Någon sa hårda tider varar inte för evigt. Men hårda människor gör det.
Vi är många som vill ”make things great”. Men det kan aldrig få betyda att sprida hat, så rädsla och sätta kilar mellan människor.
I coronatider så kan det av helt naturliga skäl kännas som den värsta farsot som mänskligheten någonsin upplevt har drabbat oss. Men faktum är att hat mellan människor är något som skadat mänskligheten mest och som alltid kommer att vara den skugga eller om man så vill det virus som kommer att skada och döda flest mänskor. Så när vi ser hur världens ledare ställer grupper mot varandra måste vi aktivt reagera. Hat, rädsla och misstro får inte vara det vi bygger framtiden på. Den enda hållbara vägen framåt är när vi i samförstånd och tillit jobbar mot ett gemensamt mål, en gemensam framtid. En framtid där alla kan känna hopp så de kan tro på en framtid. En tro på en väg ut ur hopplösheten för varje människa.
Jesus talar om att alla är barn till Gud. Med dessa ord gav han hela mänskligheten och alla människor samma värde. Vi har alla samma rätt att bo och leva på denna planet. Att sedan vi människor bygger murar runt oss och låter egoism vara den rådande normen det ser vi alla. Men ett sådant tankesätt går stick i stäv med Guds vilja. Jesu budskap om allas lika värde är det budskap som vi ska ha som grund i vårt samhällsbyggande. Kommande generationer måste även de ha en framtid i ett öppet och kärleksfullt samhälle. Ett sådant samhälle är ingen utopi. Men det kräver både mod, handlingskraft, envishet och en stor dos av kärlek och medmänsklighet för detta framtidsbygge som vi nu, förhoppningsvis, ska sätta riktningen mot nu när världen öppnas upp. Jag vill tro att att vi lärt oss något under denna tid i lockdown så det kommer att vara början på något nytt.
Du kanske tänker vad kan lilla jag göra? Jag tror vi ska tänka på den slitna klyschan att ingen kan göra allt men alla kan göra något. Ja vi måste i alla fall göra det lilla vi kan varje dag. Vi måste försöka att hjälpa åtminstone någon av alla de som lever i humanitära katastrofer i trasiga samhällen. Vi måste sträva efter att ge mänskan och mänskligheten hopp för hopplösheten är ett virus som förpestar och dödar. Vi måste tro att Gud hjälper oss i vår strävan. En sak vi alla kan göra är att be till Gud. Jag är fullt övertygad att när vi ber sätter vi Guds händer i rörelse så vi får se under där vi inte ser någon lösning. Gud är alltid större och mer.
Jag såg en affisch en gång där en flicka bar en liten pojke på ryggen. Texten under löd – ”det är inte tungt, det är min bror”. Så är det när vi öppnar ögonen och ser våra medmänniskor som våra syskon och inte som de andra, de farliga. Bibelns kärleksbudskap måste få sjunka in i oss så vi förstår vad vi läser. När vi förstått budskapet ska vi gå ut i världen och bland våra medmänniskor sprida frön av tro, hopp och kärlek. Och när plantan börjar gro får vi skörda det vi sått.
Så kan vi make things great? Yes we can! Med Guds hjälp.
Kommentera det här inlägget