Vilket äventyr livet är. Olika händelser i livet gör att det är ett äventyr att leva. Somliga vill likna livet vid en berg- och dalbana. Och visst kan det kännas så men en bana där man i förväg kan se om det går upp eller ner där man kan se och i förväg göra sig beredd för vad som komma skall är inte förenligt med verklighetens toppar och dalar. Livet är på så sätt alltid något av ett mirakel.
Behöver en prövning alltid innebära en ökenvandring? Är prövning alltid en brottningsmatch mot vilddjur i vårt inre?
Prövningens stund kanske inte alltid är så enkel som vi tror. Prövningar i form av sjukdom, fattigdom, krig och nöd. Svåra val i vårt sätt att se på våra medmänniskor, ja hur vi behandlar vår nästa och så vidare är kanske enkelt att se. Det är liksom dalarna i berg- och dalbanan. Men när vi befinner oss på toppen är det svårare att se prövningen.
Här skulle jag vilja ställa en fråga, kan Gud sända saker vi tycker känns som välsignelser för att ge oss en prövning? Ger Gud oss olika goda gåvor för att se hur vi förvaltar dem? Ta detta med pengar. Visst skulle vi känna oss välsignade om vi skulle vinna en stor summa pengar på ett lotteri? Men skulle vi i fråga oss varför vi vann och fråga Gud vad hans plan var med detta? Knappast, vi skulle se hela vinsten som något vi fått av en god Gud och som vi får förvalta hur vi vill.
Någon kanske upptäcker att de har fått en fantastiskt sångröst i gåva från Gud. Andra upptäcker att de kan tala och få massorna med sig. Andra att de kan skriva och upptäckt att pennan är skarpare än svärdet, men hur väljer vi att använda dessa gåvor?
Ja att vi ropar till Gud i våra dalar det är helt förståeligt och självklart. Men jag tror även vi ska ropa till Gud när vi är på toppen. När det går bra är det det så lätt att se sig som någon Gud gillar, någon som Gud vill välsigna. Men alla dessa goda gåvor vi får av Gud ser vi någon gång på dessa som en prövning? Eller blir det vi ser som välsignelser något som får oss att höja blicken så högt så vi inte ser Guds vilja? Blir vi den som går förbi de behövande eller konsumerar vi mer och belastar vår, eller Guds planet, vi har den bara till låns av Gud en kort stund, ännu mer.
Det är kanske en prövning att lära sig se vad prövningens stund är? Att se hur allt hänger samman och hur vi väljer att agera är viktiga pusselbitar i skapandet av Guds rike här på jorden.
Så än en gång, att gråta och ropa till Gud när vi är i nöd är naturligt. Men låt det bli lika naturligt att ropa och söka Guds vilja när livet går bra och allt är på topp. Gud är med oss alla dagar även de dagar vi tycker vi klarar oss själva. Kanske är hela vårt liv en prövningens tid?
Amen
Kommentera det här inlägget