”Att hitta den rätta” är ord man hör när vi söker kärlek. Frågan är allvarlig för ensamhet tär på krafterna, men vart hittar man den rätta? På samma sätt är det när man söker Gud. Man ställer en massa frågor som kommer tillbaks som ett eko. Vart finns den rätta? Den rätta tron, den rätta guden? Seriösa och ärliga frågor men mycket yta. Ja jag tycker att yttre kärlek är irrelevant. Den får oss många gånger att må dåligt att bli deprimerade osv. Jag tror det beror på att vi lägger för mycket krut på känslor. Det ytliga, det som flammar upp för att sedan svalna. För att finna det vi söker måste vi istället förstå att vi är värda att vara älskade, att den Gud vi letar efter älskar oss och att kärleken från Gud är nåd, nåd och oändlig kärlek. Gud har älskat oss först och vi är på riktigt värdefulla för Gud. För Gud är du värd att bli älskad för den du är.

Alla de motstridiga mänskliga värderingarna som finns runt om kring oss skapa förvirring. Men jag tror att när det står klart för oss att Gud söker oss för att dra oss till sig så lättar dimmorna. Vår sökande är slut när vi förstår att Gud letar efter oss. Alla våra försök att försöka blidka Gud, att söka efter den rätta känslan eller att göra oss dugliga försvinner när vi plötsligt ser Gud mitt framför oss. När han river tankemurar vi byggt av känslor och försök att vara rätt. Eller att vi med vårt uppblåsta ego säger och vill att Gud ska komma till oss på något speciellt sätt. Jag tror även att ritualer, tvångstankar och fobier kan sätta käppar i hjulet för oss. När vi förstår att Gud är stor och till honom kan vi endast komma som vi är och det enda han kräver är att vi ger honom vårt – ja jag tror på dig, förstår vi också att vi duger. Hur trasiga vi än känner oss så duger vi. Hur stor vi än tycker att vi är så är vi små i jämförelse med Gud. Allt är bara en gåva vi fått av nåd från Gud att förvalta.

Jag tror vi krånglar till sökande efter den rätta kärleken. Jag tro att det är dags för oss att lämna vårt ego och istället vila i tron och vetskapen att vi är älskade av universums skapare, han som kan skapa något av inget nämligen Gud vår skapare, vår far. Tänk den dag då vi förstår att vi duger inför Gud. Jag menar när vi riktigt förstår att skulden är betald, att vi är fri. Fri från skuldkänslor, fri från självkritik, fri från oro och ångest att inte duga. När livet tillsammans med Gud blir lätt och rätt och det du gör för honom blir frön som växer och frukten blir kärlek. Kärlek till dig själv till Gud och kärlek till våra medmänniskor.

Jag tror inte att det jag försöker måla upp är en utopi, en ouppnåelig dröm utan en verklighet. Men jag tror vi måste lägga ord som – jag vill och jag måste åt sidan och även yta och ytlighet. Där vi inser att vi gör saker tillsammans för att vi alla är älskade av Gud. Gud älskar varje människa för Gud är själva skaparen av allt. Livet är en gåva från Gud. Gud avisar ingen som kommer till honom. Du är älskad och när du säger ditt ja ser Gud att du är den rätta.

Så jag säger till alla som tror- Lys! Var ljus och förkunna att Jesus Kristus är världens ljus. Upplys världen att Gud älskar var och en av oss. Ytlighet och känslor är inte viktigt i detta sammanhang. Nej det viktiga är att vi förstår att Gud älskar oss och att vi sprider budskapet om guds kärlek till oss människor. Vi är befriade genom guds härlighet i Kristus. Ja du , just du är älskad för din egen skull. För ingen annan är som du. Låt Guds härlighet i Kristus få vara din ledstjärna i livet så att du hittar hem till Gud som älskar dig.