Ett är nödvändigt

Evangelium

Matteusevangeliet kapitel 11, vers 28-30

”Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila.
Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ.
Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt.”

Visst står vi där ibland på Guds tröskel? Ja förr eller senare står vi där överlastade av skuld och skam. Synderna har blivit så många så att vi knappt orkar bära dem. Men då händer det fantastiska, Gud lyssnar till våra böner och lyfter av oss våra synder för alltid. Ja man skulle kunna likna det vid att vi får komma hem till Gud. Vi är alltid välkommen när vi vänder oss till Gud och med våra uppriktiga böner.

Ett är nödvändigt, är det att ta på oss ett ok? I texten står det att – Mitt ok är skonsamt och bördan lätt. Oket vi ska ta på oss är skonsamt och bördan är lätt. Ett ok känns som något tungt att behöva bära på. Men här lurar vi oss att tänka fel. Ett ok är ett bärhjälpmedel som gör att det arbete vi är satt att göra blir lättare att utföra. När vi lägger Guds ok på våra axlar blir det vi går och bär på lättare. Gud är vår medvandrare i vår vardag och det är tack vare hans hjälp som vi orkar bära mer än vi tror oss kunna. Gud finns där och hans ok är till hjälp för oss i livets tunga dagar. Så ett är nödvändigt och det är att vi av tacksamhet låter Gud lägga sitt ok över våra axlar. Oket är ju till för att vi ska orka. Och det gör vi om vi vet att Gud går med och hjälper oss då vi ber om det.

Men visst låter det lite träligt att lägga ett ok på sina axla? Men om vi inte lägger Guds ok på våra axlar, vems ok kommer vi då att få? Om vi inte tar tag i Guds hand och låter han leda oss, vilken hand tar vi tag i då? Att lägga Guds ok på axlarna kan utifrån verka som något monotont, tungt och tröstlöst. Men när vi vandrar med Gud förvandlas vår syn så att vi upptäcker undret att mitt i det mörka, i den djupa mörka dal vi kanske just befinner oss i finns Gud. Vi ser källor och flöden av livgivande vatten, eller, vi ser att det finns någon som vill gå med oss och hjälpa oss att bära allt det tung och allt det svarta vi går igenom. Ett ok läggs på våra axlar för att göra bördan lättare. Men det krävs att vi litar på Guds ledning och att vi vänder oss till honom i tillit.

Jag vill påstå att den som villigt låter sig ledas av Gud går en mycket rak väg. Att lägga Guds ok på sina axlar innebär att man sparat mycket tid och möda. Vi har så många idéer och påhittade behov som gör att vi tvivlar på Gud. Vi kämpar med alla dessa behov så till den grad att vi ibland till och med kämpar mot Gud, eller mot Guds vilja med våra liv. Gud vet vika behov vi har och han anpassar den hjälp vi behöver efter vår livssituation.

Är inte livet en ständig kamp som egentligen utspelar sig i vårt inre? Kampen gör oss olyckliga då vi inte får det vi inbillar oss att vi behöver. Jag vet många kristna som tvivlar på Gud och bönens makt för att de inte får det de ber om. Förväntningarna som byggts upp blir så stora för att sedan falla platt till marken. Men är inte detta något som visar på behovet av att ta på sig Guds ok och lita på Guds hjälp. Han ser till våra behov och hjälper oss, inte med det vi tror oss behöva, nej Gud ser till våra verkliga behov. Den som lever nära Gud blir aldrig besviken för det denne inte får utan inställt tackar hen Gud för all den godhet och nåd som faktiskt hela tiden finns. Vi måste försöka skapa en gudomlig miljö inom oss så vi finner glädjen i att vila i Guds famn.

Så var inte rädd att ta på dig Guds ok för det är tänkt att vara till hjälp för dig i vardagen. Även i ditt inre är vetskapen att Guds ok är till för att det du går och bär på ska bli lättare så att du orkar. Det är en god tanke att ha med sig på vår vandring genom livet. Vi kommer kanske inte undan kampen i vårt inre men vi vet att Gud finns där och hjälper oss så att det går lite lättare.