4cker gammalt till liv.<\/p>\n
Jag kan ju inte vara ensam om det h\u00e4r. Viljan och vanan att t\u00e4nka genom det som gjorts och sagts i veckan. Inte tar det l\u00e5ng tid, kanske 1 minut eller s\u00e5. F\u00f6r det som vi varit med om koncentreras i v\u00e5ra sinnen, blir liksom till k\u00e4nslost\u00e4mningar, som vi snabbt och effektivt kan scanna av, l\u00e4sa in, ta till oss, genomleva, l\u00e4ra och f\u00f6rundras av.<\/p>\n
En vecka kan g\u00e5 s\u00e5 oerh\u00f6rt fort. Och det g\u00e4ller m\u00e5nader ocks\u00e5, och faktiskt ocks\u00e5 f\u00f6r \u00e5r. Varje tidsperiod har en b\u00f6rjan och ett slut. Som en mini v\u00e4rldshistoria, som en del av universums historia, som \u00e4r en del av ett o\u00e4ndligt antal universums, eller som det v\u00e4l heter universas historia. B\u00f6rjan och slut. <\/p>\n
Den h\u00e4r veckan minns jag p\u00e5tagligt m\u00f6tet med en person som talade v\u00e4ldigt mycket i bilder. De staplades p\u00e5 varandra och det blev om\u00f6jligt att f\u00f6ra en dialog, f\u00f6r bilderna spretade \u00e5t olika h\u00e5ll, tolkades godtyckligt, med glidande betydelser, och var snarare vackra smycken \u00e4n f\u00f6rnuftiga logiska pusselbitar. Det blev f\u00f6r mycket, helt enkelt, och inom mig viskade jag orden fr\u00e5n Andra Korintierbrevet: ”Gud f\u00f6rsonade hela v\u00e4rlden med sig sj\u00e4lv genom Jesus Kristus: Gud st\u00e4llde inte m\u00e4nniskorna till svars f\u00f6r deras \u00f6vertr\u00e4delser…L\u00e5t er f\u00f6rsona er med Gud.”<\/p>\n
Jag minns ocks\u00e5 m\u00f6tet med en person som lade sin hand varmt p\u00e5 min axel, och det k\u00e4ndes v\u00e4ldigt sk\u00f6nt. Det var varken rutin eller in\u00f6vat, eller f\u00f6rv\u00e4ntat. Jag undrade varf\u00f6r – men viskningen p\u00e5minde mig varsamt: ”Gud f\u00f6rsonade hela v\u00e4rlden med sig sj\u00e4lv genom Jesus Kristus: Gud st\u00e4llde inte m\u00e4nniskorna till svars f\u00f6r deras \u00f6vertr\u00e4delser…L\u00e5t er f\u00f6rsona er med Gud.”<\/p>\n
Och s\u00e5 i fredags s\u00e5g vi en f\u00f6rest\u00e4llning med en scen d\u00e4r en person ber\u00e4ttade om sin l\u00e4ngtan efter pensioneringen. Det var inte en bitter beskrivning av de senaste \u00e5rens yrkesverksamhet – men en ber\u00e4ttelse om en m\u00e4ttnad, att inte l\u00e4ngre ha h\u00e4ngivenheten, orken att se att saker g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng trillar tillbaka, och att m\u00e5nga arbetsdagar g\u00e5tt \u00e5t till att undanr\u00f6ja missf\u00f6rst\u00e5nd och friktioner, som \u00e4nd\u00e5 \u00e5terkommit, g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng. <\/p>\n
Jag lutade mig fram, och viskade, denna g\u00e5ng till m\u00e4nniskan mitt emot mig p\u00e5 scenen, m\u00e4nniskan som ju m\u00e5ste ana osl\u00e4ckbar k\u00e4rlek: ”Gud f\u00f6rsonade hela v\u00e4rlden med sig sj\u00e4lv genom Jesus Kristus: Gud st\u00e4llde inte m\u00e4nniskorna till svars f\u00f6r deras \u00f6vertr\u00e4delser…L\u00e5t er f\u00f6rsona er med Gud.”<\/p>\n
Det var d\u00e5 det h\u00e4nde, d\u00e5 svaret kom: Ja, jag, vet, och det sv\u00e5ra \u00e4r nog inte att tro p\u00e5 att Gud har f\u00f6rsonat hela v\u00e4rlden med sig sj\u00e4lv, det ligger liksom i naturens g\u00e5ng, i k\u00e4rlekens v\u00e4g, att vara till f\u00f6r andra. Det sv\u00e5ra \u00e4r att l\u00e5ta sig f\u00f6rsonas med Gud. Vet liksom inte riktigt var en ska b\u00f6rja n\u00e4r en vill det.<\/p>\n
Kanske sade jag, \u00e4r det att bara s\u00e4ga Amen, som p\u00e5 bibelns spr\u00e5k betyder: det \u00e4r s\u00e4kert att det \u00e4r s\u00e5. <\/p>\n
S\u00e4kert:<\/p>\n
– att vi redan nu har b\u00f6rjat bli ett med Gud som Jesus redan helhj\u00e4rtat har blivit, <\/p>\n
– och att det \u00e4r en backe dit, uppf\u00f6rs, <\/p>\n
– och att Jesus b\u00e4r oss, \u00e4r till f\u00f6r oss, helt och h\u00e5llet, <\/p>\n
– f\u00f6r Gud har f\u00f6rsonat alla och allt, <\/p>\n
– och tar aldrig sin varma hand fr\u00e5n dig.<\/p>\n
Predikan Fastlagss\u00f6ndagen 26 februari i Biskopsg\u00e5rdens kyrka<\/p>\n
H\u00f6ga visan 8:6-7
\n2 Korintierbrevet 5:14-21
\nMarkus 10:32-45
\nPsaltaren 86:5-11<\/p>\n
Psalmer
\n135 – Se, vi g\u00e5r upp till Jerusalem
\n38 melodi B – F\u00f6r att du inte tog det gudomliga
\n398 – Vi reser ett tecken
\n96 – \u00d6ppna mig f\u00f6r din k\u00e4rlek<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Mot slutet, slutet av veckan, s\u00e5 d\u00e4r p\u00e5 fredagens kv\u00e4ll, g\u00f6r nog m\u00e5nga m\u00e4nniskor en sorts genomg\u00e5ng av veckan som varit. En sorts utv\u00e4rdering. F\u00f6r mig \u00e4r det framf\u00f6rallt m\u00f6ten med m\u00e4nniskor som jag funderar genom. Vad jag l\u00e4rde, fick k\u00e4nna och veta – och hur olika m\u00f6ten hakar i saker jag har varit med […]<\/p>\n","protected":false},"author":436,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[9],"tags":[],"class_list":["post-852","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserade"],"acf":[],"yoast_head":"\n