Vi är jordens salt och världens ljus

Evangelium

Matteusevangeliet kapitel 5, vers 13-16

Ni är jordens salt. Men om saltet mister sin kraft, hur skall man få det salt igen? Det duger inte till annat än att kastas bort och trampas av människorna.
Ni är världens ljus. En stad uppe på ett berg kan inte döljas,
och när man tänder en lampa sätter man den inte under sädesmåttet utan på hållaren, så att den lyser för alla i huset.
På samma sätt skall ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er fader i himlen.

Ni är jordens salt. Vi, du och jag, är jordens salt. Ja visst, men hur är det med salt? Salt är en smaksättare och en smakförhöjare och det strör man väl inte hur som helst i maträtter? Salt ska användas i lagom dos annars fördärvar man allt. Vi kanske inte ska salta så mycket där vi går fram utan istället dämpa oss och vara tysta, lyssna och invänta Guds tilltal? Hur mycket förlorar vi inte på att vara allt för övertaggade i vår iver att övertyga andra att våra argument är de bästa? Att vara övertaggade kan också vara att vara översaltade. Vi vill förändra och är ivriga att få se under och mirakler ske men de största undren är inte de som förändrar världen, nej de största undren är de som förändrar dig. Nu kära läsare tar jag med dig in i mina funderingar.

Ni är jordens salt, hur många gånger har vi inte hört detta och tagit det som att vi ska vara ivriga agitatorer och hela tiden vara på tårna i alla diskussioner? Men är det ett rätt sätt att tolka denna text? Ska vi alltid vara de som när tillfälle ges framföra våra åsikter om det som vi anser vara rätt? Det tror inte jag. För jag har svårt att tro att det är Guds plan med våra liv att vi ska översalta allt där vi går fram. Det ligger något gudomligt över uttrycket lagom. För lite och för mycket skämmer allt, rätt dos är alltid det som ger det bästa resultatet.

Guds plan är inte bara vad du åstadkommer utåt i din omgivning utan vad som sker inuti dig. Lite så är det även med helgonen, det är inte så mycket ståhej runt deras person utan det är deras handlingar, eller det Gud gör genom dem, som får tala för sig. Att själv tystna mer och mer och låta Gud tala. Att inte springa före och agera utan invänta det som Gud vill att vi ska göra är att vara guds salt i världen. Att inse sanningen i orden ” utan mig förmår ni ingenting” är stort. Det kastar ljuset på vår litenhet då vi vill agera själva utan att först invänta Guds plan.

Ord kan vara underbara men de kan också vara en fråga om liv och död. Att stanna till och ta en stund i tystnaden och betänka vad du säger och hur du ska agera är att vara jordens salt. Att snabbt agera och i panik och ilska skicka ett meddelande till någon är inte att vara jordens salt och det ljus Gud vill att vi ska vara. Det ger bara dålig frukt i slutändan. Ett sådant agerande gör bara att saltet mister sin sälta och att ljuset skuggas. Död och liv finns båda i våra tungor så var försiktig med vad du säger, vad du viskar och skvallrar om blir till ett högt skri i förlängningen. I ett sådant agerande finns det ingen välsignelse gömd. Ska vi vara jordens salt och världens ljus bör vi bära våra ord som vi bär ett glas vatten över ett slagfält. Vi ska akta våra steg och våra ord så att vi inte spiller ut det Gud gett oss. Vi ska inte offra våra ord, innersta tankar, eller våra planer för människor som bara vill slå ner oss och riva ner det som Gud byggt upp och som leder oss bort från guds plan med våra liv.

Provokationer från andra är som en frostnatt för det Gud vill använda dig till. Hur du väljer att agera kan både öppna och stänga viktiga dörrar för dig. Vill vi vara jordens salt och väldens ljus så blir vi det genom lyssnade efter Guds röst. Tala inte ord som kommer från dina tillfälliga känslor det är inte så vi som är satta att vara jordens salt och världens ljus ska agera. Tystnad och eftertanke är en bra strategi i arbetet för guds rike. Till och med vår herre Jesus Kristus tog även han en tid i tystnad innan han agerade.

Miraklet kommer, din tid att agera kommer när tiden är mogen för dig att tala ord som föder liv. Guds folks försvar är inte att sätta hårt mot hårt och strö salt i såret. Utan våra ord ska vara förankrade i Gud så att de blir till hjälp och vägledning.

Ni är världens ljus. Vi, du och jag, är världens ljus. Tacka Gud för att han lägger sin skatt i så bräckliga lerkärl som du och jag. Kanske är det så att guds ljus syns bättre då de lyser genom våra sprickor då vår litenhet och bräcklighet inte är det avgörande utan att det är ett tecken på att den Gud vi tror på är stor? Det är ju Gud som all ära ska ha, inte vi, för allt det goda vi gör är bara nåd från Gud.

Till sist en tanke: Alla goda gärningar vi gör är en bön. På samma sätt skall ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er fader i himlen. Amen