Lovsång

Evangelium

Matteusevangeliet kapitel 15, vers 29-31
Jesus gick därifrån utmed Galileiska sjön och sedan upp på berget. Där satte han sig ner.
Mycket folk kom till honom, och de hade med sig lama, blinda, lytta, stumma och många andra och lade ner dem framför honom. Han botade dem,
och folket häpnade: stumma talade, lytta blev friska, lama gick och blinda såg. Och de prisade Israels Gud.

När jag funderar över ordet lovsång så går mina tankar även till vem jag lyssnar till. Är människors dömande ord, blickar och handlingar viktigare än det Gud säger om mig? Gud säger att jag är älskad för den jag är. Gud säger även att jag är värdefull. Gud säger och viskar en massa bra och uppbyggliga saker till mig, men vill jag verkligen lyssna till Gud? Har jag självförtroende nog att tro på att Gud ger mig sin lovsång?

Vill Gud verkligen ge oss sin lovsång? Vi som varken tror på oss själva, mänskligheten eller på Gud, älskar verkligen Gud oss och tycker han att vi är värdefulla och värdiga hans kärlek, värdiga hans lovsång? Om det är så att Gud finner oss värdiga att trots vår brustenhet och våra tillkortakommanden, eller kanske tack vare vår brustenhet och tillkortakommanden, då tycker jag att vi alla ska stämma upp i en lovsång av tacksamhet till vår Gud. Ja ta i och tacka vår Gud med en lovsång för hans kärlek till oss. Ta i så taket lättar. I denna reflektion funderar jag på lovsång. Häng med mig och sjung en ny sång, en lovsång till vår Gud. Sjung med mig för nu reflektera vi tillsammans.

Ja jag vill göra mitt liv till en lovsång till Gud, viljan finns men jag finner det svårt att göra livet till en lovsång till Gud där var ton ska en hyllning till Honom vara. Aposteln Paulus var inne på samma tankar då han skrev ”Det goda som jag vill, det gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag”. Ja detta kommer från självaste Aposteln Paulus i bibeln och är hämtat från Romarbrevet 7:19. Men genom att finna Gud i att han älskar mig, inte för det jag gör utan för den jag är kan jag finna att jag fylls av en tacksamhet, ja en lovsång fyller mitt inre då jag förstår att Gud är en god Gud.

Men trots att det är svårt tror jag ändå att vi kan göra vårt liv till en lovsång till Gud, eller åtminstone försöka. Jag har vänner med hundar och den hund som dom matar mest blir störst, detta är naturens lag. Kanske är detta en lite haltande bild men ändå tänkvärd. Det vi ger näring åt i våra liv blir också det som blir det viktiga och det som fyller vårt inre. Vilken typ av gröda vi odlar och vilken näring de får är helt avgörande för växten. Vi måste likt en hängiven odlare rensa, gallra och sköta om det vi ser och hör. Både onda och goda fröer samsas i vår inre mylla och rensar vi inte bort tistlar och törnen så kommer ogräset snart att över. Vill vi göra vårt liv till en lovsång till Gud gäller det att arbeta idogt och noggrant. För om vi inte väljer att så lovsång så får vi aldrig skörda lovsång. Om vi väljer att så tistlar och törnen så får vi skörda tistlar och törnen.

Ja men hur noggranna vi än är och hur hårt vi än jobbar så kommer vi av någon outgrundlig anledning ändå att handla orätt. Det är som om det inte går att låta bli. Det goda som jag vill, det gör jag inte, utan det onda som jag inte vill, det gör jag, ekar hela tiden i vårt inre.

Det goda som jag vill, vill vi verkligen vara goda eller vill vi skapa oss en fasad utåt av den godhet vi partar och predikar om? Är vi goda i oss själva eller behöver vi Jesus Kristus och nåden från honom? Ja jag tror att vi är helt beroende av Jesus Kristus och att vi ständigt måste återkomma till korset för att få förlåtelse för våra ord och handlingar. Den godhet vi kan skapa själva är väldigt kortvarig och bräcklig alltså inget vi kan bygga något stort och hållbart på. Det är här lovsången till vår Gud kommer in. För att vi ska kunna leva ett hållbart liv och med en tro som inte rasar samman så fort vi väljer att handla mot Guds vilja är vi helt beroende av Jesus Kristus. Vi är beroende av bibelläsning, bön, församlingen, gudstjänst firande, nattvard och nåden från Gud genom Jesus Kristus vår frälsare.

Lovsången börjar spontat att ljuda inom oss då vi inser att Guds kärlek inte går att köpa för pengar eller att vi inte kan förtjäna den på något vis. Guds kärlek finns där för oss om vi öppnar oss för den. Lovsången börjar ljuda när du förstår att det inte beror på vad du gör utan på att du är just du och att det är just det som gör att Gud älskar dig. Lovsången börjar ljuda när du och jag förstår att delad glädje är dubbel glädje, när vi förstår att när vi delar med oss av den insikt vi fått av och om Gud så växer lovsången inom oss. När vi låter vår lovsång ljuda i vår omgivning får vi också se hur lovsången växer hos andra. Ja lovsång är fantastisk för den blir större ju mer man delar med sig av den.

Nej låt inte solen gå ner över dig för att du inte av egenkraft kan leva ett fullkomligt och felfritt liv. Nej fyll ditt inre med goda tankar om dig själv. Gud ser på dig genom kärlekens, förlåtelsens och nådens filter. Gud gör inte detta för att du är god utan för att han älskar dig. Du och jag är värdefulla för Gud och han kämpar ständig för oss och ger oss ständigt goda gåvor. Det är ur den insikten, att vi är älskade, som vår lovsång ska komma ur våra hjärtan till vår underbare Gud.