Ty liksom vi har en enda kropp men många lemmar, alla med olika uppgifter, så utgör vi, fast många, en enda kropp i Kristus, men var för sig är vi lemmar som är till för varandra.
Romarbrevet 12:4-5
Församlingen är Kristi kropp. När man ber till Kristus ber man då också till församlingen? Om man ber till församlingen är det då vi, du och jag, som ska agera bönesvar?
Ja dessa funderingar är verkligen något som gör oss både större och mindre. För de väcker också en insikt vilket oerhört ansvar vi har mot alla som ber.
Det innebär att vi i kärlek och med Guds hjälp ska vara bönesvar. Kärlek är inte bara någon teori, kärlek är något konkret som alltid ska visa sig i våra handlingar. Rent konkret kan andra se det på oss viken inställning vi har gentemot vår nästa i våra tankar, ord och gärning. Vi är transparenta och lättlästa i det avseendet.
Frågan ställdes, vem är min nästa? Ja försök att sätta dig in i de problem som människor runt dig går och bär på. När du vågar se och möta de problem du ser och handlar som ett svar på bön så vet du vem som är din nästa. När du är villig att öppna dina ögon öppnar du också en väg för kärleken. Då låter du ord gå från bara vackra ord till handling. Då blir också vackert tal förvandlat från lögn till sanning. Men det krävs en vilja att förändra för att vara ett svar på bön. Om du ska vara sann mot dig själv och sann mot din omgivning så måste du våga möta det svåra, möta det mörka, vara ett ljus för någon. Du måste våga vara ett svar på bön.
Alla människor du möter i din vardag är alltså din nästa. Be Gud att du ska få öron som hör och ögon som ser. Be även om ben som är villiga att gå och händer som är villiga att ge.
Vi är Kristi kropp. Vi kan med Guds hjälp vara svar på de böner som vår omgivning ber till Gud om i sin nöd. På något förunderligt sätt blir vi då ett med Gud. Men försök aldrig blocka Gud och försöka vara ett bönesvar på egen hand. Det är bara hans liv i dig som gör dig till en äkta kristen människa, ett äkta bönesvar från Gud.
Kommentera det här inlägget