Den kämpande tron

Jag vet inget man inte får kämpa för. Från det vi föds är livet en kamp. Vi får kämpa med att lära oss krypa, prata och gå. Sedan får vi lära oss att sitta still och vara tyst och det är en kamp när man har spring i benen och massor att berätta.

Men visst finns det något ädelt att känna att man kämpar för något, en medalj, ett bra betyg, ett engagemang för något gott man tror på, ja listan kan göras lång. Och visst är det så vi vill ha det. Själva kampen och kämpandet gör att slutmålet känns som en belöning.

Jag håller igång en hel del. Går, springer och simmar. Men det otroliga är att många gånger får jag försöka hitta metoder att peppa mig själv för att orka ta mig upp för någon brant backe. Bara fram till den stenen, bara tjugo steg till, osv. Själva kämpandet blir på något vis både jobbigt och stimulerande på en och samma gång. När man kämpat sig till målet man satt upp vill man mer. Nya mål nya utmaningar det jobbiga och svettiga känns otroligt nog som en belöning. Även muskelvärken efteråt hör till belöningen.

Så är det även med vår kristna tro. Vi kämpar varje dag med frågor som rör tron. Ja hela livet kämpar vi med existentiella frågor. Tron är en svår nöt att knäcka på det logiska och intellektuella planet. Bibeln kan tyckas vara lite svår och motsägelsefull ibland. Man frågar sig om man läser och tolkar bibeln på rätt sätt. Utför vi våra böner på ett sätt som behagar Gud. Många gånger blir bön och bibelläsning något vi måste kämpa med.

Men jag tänker så här, varför ska den tro vi har vara så enkel och bekymmersfri? Ingen ting i livet är rakt och slätt helt utan bekymmer och problemlösning. Allt är en kamp för att vi ska uppnå det vi vill. Allt är något som ska vara värt att kämpa för, ja utom tron då.

Blir vår tron något som vi får kämpa med eller något som känns jobbigt tror vi plötsligt att något är fel. Tror vi inte rätt, finns det något fel i mitt sätt att leva, och det värsta av all blir när vi i kämpandet börjar fråga oss om Gud övergett oss. Älskar inte Gud mig nu när jag har svårt att tro och kämpar och allt känns fel.

Men vad är det för fel att kämpa med sin tro? Jesus fråga på korset var en kamp. Min Gud, min Gud varför har du övergivit mig? Till och med Jesus ställde frågan till Gud och undrade varför har du övergivit mig?

Tron är en del av livet och livet är en kamp. Så varför ska vi inte kämpa trons goda kamp. I svett och tårar får vi kämpa denna kamp. Men vi får se en bit i taget. Bara fram till den stenen, bara en längd till i bassängen, bara en bön till, bara ett krångligt kapitel till. Bara orka tro på det goda en dag till så når vi delmål på vår väg genom livet.

Den kämpande tron blir för mig ett bevis att man tar Gud på allvar. Tron blir något som blir på riktigt, något som man tycker är värt att kämpa för.

För mig blir dagens bön denna text

Blott en dag ett ögonblick i sänder
Vilken tröst vad än som kommer på
Allt ju vilar i min Faders händer
Skulle jag som barn väl ängslas då
Han som bär för mig en Faders hjärta
Giver ju åt varje nyfödd dag
Dess beskärda del av fröjd och smärta
Möda vila och behag

Själv han är mig alla dagar nära
För var särskild tid med särskild nåd
Varje dags bekymmer vill han bära
Han som heter både Kraft och Råd
Att sin dyra egendom bevara
Denna omsorg har han lagt på sig
Som din dag så skall din kraft ock vara
Detta löfte gav han mig

Hjälp mig då att vila tryggt och stilla
Blott vid dina löften Herre kär
Ej min tro och ej den tröst förspilla
Som i ordet mig förvarad är
Hjälp mig Herre att vad helst mig händer
Taga ur din trogna fadershand
Blott en dag ett ögonblick i sänder
Tills jag nått det goda land.

Amen