Vi är människor. Vi är mänskliga, svaga och bräckliga. Människor är så olika men samtidigt så otroligt lika. Jag kan inte låta bli att att fascineras av människor. Av människors arbete och strävan. Av människors sökande efter kärlek och bekräftelse. Av människors sökande efter det förlorade paradiset. Av människors sökande efter Gud.
Det sistnämnda, sökandet efter Gud, är det mest fascinerande. Detta sökand binder liksom samman och länkar ihop allt vi strävar efter. En längtan efter det förlorade paradiset, en längtan efter gemenskapen med Gud är den röda tråd som binder människor och mänskligheten samman.
Ett evigt sökande efter något som gått förlorat. Vi irrar omkring med en bild av hur vi tror att Gud är. Hela tiden söker vi efter en Gud som egentligen bara är en takebyggnad som vi själva byggt upp i våra huvuden. Vi vill så gärna att Gud ska vara på det sätt vi förväntar oss. Vi tror oss veta hur Guds personlighetsdrag, utseende och hur han går till väga när han arbetar. I detta sökande finner vi många gånger att vi går vilse.
Vår kropp är ett tempel där Gud bor. Men vi vill bygga en större katedral. Vi vill vara bättre, snabbare och effektivare. Vi skulle helst vilja vara någon annan, någon bättre för vi ser bara våra tillkortakommanden och vår bräcklighet. Tron på att Gud inte tycker om mig sådan jag är bär vi alla inom oss. Den tron gör att vi fortsätter att irra runt och letar efter någon att härma. Någon som är mer andlig, en andlig ledare, en guru. Andliga ledare behövs men hur ska vi veta om en människa leder oss rätt. I vårt sökand efter Gud tycker jag att vi går en omväg om vi i första hand försöker vi finna en människa som ska bli till en länk mellan oss och Gud.
Ja människor är fascinerade på så många sätt. Livet är ett pussel där alla bitar passar in. Gud lägger vårt livspussel och låter hela vårt liv bli en lovsång till Gud. Vår bräcklighet och våra tillkortakommanden förvandlas i Guds hand till något gott. Synden i våra liv förvandlas från mörker till ljus när den blir till något som för tankarna till Gud. Nöden och smärtan är inget gott i sig men visst får det oss att ropa till Gud? Vårt sökande och våra irrfärder blir bara ett bevis på att vi tar Gud på allvar. Gud finns överallt så vi behöver inte leta det räcker att man ber den helige Ande om öppnade ögon. Gud är ständigt med. Han tar inte bort lidandet och nöden, men han finns där vid vår sida. Eller snarare, den helige Ande bor i oss och ropar hela tiden till Gud. Fascinerade, Guds helige Ande bor i oss och ber ständigt för och med oss. När det är så behöver vi inte söka efter Gud för han har redan hitta oss.
Vi måste bara lära oss att se Gud i allt. Ja i små barn, kattungar och i allt annat som gör oss glada finner vi att Gud är med. Men i allt det andra när vi är trasiga och sjuka när vi inte räcker till, även i detta finns Gud. När allt går bra tror vi oss inte behöva Gud. Men i de stunder vi är små och hjälplösa ser vi att vi är ingenting utan Gud. Gud är alltid nära men det är när vi känner oss värdelösa och onödiga vi söker och ropar efter Gud. Gud sänder inte dåliga saker i vår väg men när de kommer finns Gud där och förvandlar de till något som i slutändan kan bli till något gott. Något som fick oss att arbeta tillsammans med Gud för att ta oss igenom. Vi får på något vis en insikt i Guds godhet och nåd genom det mörka och smärtsamma. I Guds hand blir inte problemen ett straff för våra synder utan något som får oss att söka oss närmre Gud. Om vi tänker så ser vi hur Guds kärlek även kan komma till oss i det mörka och svåra. Vi ser hur Gud kommer till oss och blir vår medvandrare, inte vår domare.
Så min uppmaning blir, töm ditt huvud på den bild du har på Gud. Gå ut och ta på dig den helige Ande glasögon och försök hitta Gud i allt. Du kan aldrig, hur mycke du än försöker, finna en plats där inte Gud finns. Gud finns i varje andetag och omsluter oss på alla sidor. Den ondska och den snedvridning vi nu ser bland människor för det med sig att vi ropar allt höger i våra böner och söker oss närmre Gud. Gud vill inte det onda vi nu ser men han kan förvandla det till något gott, något som får oss att söka meningen med livet. Något som får oss att söka och bulta på porten för att finna Gud.
Gud är annorlunda än den vi tror oss veta. Gud är mer, mycket mer än vi kan ana. Försök se Guds storhet. Be varje dag att Gud ska öppna dina ögon så att du på riktigt finner honom i allt.
Kommentera det här inlägget