Herrens moder

Evangelium

Några dagar efteråt gav sig Maria i väg och skyndade till en stad i Juda bergsbygd;
hon gick till Sakarias hus och sökte upp Elisabet.
När Elisabet hörde Marias hälsning sparkade barnet till i henne, och hon fylldes av helig ande.
Hon ropade med hög röst: ”Välsignad är du mer än andra kvinnor, och välsignat det barn du bär inom dig.
Hur kan det hända mig att min herres mor kommer till mig?
När mina öron hörde din hälsning sparkade barnet till i mig av fröjd.
Salig hon som trodde, ty det som Herren har låtit säga henne skall gå i uppfyllelse.”

Lukasevangeliet kapitel 1, vers 39-45

Jag funderar över hur Maria var som människa. För mig så måste Maria ha varit både rädd, ängslig och orolig inför det enorma som ängeln förmedlade till henne. Att föda Guds son är ingen liten grej. Men hon var inte orolig inför sitt uppdrag. Maria var ung, fattig och ogift men ändå fanns det något i henne som gjorde henne lugn och stark inför sin kallelse. Ett lugn och en styrka som bottnar i tacksägelse. Maria var inte orolig för hon litade på Gud och såg sitt liv i ett större perspektiv. Hela Marias liv verkar varit fyllt av tacksamhet och allt hon upplevde bevarade hon i sitt hjärta och blev till något hon tog fram och tänkte på ofta. Det är något vi kan lära oss något av, att bevara det vi får vara med om i våra hjärtan och ge det en tid att mogna innan vi bedömer och värderar det. Jag tror att vi alla finner mer i våra liv som vi ska vara tacksamma över än vi tror då vi låtit det mogna så vi ser det i ett större perspektiv.

Att Maria blev och är Herrens moder är något så fantastiskt så att vi aldrig kan greppa och förstå hur stort det är. Vår Herres moder är en otrolig person och en enorm andlig ledare som bara blir större desto mer vi studera vad som är skrivet om henne. Maria, Herrens moder, smaka på de orden så förstår du vad jag menar. Maria lät sig ledas av Gud och förstod allt det goda som Gud hade i beredskap till henne. Maria blev en Guds tjänare som helt och fullt litade på Guds löften. De egna värderingarna stod aldrig i vägen för det Gud sade till henne. Det Gud hade förmedlat till henne var det enda hon litade på. Maria visste att det som Gud hade sagt det håller han. Något som vi kan finna i Marias lovsång, en lovsång från Lukasevangeliet 1:46–55, där Maria prisar Gud för hans storhet, barmhärtighet och för att han har upphöjt de ringa och mättat de hungriga, inspirerad av Hannas lovsång.

Men hur går då mina funderingar kring vad vi kan lära oss av Maria i dag? Jag tror att vi mitt i den mörka och oroliga värld vi lever i kan Maria lära oss att söka efter Guds frid. Men hur ska vi finna denna frid i praktiken? Jag tror att det finns en väg till Guds frid som går via tacksamhet. Så här i juletider är det kanske lätt att förstå vikten av att vara tacksam. När vi är tacksam och visar givaren av en fin gåva vår tacksamhet så vänder vi på vårt sätt att se. Vi vänder våra tankar bort från det vi fått och rikta istället vår uppmärksamhet mot givaren och säger tack. Vi delar på detta sätt vår glädje för något vi fått med givaren och förstår att tacksamhet enar och förenar.

Vägen till Guds frid går alltså via att vi börjar söka för att finna alla goda gåvor vi får av Gud men som vi aldrig lägger märke till. Detta gör vi inte för att vi är otacksamma utan för att vi är så vana att få dessa gåvor så vi har blivit blinda inför dem. Vi lever i ett överflöd av goda saker men som vi glömmer att tacka Gud för. Mat på bordet, luft att andas, fantastisk natur, vi är omgivna av fantastiska människor och djur.

Brinnande buskar och änglatilltal finns där mitt framför våra köldbitna näsor där vi springer och letar julklappar och julmat om vi bara ber Gud att öppna våra andliga ögon. Mitt i all julstress kan vi finna Gud och Guds frid om vi öppnar våra hjärtan för tacksamhet till skaparen. Jag tror att det är en av de saker vi kan lära oss av Herrens moder Maria.