Mina tankar fastnade p\u00e5 uppmaningen ”k\u00e4nn ingen oro” i texten fr\u00e5n Johannesevangeliet kapitel 14. K\u00e4nn ingen oro det \u00e4r ord i all v\u00e4lvilja men ack s\u00e5 sv\u00e5rt att leva upp till. Visst \u00e4r vi alla oroliga. Det som skiljer oss \u00e5t \u00e4r v\u00e4l bara det som vi \u00e4r oroliga f\u00f6r. Somliga \u00e4r oroliga f\u00f6r att inte passa in i kyrkogemenskapen. Man \u00e4r orolig f\u00f6r att kyrkan ska ta tron ifr\u00e5n en. Oron att kyrkans ritualer och s\u00e4ttet vi firar gudstj\u00e4nst inte passar den gudsbild som man har samlat p\u00e5 sig p\u00e5 resan genom livet. Man \u00e4r orolig f\u00f6r att kyrkorummet ska ber\u00f6va en tron. Men \u00e4r det inte tv\u00e4rtom? Gud g\u00e5r mitt bland oss p\u00e5 v\u00e5ra gudstj\u00e4nster och bereder plats i v\u00e5rt inre f\u00f6r en st\u00f6rre och djupare tro. I delandet och i gemenskapen f\u00f6rst\u00e5r vi att vi inte \u00e4r ensamma i v\u00e5r tro trots att v\u00e5r bild av tro och v\u00e5r gudsbild skiljer sig \u00e5t. Gud \u00e4r kyrkans huvud men p\u00e5 samman g\u00e5ng ocks\u00e5 din personlige v\u00e4n. K\u00e4nn ingen oro din tro passar in i kyrkogemenskapen.<\/p>\n\n\n\n
K\u00e4nn ingen oro. Det \u00e4r viktigt att vi som f\u00f6rs\u00f6ker leva ett vardagsliv i vilket vi vill beh\u00e5lla tron p\u00e5 en god gud som m\u00f6ter oss i vardagen och det vardagliga att vi \u00e4ven inser att det \u00e4r en n\u00f6dv\u00e4ndighet att vi deltar i kyrkogemenskapen. Vi m\u00e5ste f\u00f6rst\u00e5 att Gud m\u00f6ter oss b\u00e5de i gudstj\u00e4nstens gemenskap men ocks\u00e5 enskilt och personligt. Gud delar inte in livet utan han \u00e4r med oss alla dagar, alla dagar och alltid dygnet runt. Gud l\u00e4mnar oss inte efter det att gudstj\u00e4nsten \u00e4r slut eller efter v\u00e5r b\u00f6n i ensamheten, nej gud finns med oss \u00f6verallt.<\/p>\n\n\n\n
Men f\u00f6r att f\u00f6rst\u00e5 att Gud finns med oss \u00f6verallt s\u00e5 beh\u00f6ver vi n\u00e5got st\u00f6rre att luta oss mot \u00e4n v\u00e5r enskilda tro. V\u00e5r lilla erfarenhet av gudstro som vi samlat p\u00e5 oss \u00e4r f\u00f6r liten. F\u00f6r att bygga en stark tro beh\u00f6ver vi kyrkogemenskapen. Kyrkans erfarenhet str\u00e4cker sig \u00f6ver \u00e5r av erfarenhet och \u00e4r en djup brunn att h\u00e4mta inspiration fr\u00e5n. I gemenskapen f\u00f6rdjupas v\u00e5r tro. I m\u00f6ten och delande av erfarenhet blir v\u00e5r tro starkare. Ensam \u00e4r inte stark utan vi beh\u00f6ver varandra f\u00f6r att v\u00e5r tro ska v\u00e4xa och gro.<\/p>\n\n\n\n
Jag skulle vilja s\u00e4ga att v\u00e4gen till livet g\u00e5r genom gemenskap med andra m\u00e4nniskor. Min lilla tro v\u00e4xer sig st\u00f6rre och starkare n\u00e4r jag delar och st\u00f6ter och bl\u00f6ter mina tankar om hur jag ser p\u00e5 tron och gemenskapen med Gud. Guds folks samlade erfarenheter leder mig in i det rum som \u00e4r min tro. Kyrkans sekell\u00e5nga erfarenhet blir till de bitar som fattas i mitt livspussel. Andras delande av sin erfarenhet blir n\u00e5got som bygger upp och st\u00e4rker min tro. Gemenskapen i kyrkan ska vi v\u00e5rda och anv\u00e4nda f\u00f6r att den ger en djupare personlig tro, en tro d\u00e4r jag f\u00f6rst\u00e5r att Gud m\u00f6ter oss p\u00e5 s\u00e5 m\u00e5nga olika s\u00e4tt. Det finns en Gud som g\u00e5r bort och bereder rum \u00e5t oss n\u00e4r vi tycker att kyrkan begr\u00e4nsar v\u00e5r tro. Gud vill visa oss p\u00e5 att kyrkogemenskapen \u00e4r st\u00f6rre och har fler rum \u00e4n vi anar. Kyrkogemenskapen \u00e4r till f\u00f6r alla. Det \u00e4r s\u00e5 Gud vill att det ska vara f\u00f6r han \u00e4lskar oss och vill att vi ska k\u00e4nna oss hemma i v\u00e5ra kyrkor.<\/p>\n\n\n\n
Att vara tillsammans och dela tron med kyrkan och i goda v\u00e4nners gemenskap \u00e4r v\u00e4gen fram\u00e5t. Att s\u00f6ka gemenskapen med Gud \u00e4r som att s\u00f6ka efter en skatt i ditt inre. Att hj\u00e4lpas \u00e5t att finna tro p\u00e5 att Gud \u00e4r k\u00e4rlek och vill oss v\u00e4l \u00e4r att hj\u00e4lpas \u00e5t att finna v\u00e4gen till livet.<\/p>\n\n\n\n
<\/p>\n\n\n\n
<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Mina tankar fastnade p\u00e5 uppmaningen ”k\u00e4nn ingen oro” i texten fr\u00e5n Johannesevangeliet kapitel 14. K\u00e4nn ingen oro det \u00e4r ord i all v\u00e4lvilja men ack s\u00e5 sv\u00e5rt att leva upp till. Visst \u00e4r vi alla oroliga. Det som skiljer oss \u00e5t \u00e4r v\u00e4l bara det som vi \u00e4r oroliga f\u00f6r. Somliga \u00e4r oroliga f\u00f6r att […]<\/p>\n","protected":false},"author":784,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-3024","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserade"],"acf":[],"yoast_head":"\n