En söndag i september 2025 möttes vi i Farsta församling för Provtanken LIVE. Syftet med träffarna är att vuxna och unga vuxna som är nyfikna på att samtala och provtänka tillsammans får möjlighet att mötas irl. Att provtänka innebär att öppna sig för andra tankar än de du redan har, att ha lyssnande som grundhållning, att utforska och upptäcka, att låta sig överraskas och att lita på processen.
Temat för första tillfället var ”Skam, skuld och annat skoj”. Vi läste ett manuskript där karaktärerna Skam, Skuld, Synd, Förlåtelse och Försoning kämpar med att samverka. Sedan följde fika och öppna samtal.
Mina icke kyrkliga vänner brukar ibland rygga tillbaka när ord som skam och skuld kommer på tal. ”Det där är sådant ni håller på med i kyrkan, varför hänger ni upp er på så dystra ämnen?” Men det är inte nödvändigtvis kyrkan som fastnar i teman som skam och skuld. Det är vi människor som gör det. Eftersom kyrkan ska finnas till för människan så vill vi adressera det människor upplever samt nämna fenomenen vid deras rätta namn.
Det finns många krafter i det kapitalistiska samhället som erbjuder människor genvägar och falska löften för att vi alla, på ett ytligt plan, gärna skulle slippa tas med dessa krävande känslor. ”Ändra ditt utseende så slipper du skamkänslorna kring att vara för mycket/för litet av det ena eller det andra”. ”Köp detta så glömmer du skulden över det du gjort”. ”Håll dig distraherad så ter det sig som om ingenting egentligen betyder någonting och du kan fortsätta blunda med gasen i botten”.
Vi håller på med skam- och skuldhantering stup i kvarten vare sig vi är medvetna om det eller inte. ”Oj nej, nu ser kollegan att jag läser ”sån” litteratur.” ”Shit, nu kanske personen bakom mig på bussen såg hur lite pengar jag har i mobilbanken”, ”Jag kan inte säga att det var jag som gjorde det, jag får hitta på något”.
Det går sällan en dag utan att skammen eller skulden sveper förbi i större eller mindre skala. Frågan är hur vakna vi är inför detta. En ytterligare fråga är huruvida vi känner oss triggade eller trygga nog att börja tas med skiten? Det brukar vara någondera som åstadkommer en början på förändring inom oss. Antingen ökar vår trygghet genom sunda sammanhang, ny kunskap eller andra människors värme och vi vågar ge oss i kast med våra inre skrymslen och vrår. Eller så blir vi så triggade att vi kör igång med en bearbetning för att det helt enkelt blir omöjligt att inte göra det.
Allt jag precis beskrivit är allmänmänskliga fenomen och ändå upplever vi oss lätt som ensamma och som den enda i världen som kämpar med känslor av skam och skuld på mer eller mindre skruvade sätt.
Genom att mötas och umgås samt lyssna och samtala med varandra får vi möjlighet att utmana våra begränsningar och få syn på våra möjligheter. Vi får sticka hål på skamkupan som fått oss att tro att vi är isolerade och värdelösa. Och vi får öppna oss för mer kunskap genom andras erfarenheter om hur dessa fenomen fungerar. Sedan är vi fria att omsätta det vi förmår i vår vardag.
Detta är att hantera sin individualitet. Att se det allmänmänskliga och att tas med det specifika. Att tas med det, inte försöka bemästra eller kontrollera det.
Jag är ämnad att hantera min individualitet tillsammans med och inom alla naturliga varelser som skapades före mig.
I boken The Aramaic Jesus Book of Days skriver författaren* (fritt översatt från engelska av undertecknad) ”Som det står i Första Mosebok 1:26-27, jag är ämnad att hantera min individualitet tillsammans med och inom alla naturliga varelser som skapades före mig.” Detta är en mening som författaren påpekar är perverst felöversatt från hebreiskan till att lyda ”Sedan sade Gud: ”Vi ska göra människor till vår avbild, lika oss själva. De ska härska över fiskarna i havet och fåglarna i luften och boskapen, över hela jorden, och alla kräldjur på jorden…osv.”
Lika lite som vi människor är satta att härska över jorden är vi ämnade att härska över våra känslor. Vi är ämnade att förnimma dem universellt och hantera dem individuellt. Det är något helt annat. Att omfamna de känslor vi upplever och ta ansvar för hur vi agerar på dem för oss tillbaka till både källa och kärna i att vara människa. Att förnimma och hantera spräcker hål på falska löften om att vi kunde bli fria genom att undvika och distraherad oss. Att omfamna och att ta ansvar gör vi med själens hjälp och vägledning, allena och tillsammans med andra.
När vi förnimmer och hanterar kommer vi i kontakt med det som är verkligt. Som de säger: sanningen ska göra dig fri (men först gör den dig förbannad.)
Ett sätt att öppna dörren till att omfamna svåra känslor och börja ta ansvar för hur vi hanterar dem är att ge plats för värme och humor. Det bjöd vi in till när vi möttes IRL i höstas och det fortsätter vi att utforska tillsammans.
Camilla Hellberg Mushonga, pedagog
(texten är uppdaterad 24 april 2026)
Provtanke #11: Hur hanterar vi vår individualitet?
*Författare: Neil Douglas-Klotz
Foto: Rollstein, Pixabay
Kommentera det här inlägget