Att vara tacksam är inte att vara naiv och verklighetsfrånvänd. Att tro på en allsmäktig Gud trots att vi lever i en värld fylld av ondska och kaos är att ha en tro som är som ett frö som planterats i jorden. Något dör för att ge plats åt det nya som spirar och gror där under ytan. Tacksamheten till Gud där man låter sig inspireras av allt det goda som Gud ger och vill ge är ett frö.
Tacksamhet är inte blunda inför världens ondska utan att finna ett ankare mitt i den. Tacksamhet är en motståndsrörelse, en motståndskraft där man vägrar att böja sig för ondskan och inte låter den få sista ordet.
I denna reflektion, käre läsare , vill jag fundera lite runt vilket livsfrö tacksamheten är.
Under mitt liv har jag tidvis haft svårt för att vara tacksam. Jag har inte sett och förstått att Gud hela tiden arbetar för att göra goda saker för mig, för oss människor och för skapelsen. Jag har inte sett detta därför att mitt seende är så begränsat. Det enda jag ser är fragment av det som verkligen utspelar sig i Guds stora plan. Gud arbetar och ser helheten i våra liv och i historien. Gud har en horisont som sträcker sig långt mycket längre än vad vårt mänskliga förstånd kan föreställa sig.
Men vi är bara människor och tänker, analyserar och fundera på vårt sätt. Vi tänker kortsiktigt och monterar på så sätt ner Guds plan i småbitar. Vi river Guds pussel och försöker se helhetsbilden i de enstaka bitarna, så att säga. Då vi agerar så är det inte konstigt att vi har svårt att känna tacksamhet och se Guds godhet.
När vi inte ser helheten i vårt livspussel utan bara de mörka kantiga bitarna i våra liv är det lätt att inte se något att vara tacksam för. Tacksamhet är för mig att försöka lyfta blicken över min horisont för att istället söka för att förstå Guds eviga tidshorisont.
Att iallafall försöka förstå Guds eviga och oändliga perspektiv förändrar allt för mig. Att inse att mina mörka och kantiga pusselbitar passar in i någon annans pussel och blir något som förvandlar mörker till ljus. Jag inser att andras svårigheter och smärta kan omvandlas till en källa för hopp, lärdom och kanske till och med personlig styrka för mig och någon annan. Vi behöver och är beroende av Gud men vi är även beroende och behöver varandra.
Jag tror mig kunna se hur mitt frö av tacksamhet börjar gro då jag släpper kravet då jag så gärna vill förstå direkt. Då jag ger Gud min tillit att mitt i det mörka, mitt i den kaos jag kan uppleva ändå känna att Gud finns där. Gud har helhetsbilden klar för sig och ser på det som sker och ger det mening.
Jag behöver också öva mig i konsten att vara tacksam och tacka Gud i förskott. För mig är det en grundläggande kristen handling, den att tacka Gud innan man ser slutresultatet. Med fy vad svårt det är. Vi är väl alla otålig och vill se resultat nu. Men Gud jobbar inte så. Trons frö måste få gro och ibland ta tid på sig att växa sig stark. Att se de små ljusglimtarna är ett sätt att se in i framtiden, att se hur bitarna i livspusslet börjar bilda ett mönster.
Att finna tacksamhet är att be om Andens klarsynthet. Min uppmaning både till mig själv och till dig kära läsare blir, be om hjälp att lyfta blicken från de lösa pusselbitarna till pusselmakaren själv. Be om styrka, mod och klarsyn och tro innan du ser resultatet. När du ber planterar du ett frö inom dig. Ett frö som Gud vattnar och ger näring i lagom dos.
Vår tro och vår tacksamhet till Gud får aldrig blir reducerad till en billig känsla som bara finns där när allt är bra. Nej det måste vara ett aktivt val och ett existentiellt ankare även när stormen rasar.
Nu ber vi:
Käre Gud,
Tack för att du håller hela mitt livspussel i dina händer.
Förlåt mig när min blick blir kortsynt och jag bara ser de mörka, kantiga bitarna.
Hjälp mig att lyfta blicken från de lösa bitarna till dig, min Pusselmakare.
Sänd din Helige Ande och ge mig klarsynthet, mod och styrka.
Jag vill tacka dig i förskott, mitt i det okända, och lita på din eviga horisont.
Vattna det frö av tacksamhet och tillit som du har planterat i mig idag.
I Jesu namn,
Amen.
Kommentera det här inlägget