Nyårslöften ger du sådana? Menar du verkligen vad du säger eller är det något som blivit tradition, något som vi alla ger men som vi vet att vi inte kommer att kunna hålla? Men om du nu ändå går och funderar på dessa nyårslöften tror jag att du ska tänka lite större än löften om att sluta röka, sluta snusa, dricka mindre alkohol, äta mindre onyttigt och motionera mer. Allt detta är bra och det är sunt och nyttigt om vi tänker på hur vi lever våra liv i överflöd och kanske även i lättja. Men livet innehåller så mycket mer och därför är min uppmaning att börja det nya året med att reflektera över hur vi handlar mot våra medmänniskor.
Om vi bekänner oss som kristna bör vi se på Gud som någon som behöver oss. Ja du läste rätt. Gud är allsmäktig men Gud behöver faktiskt oss människor för att utför sina verk här på jorden. Jag skulle faktiskt vilja påstå att utan människors medmänsklighet, kärlek, vilja att uppoffra sig, viljan att hjälpa våra bröder och systrar så skulle inga under ske. Gud vill ha vår hjälp gällande mat till de hungrande, medicin och sjukvård till de sjuka och skadade, kläder och skor till de som inget har, ett skydd till de som flyr, en röst till de som ropar men som som ingen vill lyssna till. Gud behöver faktiskt människor som i kärlek hjälper andra människor så att de får bönesvar när de i sin förtvivlan och desperation ropar till Gud om att han i sin godhet ska komma med ett mirakel. Det är där du och jag kommer in som Guds händer och fötter här på jorden.
Några bröd och några fiskar mättade tusentals men Gud behövde någon som var villig att ge honom något att välsigna. En liten pojke fick vara Guds armar och ben då han var villig att ge av det lilla han hade. Jag tror att det är så att Gud förlitar sig på att vi människor ska ge honom materialet för att kunna låta sina under ske. Visst är det något som höjer oss då vi börja tänka att utan dig och mig går vi miste om många av det under Gud vill utföra? Gud är beroende av vår vilja att dela med oss av vårt överflöd till de som inget har.
Att vara Guds ben och armar är stort men om allt sker utan kärlek faller det ändå platt. Jag tror vi måste börja rensa våra ögon och våra öron så vi hör och ser klart och tydligt. Rensa våra hjärnor så att vi tänker goda tankar. Rensa våra ord så att det vi säger kan vara till hjälp för våra medmänniskor. Om vi börjar städningen av vår inre människa så börjar vi också en resa att bli Guds medhjälpare då han vill utföra under och mirakler.
Gud väntar på oss och förlitar sig på oss. I vår bibel kan vi finna många exempel på människor som sa sitt ja till Gud och hur sedan Guds vilja kunde bli verklighet genom dessa människors tro. Maria Jesus moder är ett lysande exempel på detta. Tänk om Maria hade sagt nej till sin kallelse vart hade vi varit då? Men Maria sa sitt ja och hela världen förändrades när Gud satte sin plan i verket. Och tänk om inte profeterna hade profeterat. Om dessa människor valt att tiga istället för att förmedla de budskap Gud ville ge till människorna. Tänk om du och jag bara förblir stumma och förlamade inför allt vi ser och hör och vägrar hjälpa Gud att vara vardags mirakler?
Om inte vi vill vara Guds armar och ben hur ska under och mirakler då kunna ske? Kanske nyårslöftet vi ger inför det det år som komma skall blir en bön till Gud? En bön om att Gud ska förvandla vår personlighet, vår karaktär, våra känslor, vår vilja och vårat förnuft så att vi ser vår uppgift, vår kallelse i stort och smått. Så att vi förstår att Gud behöver oss. Amen.
Kommentera det här inlägget