”Livet är en sak som man måste vara rädd om, förstår du inte det?” Tänkvärda ord av Astrid Lindgren. Citatet är hämtat ur Ronja Rövardotter. I denna reflektion funderar jag på betydelsen av orden att rädda någon.
Om inte du, vem? Att ge hopp, eller vara en räddande ängel är poetiska ord men samtidigt ord som vi ska ta på allvar. För du behövs, du som på riktigt ger hopp, du som är en ängel på riktigt i en hopplös situation. I ett samhälle som så ofta inte har de resurser som krävs för att ta hand om alla behövs du. Någon måste ge de svaga, de minsta en röst denne någon är du. När ett barn blir kränkt, mobbat, utstött, oälskat och oönskat så slutar barnet kanske inte att älska sina föräldrar, nej barnet slutar älska sig själv. Och då behövs du där som en livboj på riktigt. Du både räddar liv och för någon tillbaka till livet när du vågar se, lyssna och agera.
Om inte nu, när? Om man skjuter upp saker och låta beslut bli till ett sedan är kanske att vänta till det är försent. Men att skjuta upp saker och beslut är ett alltför vanligt fenomen då man vill undvika att göra något som borde göras, trots att man vet att det kan få negativa konsekvenser.
Men vi hinner inte engagera oss för vi har ju så mycket vi ska göra. Mobiltelefoner ringer och vi pratar ofta och länge med de som är långt borta men sällan med dem vi har bredvid oss. På liknande sätt är det när vi ska lägga tid på de som är utsatta i vår närhet. Då blir vi både stumma, dumma och blinda. Vi skjuter problemen framför oss och de blir till ett evigt sedan. Man skulle kunna säga att det blir en snabb lösning som går fort men ingenting blir gjort. Det är inte samma sak som att vara lat, utan snarare ett sätt att hantera de obehagliga känslor som problemen skapar men som man inte riktigt vet hur man ska hantera. Ambitionsnivån är det oftast inget fel på för vi har oftast höga krav på oss själva. Men vi kanske känner oss små inför de problem vi ser i Sverige idag. Den trasighet vi har i våran närhet känns alltför kraftfull att hantera eller klara av. Men ska det behöva vara så i vårat rika land?
Missförstå mig inte nu för kyrkan och kyrkfolk gör otroligt mycket och har ett stort engagemang för både barn och vuxna men behovet är enormt. Be till Gud att han sänder fler arbetare. För någon behöver liv och det kan du ge genom att du delar med dig av ditt liv, ditt goda. Där och då förvandlas vår tro och våra kyrkobesök från underhållning till att bli något viktigt, något som verkligen betyder något. När vi vågar hjälpa öppnas en port som leder till ett liv för någon som saknar en egen röst någon för vilken livsgnistan och tron på en framtid, tron att det finns någon som är god, börjat slockna.
På något sätt ser jag Jesus förhärligad då vi agerar i kärlek och verklig välvilja. Då vi sprider ljus och värme i en kall värld förhärligar vi Jesus. Jesu vilja uppenbaras då vi drar upp och bjuder in någon att dela livet med oss. När vi hjälper någon att gå från död till liv på riktigt ser jag Jesus uppenbarad då ser jag att Guds ljus är tänt på riktigt. Det är ett vardagsmirakel som uppenbaras för oss när våran vilja förvandlas till en genuin och opartisk strävan efter att göra gott för andra, utan baktankar eller egenintresse.
Vi måste ta hand om de som inte har någonstans att bo när det blåser kallt. Där bland iskalla blickar och glåpord ska vi visa på att vi finns, vi som ser och vi som hör för vi måste bry oss om hur ungarna mår. För dem som inte någon varken ser eller hör måste vi som har ögon att se med och en röst som hörs ropa ut att det finns de som ser och det finns de som hör.
De finns människor där ute som dör och då kan vi inte bara stå och se på. Vi måste göra världen till en bättre plats. Vi kanske inte kan hjälpa alla men alla kan hjälpa någon är kanske slitna ord men sanna ord. Denne någon som behöver kärlek, trygghet och en tro på framtiden finns i din närhet.
Kommentera det här inlägget