Gud i vardagen

Nu ska jag ta er med på en resa mot det vardagliga. Kanske landar min reflektion i att vi varken kan eller ska skilja på det vardagliga och det andliga. Det är lätt att vi separerar dessa två men i den tro jag har så smälter livet samman till en enhet och bildar en helhet där min tro, min Gud är det centrala det nav vilket allt roterar kring och som binder ihop livet och ger det dess mening. Jag tror inte att det är meningen att vi ska tänka på ett sätt under veckorna för att sedan försöka tänka som Gud på söndag. Låt oss nu reflektera tillsammans.

Livet är som att gå. Vissa dagar är stegen lätta och fyllda av energi medan andra dagar är stegen tunga och fötterna känns som bly. Men det är alltid samma rörelse och kanske samma sträcka vi går. Det är samma backar upp och ner samma svängar till höger och till vänster. Men ändå vilken skillnad det är olika dagar.

Sol, regn och vind är naturliga förändringar som hela tiden påverkar våra promenader. På samma sätt påverkas våra dagar av sol, regn och vind. Vissa dagar är underbara. Vi sitter i solen och njuter medan andra dagar är de just värmen från solen som är det största problemet. Ett stilla strilande regn kan vara svalkande och skönt. En rejäl störtskur kan ibland vara just det som behövs för att på ett brutalt sätt rena oss. Medan ett skyfall kan få förödande konsekvenser. Vinden kan ge oss den svalka vi behöver. En behaglig ljum vind som kommer och torkar upp ger oss vind i seglen så att livets båt kan glida ut på ett öppet hav fyllt av möjligheter. Medan en orkan kan blåsa bort och riva ner allt vi byggt upp. Samma sol samma regn samma vind som dagligen omger oss kan se så olika ut. Oavsett om det blåser ljumma ljuvliga vindar eller om det stormar i vårt inre är det viktigt att förstå att Gud alltid är närmre än vi någonsin förstår. Våra tankar är det som styr oss och vi ska alltid sätta Gud först i våra liv. Fokus i livets alla skeenden skapas genom att vi undgås med Gud i bön och bibelläsning dagligen.

Livet är en rundvandring och egentligen ganska enformigt. Vi vaknar äter vår frukost, skrollar för att se vad som hänt under natten medan vi sov. Vi tvättar oss och borstar våra tänder. Samma rutiner men ändå så är det så olika hur vi möter den helt nya dag vi har framför oss. Vissa dagar är ju som ett hav och en segelbåt. Andra dagar går man bara och bär på ett tungt, tungt förlåt. För att se en mening med all tror jag att vi behöver finna Gud i vardagen. Om vi inte finner någon mening i denna vår rundvandring så blir allt bara meningslöst. Fåfängt och meningslöst försöker vi på egen hand men det känns som att försöka fånga vinden. Men för att finna en mening med allt är jag är fullt övertyga om att vi måste finna en tro på något som ger livet en mening, för mig, en levande Gud. När vi släpper in Gud i vår vardag ser vi hur våra förtorkade och trista liv börjar röra på sig och få liv och mening. Varje dag är ett oskrivet blad, eller ett nytt kapitel, där vi har chansen att prova en ny riktning. Kanske man skulle kunna tänka sig att det även är ett nytt kapitel för vår inre resa, en chans att ställa in skärpan i vårt tankeliv och hur vi väljer att agera i vår vardag.

Att se på andra och vilja vara någon du inte är är även det en återvändsgränd. Att ha blicken riktad mot andra människor och lyda deras råd och glömma Gud är inte en konsekutiv väg om du vill finna Gud i vardagen. Att följa regler och ritualer som du själv eller någon påhittig människa har fantiserat ihop är förödande. Att följa människors råd kastar människan hit och dit eftersom det som behagar den ene är död för den andre. Det som är en behaglig promenad för den ene är för den andre som att gå i lera och sörja.

Gud har en kallelse som är unik för dig. Du lever i den just nu. I din vardag finner du din kallelse om du sätter tron på en levande Gud först i ditt liv. Du finns där du är av en anledning. Ditt sökande förvandlar ditt liv och ger det ben, organ, blod och hud. Gud blåser liv i dig och öppnar dina ögon så du ser att du är unik. Den gåva du söker efter finns mitt framför dig. Att alla dagar är unika är som att se på Guds treenighet. Gud fader, Gud sonen Jesus, Gud den helige Ande. Så olika men ändå ett.

Jag tro vi måste komma nakna till Gud och låta Gud klä oss med sina underbara kläder, klä oss med de kläder som passar oss. Gud går inte och lånar andras kläder för de passar inte oss. Gud vet vad du och jag behöver och anpassar sina gåvor efter vår storlek. Vi behöver alltså inte bekymra oss och själva klä vår vardag med mening. Vi får be Gud att han klär våra liv med mening och liv.

Så sök först Guds rike. Börja dagen med en bön till Gud, en bön i tacksamhet och tilltro att Gud ska ta hand om det som ligger framför. Sätt Gud först för då börjar alla bita så småningom falla på plats. Kanske inte som du vill men Gud har en plan med ditt liv, en unik plan för dig. Steg för steg förvandlas det gamla invanda och trista till mening och liv.

Gnäll inte då du ber utan kom inför Gud med respekt. Ge Gud ära för han tar hand om dig och dina steg i vardagen. Låt inte dina bekymmer och problem få något utrymmer vid din sida då du ber. Nej låt Gud sitta bredvid dig då du kommer inför honom i bön. Kanske ska vi se på den första timmen av vår dag som den viktigaste för det är den som skapar riktningen för resten av dagen. Din tid med Gud blir som en inre soluppgång något som kastar ett ljus över allt vi kommer att möta i den dag som ligger framför. Vi kanske inte förstår varför det som sker sker men låt Gud ta hand om det som komma skall. Låt bönen bli en väntan på att få en ”grön gubbe” av Gud så att du får klartecken att gå ut i vardagen.