Ett kors, en avrättning. Ett liv släcks. Allt är slut, ja allt är verkligen slut. Ingenting av ära, beröm och framtidstro fanns kvar. Detta kors hade tagit död på den tro de hade haft. Allt var slut. Nu när döden hade segrat så var allt hopp borta. Men det skulle visa sig än en gång, men nu på ett påtagligt tydligare sätt än tidigare, att Guds vägar definitivt inte är människans. En för oss omöjlig dörr öppnades på vidgavel. En väg till förlåtelse och försoning, en väg av tro, hopp och kärlek. En väg från död till liv

En sten rullades bort från graven och sedan dess har stenar rullatsbort. Stenar av ord från någon som inte förstått att där och då öppnades dörren till frihet, frihet genom nåden genom tron på Jesus Kristus död och uppståndelse. Så enkelt men så svårt.

För mig är det just det enkla som är den sten som blockerar vägen till Gud. Jag vill ju så gärna göra något för att förtjäna frälsningen, som att rulla bort den sten som ligger i vägen. Men om jag måste göra något för att förtjäna frälsningen så är den inte gratis. Och då blir det som Jesus gjorde där på korset en underbar uppoffring men inget som går från död till liv för mig. Allt blev fullbordat där på korset. Det enda jag behöver göra är att tro. Tron förflyttar berg. Tron förflyttar också stenar så att jag ser livet och ljuset från Jesu öppna grav.

Orden från korset ekar i mitt huvud – ”förlåt dem för de vet inte vad de gör”. Dessa ord träffar mig. Jag förstår att bollen ligger hos oss hur vi förhåller oss till denna bön. Vi vet inte alltid att vi handlar orätt men genom denna bön kan vi ta till oss förlåtelse.

Vårt förhållande till livet blir olikt i hur vi ser på döden. Jag menar livet blir meningsfull eller meningslöst beroende på hur vi uppfattar döden. På samma sätt blir döden på korset meningsfullt eller meningslöst beroende på hur vi uppfattar uppståndelsen. Det är inte oviktigt hur vi tar in detta i våra liv. Det Jesus Kristus gjorde där på korset skapade en helt ny era för mänskligheten. Vi vet inte hur det var att leva före korsfästelsen men det måste gått en våg av kärlek och nåd över hela världen när Jesus uttalade – det är fullbordat. En tung börda lyftes från våra axla. Våra ryggsäckar med vår samlande skuld tömdes. Enligt mig hördes det ett stort – Välkommen hem mina barn, från himlen.

Vi är aldrig ensamma. Efter korset finns Gud alltid tillgänglig för oss. Det kanske är svårt att se och förstå, men så enkelt är det.Vi måste ta påskens budskap på allvar och tro på att stenen rullades bort för att visa på ett annat liv. Ett liv där Gud visar oss sin godhet likt när vi äter en god påskmiddag. Vi måste äta sakta och tugga noggrant för att riktigt känna smaken. Att slafsa i sig maten fort gör att vi varken känner doft eller smak på det vi äter. Likadant är det med tron. Ta till dig tron tugga för tugga. Vissa saker måste man lära sig äta medans annat är mer lättsmält.

Gud har inte bråttom han finns där när du är redo att söka honom. Stenen är bortrullad vägen är öppen. Ja det som hände där i Jerusalem är kanske svårt att förstå men börja gå. Chansa på att dörren som öppnades leder till frihet. Livet som kristen är inte en massa måsten, nej livet som kristen är att finna livet i livet. Att finna guldkornen i vardagen. Att lägga ett pussel av vardagshändelser och se hur konturerna av Guds ansikte börjar växa fram.

Gud vände människors ondska till en väg till förlåtelse och försoning då i Jerusalem, och han är likadan i dag. Tappa inte tron på det goda för något som människor gör. Gud är inte ond bara för att det finns människor som väljer att vara onda. Gud är god och tar emot oss och förlåter våra tillkortakommanden och visar oss kärlek och nåd om vi ber om det.

Amen