Vad hör du när du lyssnar i tystnaden?

Sätt dig vid tystnadens altare och finn Guds frid i tystnaden.

Där vid tystnadens altare börjar två hjärtan slå i takt.

Ditt hjärta finner Guds hjärta.


På ett altare lägger man något man vill ge till Gud som ett heligt offer. På tystnadens altare lägger jag mina ord, min egoism och mina själviska och egocentriska tankar. Jag ber en bön – Gud ta emot mitt offer och omvandla mina ord till lyssnade. Låt mig höra dig, min Gud, i tystnaden. Amen.

I denna reflektion funderar jag över vad du och jag hör när vi sluter ögonen och stillar oss inför Gud i tystnad. När vi tar bort allt som distraherar oss och bara lyssnar. I en tystnad där vi inte jagar något eller försöker piska upp någon stämning i vårt inre utan bara låter Gud tala till oss.

Jag tror vårt hjärta längtar och hungrar efter denna tystnad med Gud. En helig stund där vi låter lugnet komma in i våra hjärtan. Där vi förklarar för Gud att nu har jag talat och sagt för många ord så nu ska jag lyssna.

Jag skulle vilja uppmana dig till ett lyssnade tillsammans med Gud i bara några minuter. Låt oss säga två minuter om du har ont om tid. Gärna längre, men om tid inte finns, ta den tid du kan undvara och bli stilla inför Gud i lyssnade. Andas lugnt och stilla och be bara – Gud tala till mig. Här är jag, din tjänare, och lyssnar till dig.

Försök inte att stressa fram något eller jaga någon känsla utan bli bara stilla och lyssnade. Om du hör något eller inte är inte det väsentliga utan det viktiga är att du låter Guds frid komman in i dig. Likt en varm filt en kall morgon och en kopp kaffe kommer Gud med frid över oss när vi stillar oss inför honom.

Gud är skaparen av allt och min tanke är att Gud skapar något i oss när vi samlas inför honom vid tystnadens altare. Gud skapar något i oss i ljudet av tystnaden och det skapar ett lugn. Jag är viss om att Gud hela tiden arbetar i bakgrunden, i tystnaden, för att skapa en plats för oss att finna frid för vår oroliga själ. Jag tror det händer när vi vilar inför honom i tystnad.

Jag tror en stunds tystnad gör det med oss att vi andas lättare. Att vi tänker till inför våra beslut. Att vi inte dömer våra medvandrare utan väljer att se alla som bröder och systrar. Att vi möter Gud och skapelsen med kärlek.

Jag tror vi alla ber. Ibland hårt och intensivt. Men hur är det med stillheten och lyssnandet? Torrheten i vårt böneliv kanske beror på att vi använder för många ord och vägrar möta tystnaden och stillheten?

I tystnaden talar Gud personligen och kärleksfullt till dig. I tystnaden är det ingen annans ord som får råda för där är du ensam med Gud. Jag är övertygad att vår själ behöver denna tystnad i en värld full av distraktioner. Jag tror att guds tanke med en bön i tystnad är den att där får han tillfälle att bevisa att han är kärlek. I tystnaden återvänder vi hem till Gud likt den förlorade sonen. I tystanden och lyssnade möter Gud oss med öppna armar och säger – välkommen hem.

Så gör detta till en vana. Ta några minuter om dagen tillsammans med Gud vid tystnadens altare dag efter dag. Låt Gud få tala i tystnaden och stilla dig, ta emot hans välsignelse, finn himlens puls i din vardag. Bara några få minuter det har du tid med. Gå några steg tillsammans med Gud eller om du så föredrar dansa i ditt inre en stund till ljudet av tystnaden tillsammans med Gud.

Men börja alltid denna tysta tid med orden – Tala Gud nu lyssnar jag.

Så öppna ditt hjärta för Gud och möt honom i tystnaden och kom hem till Gud. Du kan vara säker på att Gud möter dig med en öppen famn.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *