Tro och liv

Jag sträcker ut mina armar efter dig.
Lika ivrig som öknen när den törstar efter regn.
Skynda dig att svara, Gud.
Jag orkar snart inte mer.
Vänd inte ryggen till; överge mig inte!
Det vore en säker död.
Om du väcker mig varje morgon med din kärleksfulla röst
ska jag somna varje kväll i tilltro till dig.
Visa mig vägen jag måste vandra;
Jag är i idel öra och har inte ögon för någon annan än dig.
Rädda mig från mina fiender, Gud –
Du är mitt enda hopp!
Lär mig leva som du vill;
Du är min Gud.
Psalm 143 6-12 (The Message)

Denna underbara Psalm är en bön i mitt liv. Jag inser mer och mer att Gud är mitt enda hopp, ja världens enda hopp. Jag inser att det finns en bro från tro till liv. En bro mellan oss människor som skapas av insikten att vi behöver varandra. En bro till räddning för oss alla.
Jag tror också på det goda i människan. Ondskan är våra fiender inte människor.
Tron på att Gud finns på riktigt gör att vi inser att Gud ger liv. Livet i varje människa är Gud. Mörker och ondska finns för att vi släpper in det i våra liv. Vi låter mörka tankar få bygga bon i våra huvuden. I dessa bon föds det ett mörker som fyller våra tankar, ord och handlingar. Gud kan lyfta bort mörkret och göra allting nytt. Men det krävs en vilja från oss att välja den vägen. En vilja att gå en väg som leder till tro och liv. En vilja att be bönen: ”Du är mitt enda hopp. Lär mig leva som du vill. Jag törstar efter dig. Förlåt mig mina synder. Du är min Gud”.