Varför? Och hur länge?

Frågan jag ställer i Corona tider är varför? Och hur länge? När jag läser bibeln slås jag av att i dessa urgamla texter finner jag hur samma frågor har följt människor som ett eko genom alla tider. Hopplösheten och maktlösheten har varit vår följeslagare sedan urminnes. Så vi är inte ensamma i vår ensamhet frågorna varför och hur länge har alltid funnits med oss. Ja kanske kan det vara en tröst när mörkret drar in att det inte är mig det är fel på utan många är de som lidit genom historiens gång och som ställt samma frågor som jag till Gud. Med vetskapen om detta så förstår jag att trots allt som händer så har inte Gud övergivit mig. Vad som än händer är jag älskad och sedd av Gud.
Men ibland kommer tvivlet in då jag inte förstår varför Gud i sin allmakt inte ingriper. Men samtidigt i mitt tvivel vet jag att i nödens stund finns räddningen hos Gud.
När livet brister så finns det ett språk som de flesta av oss använder nämligen bönens språk. Bönen är ett tecken på att vi tror på guds löften och bygger på en tillit på något vi inte ser. I bönen sträcker vi oss mot det som ligger framför.
I mötet med oro och rädsla så ber vi om ljus på lives stig. Jesus är detta ljus som lyser i mörkret. Ett ljus som mörkret aldrig kan övervinna. Mitt i allt mörker av oro för sjukdom och död, i all sorg och saknad kan vi be till den som sa ”min frid ger jag er”. Det är detta hopp att det finns en som står där mitt i stormen som vi kan luta oss mot. Vi kan i tro vända oss till Gud i bön och lita på att han hör våra rop. Vi kan rikta våra blickar bort från den rädsla och den maktlöshet vi människor känner och lita på att någon som är större än oss finns vid vår sida.
Tro är att inse och förstå att vi som människor inte alltid räcker till. Tro är att lita på guds löften att han ska vara med oss alla dagar till tidens slut.
Kanske kan denna tid där vi frågar varför och hur länge, denna tid när tro och tvivel frontalkrockar, bli en tid där vi söker oss närmre Gud? Där vi liksom Petrus säger till Jesus ” herre till vem skulle vi gå”?
Jag vill uppmana all som tror på guds löften oavsett vart du är eller vem du är att fortsätta be i tro på förändring. Be för dina nära och kära, be för din stad eller det samhälle där du bor. Be för vårt land, be för världen och tro på förändring. Se dig själv som guds redskap och gör det du kan både andligt men också fysiskt. Vi är många, många som ber så vi gör detta tillsammans. Och trots att vi inte förstår varför och hur länge får vi komma till Gud med våra frågor och i tro veta att han hör och svarar på våra böner. Amen.