Somliga av de människor jag möter är lite negativa på det sätt vi kyrkfolk bemöter dem. Ofta får man höra hur vi vill tvinga på någon våra åsikter om vad som är rätt och fel. Hur man bör vara och hur man måste förändra sin livsstil för att komma till tro på ett riktigt sätt. Men hur fel det kan bli när vi försöker göra om människor för att befria dem. Jag skulle vilja säga till alla som uppfattat oss kyrkisar på det sättet att du ska vara vad du är, du ska vara dig själv.
Vi kan helt enkelt inte beröva en människa hennes längtan efter att vara god. Om vi inte betraktar våra medmänniskor som goda så är det svårt för dem att se sig som god. Det finns guldkorn i varje människa som vi måste vaska fram och låta dessa glittrande korn bli synliga. Man kanske kan säga att vi måste befria godheten i våra medmänniskor. Vi ska förkunna det glada budskapet att, du är god i guds ögon. Inom dig finns ett liv som är som en dold skatt. Vår uppgift i dag är att locka fram ljuset som finns i våra medmänniskor. Vi måste befria det goda som bor i de människor vi möter. Vi får inte komma med pekpinnar och trycka ner. Vi måste peka på det goda. Det är på detta sätt vi sprider en vilja att vandra mot ljuset. Det är på detta sätt vi skapar förändring som inte sker på våra villkor utan på människans egen vilja att vara god.
Inom varje människa finns det en skatt. En skatt som leder till förändring där du inte lämnar din personlighet i någon annans händer och blir någon du inte vill vara. Nej Gud ser dig och använder sig av det goda du har inom dig och låter det växa. Ljuset vinner alltid över mörkret och det börjar med oss att du och jag ser det goda i vår broder och vår syster och lyfter fram det. Man skapar inte ljus om man lyfter fram det mörka. Man skapar ljus genom att tända en låga av kärlek och förståelse. Där vi kanske säger, det lilla ljus du har låt det få lysa klart. Låt det lilla ljusets låga få bli till ett hoppets låga för dig. Låt ljuset lysa så du ser hur det glittrar av godhet inom dig. Låt ljuset få dig att se.
Vi måste lägga argumenterande åt sidan och ta frågor, tvivel och kritik på allvar. Vi kanske måste sluta säga du har fel jag har rätt. Vi kanske måste göra oss till ett med dem vi möter och inse att vi alla är syndare och vi behöver varandra för att finna vägen till Gud? Vi kanske behöver inse att vi alla måste hjälpas åt att dra fram det goda hos varandra? Vi har alla svårt att se våra egna goda egenskaper. Vi förstår kanske att dessa goda egenskaper finns först när andra pekar på dem. Det är de knutar av osäkerhet att vi verkligen är goda vi ska lösgöra för varandra för i egen kraft förmår vi inte det.
Så gå ut och befria någons godhet.
Kommentera det här inlägget