Gud-Fader, Son och Ande

Jag brukar alltid hävda att Gud är kärlek. Kärlek kräver en relation. Fadern älskar Sonen, Sonen älskar Fadern, och den kärleken är så levande att den är Anden. Jag tror att kärleken är det som förenar Fader, Sonen och Anden till en treenighet.

Treenighetens mysterium
Treenigheten beskrivs ofta som ett mysterium. Det mänskliga förnuftet har svårt att greppa hur något kan vara tre och ett samtidigt. Men handen på hjärtat – visst är det mesta i livet ett mysterium? Livet i sig själv är en resa vi inte helt kan förstå, men vi lever ändå.

När det kommer till kristen tro är det som att allt måste gå att förklara för att vi ska våga tro. Men om du vill förstå allt innan du tror, måste jag göra dig besviken: det kommer aldrig att ske. Gud som Fader, Son och Ande är något vårt mänskliga intellekt aldrig kan rymma. Samtidigt är det just denna ogripbarhet som gör tron fantastisk. Vi kommer aldrig att sluta förundras över hur tron hela tiden kan kännas ny och fräsch.

Att våga tappa kontrollen
Är frihet verkligen att förstå och ha kontroll? Det kan det vara när vi står inför svåra beslut i livet. Då är det oftast tryggast att vara påläst. Men när det gäller tron på Gud är det inte vår kontroll som ger andlig frukt och mognad.

När det gäller tron handlar det snarare om att våga tappa kontrollen. Inte att ge upp på ett negativt sätt, utan att lita på Gud. Det handlar om att ge den helige Ande tillåtelse att leda oss in i en fördjupad relation. Skillnaden ligger i världslig kontroll kontra andlig kapitulation – det som teologiskt kallas för överlåtelse.

Ett andligt husbygge
Ett andligt husbygge börjar med att vi tar Gud på allvar. Det innebär att vi lever med Gud och låter tron finnas med i allt vi gör.

Ett andligt husbygge handlar inte om att bara söka Gud när problemen hopar sig. Om bönen bara blir en sista utväg lever vi inte i tro. Då lägger vi inte en hållbar grund för livet.

Vem ska vi be till?
Vem ska man då be till – Gud, Jesus eller den helige Ande? Här måste vi komma ihåg att Gud är en.

När du ber behöver du vara som ett barn. Ett barn står inte och räknar ut vilken förälder som är närmast. Barnet ropar bara ut sin önskan och vet att någon lyssnar. Tänk på treenigheten som föräldrar. De bryr sig inte om vem av dem barnet ropar på. När barnet ropar finns de där, lyssnar och hjälper som en enhet.

Gud är en Gud med ett hjärta, en dörr och ett enda stort välkommen. Fader, Son och Ande är ett. Gud vet vad vi behöver innan vi ens har sagt orden. Insikten om att Gud är en är en avgörande byggsten i vårt andliga husbygge.

Så får vi lägga ner våra förklaringsmodeller och istället öppna våra hjärtan. Det andliga husbygget handlar trots allt inte om att förstå ritningen till punkt och pricka, utan om att våga flytta in.

När vi släpper behovet av kontroll och kliver över tröskeln till Guds öppna dörr, förvandlas mysteriet från ett intellektuellt problem till en trygg famn. Vi behöver inte veta hur allt hänger ihop. Det räcker att veta att vi är väntade, älskade och burna – av Fadern, Sonen och Anden. I den vilan är vi alltid hemma.