Jag tror att vi alla s\u00f6ker efter n\u00e5got att tro p\u00e5. N\u00e5got som k\u00e4nns tryggt, invant ja en trygg plats d\u00e4r vi kan leva och tycka och t\u00e4nka de tankar vi vill. Men n\u00e4r det ov\u00e4ntade h\u00e4nder och det s\u00e4kra och invanda vi f\u00f6rs\u00f6kt klamra oss fast vid pl\u00f6tslig ger vika och tappar sitt v\u00e4rde och glans f\u00e5r vi panik. D\u00e5 vi befinner oss i detta panikartade tillst\u00e5nd \u00e4r det l\u00e4tt att vi bara greppar efter vad som helst som kommer i v\u00e5r v\u00e4g bara f\u00f6r att f\u00e5 det lugnt. Att i n\u00e5got som kan k\u00e4nnas som en ocean av oro f\u00f6rs\u00f6ka finna en \u00f6 som man kan kravla sig i land p\u00e5. Men n\u00e4r man v\u00e4l kommit till sans igen uppt\u00e4cker man att den \u00f6 man s\u00f6kt sig till inte gav det skydd man s\u00e5 g\u00e4rna \u00f6nskade finna och s\u00e5 m\u00e5ste man ut p\u00e5 orons ocean igen.<\/p>\n\n\n\n
Livet kanske \u00e4r en st\u00e4ndig kamp och ett s\u00f6kande efter en lugn hamn att l\u00e4gga till vid? Visst vill vi alla finna den \u00f6 i folkhavet d\u00e4r det finns en flock i vilken vi kan hitta v\u00e5r plats. Vi k\u00e4mpar och letar i egen kraft med varierande resultat. Men kanske k\u00e4mpar vi i on\u00f6dan? Jag tror att det finns n\u00e5gon att tro p\u00e5 och att denne n\u00e5gon tror mer p\u00e5 oss \u00e4n vi tror p\u00e5 honom. Denne n\u00e5gon st\u00e5r ju d\u00e4r mitt bland v\u00e5gorna som ryter p\u00e5 orons ocean och s\u00e4ger – Kom, l\u00e5t mig leda dig genom stormen och det brusande havet. Inte g\u00f6ra din v\u00e4g spikrak och l\u00e4tt men om du vill kommer jag att finnas vid din sida och ledsaga dig genom det jobbiga. S\u00e5, ge inte upp det finns en m\u00f6rklagd hamn. Du ser den inte nu, men f\u00e4rdas dit.<\/em><\/p>\n\n\n\n Ibland funderar jag p\u00e5 hur det \u00e4r med v\u00e5ran tro. Den kanske fladdrar hit och dit och ena dagen har man tro nog att g\u00e5 p\u00e5 vatten eller g\u00f6ra vatten till vin. Andra dagar \u00e4r trons l\u00e5ga ett litet fladdrande ljus mitt i stormen. Jag tror att vi alla n\u00e5gon g\u00e5ng k\u00e4mpar med tron. Ibland tycker jag att vi g\u00f6r Gud s\u00e5 liten att vi tror att vi m\u00e5ste g\u00f6r oss st\u00f6rre \u00e4n Gud. D\u00e5 n\u00e4r vi inte tror att Gud \u00e4r allsm\u00e4ktig och stor tror vi oss kunna k\u00e4mpa ner allt som kommer i v\u00e5r v\u00e4g i egen kraft. Vi k\u00e4mpar \u00e5t<\/em> Gud och inte med <\/em>Gud f\u00f6r det \u00e4r s\u00e5 vi tror att vi m\u00e5ste g\u00f6ra. Vi \u00e4r en Guds soldat utan uppkoppling till ledningscentralen, s\u00e5 att s\u00e4ga. Vi k\u00e4mpar och agiterar, vi studerar och f\u00f6rkovrar oss, vi styr och st\u00e4ller, vi k\u00e4mpar i b\u00f6n och bibell\u00e4sning f\u00f6r att uppn\u00e5 resultat men allt sker helt i egen kraft. Det \u00e4r l\u00e4tt att vi luras att titta efter resultat och gl\u00f6mmer att det \u00e4r Gud vi s\u00f6ker och vill finna.<\/p>\n\n\n\n Men Gud arbetar inte s\u00e5. Efter en m\u00f6rk natt kommer alltid en underbar morgon d\u00e4r vi ser hur m\u00f6rkret f\u00e5r ge vika f\u00f6r ljuset. Det \u00e4r s\u00e5 Gud vill ha det. Vi kan inte alltid se det som Gud g\u00f6r men Gud finns d\u00e4r oavsett om vi ser det eller inte. Tro \u00e4r att vara p\u00e5 v\u00e4g mot ett m\u00e5l vi redan n\u00e5tt f\u00f6r i Kristus har Gud kommit till oss f\u00f6r att stanna. Gud har kommit till oss? Men \u00e4r det inte vi som ska komma till honom? <\/p>\n\n\n\n Jag t\u00e4nker lite s\u00e5 h\u00e4r, n\u00e4r vi s\u00f6ker och f\u00f6rs\u00f6ker gripa tag i tron, n\u00e4r vi f\u00f6rs\u00f6ker finna Gud har det redan skett. Genom Kristus \u00e4r himmelriket redan h\u00e4r, men det \u00e4r du och jag som m\u00e5ste g\u00f6ra detta begripligt f\u00f6r oss sj\u00e4lva genom att vi vill gripa tag om tron och Gud och g\u00f6ra detta till n\u00e5got personligt, g\u00f6ra tron och Gud till ”min”. Men Gud har ju redan funnit oss det \u00e4r ju d\u00e4rf\u00f6r vi dras mot honom. Vi dras mot Gud f\u00f6r att det \u00e4r Gud som dra oss mot honom. Du och jag har inte valt Gud utan det \u00e4r Gud som i sin k\u00e4rlek och n\u00e5d har valt oss. Gud har valt dig och mig, visst blev kampen vi k\u00e4mpar g\u00e4llande om vi tror eller inte v\u00e4ldigt f\u00f6rsvagad nu d\u00e5 vi f\u00f6rst\u00e5r att Gud tror p\u00e5 oss och \u00e4r st\u00e4ndigt n\u00e4rvarande i v\u00e5ra liv. Ja Gud \u00e4r ju livgivaren och utan honom kan inget finnas till, s\u00e5 Gud finns st\u00e4ndig n\u00e4rvarande i allt och alla. Om vi kallar oss troende eller inte spelar ingen roll d\u00e5 det g\u00e4ller Guds existens. Gud finns oavsett vad vi tror och tycker. Han \u00e4r alfa och omega det betyder att Gud \u00e4r b\u00f6rjan och slutet, alltings upphov och fullbordan.<\/p>\n\n\n\n Vetskapen om att Gud redan har funnit oss g\u00f6r n\u00e5got med v\u00e5rt f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt gentemot tron. Fr\u00e5n att vara en kamp som m\u00e5nga g\u00e5nger utk\u00e4mpats utan resultat till att bli en tro att jag redan vilar i Guds famn. Vi beh\u00f6ver inte k\u00e4mpa f\u00f6r att finna Gud vi \u00e4r ju redan hos homon. Det g\u00f6r n\u00e5got med v\u00e5r kontakt med Gud. B\u00f6nen f\u00f6rvandlas fr\u00e5n att vara en kamp till att bli ett samtal. B\u00f6nen f\u00f6rvandlas fr\u00e5n ritualer och fraser till att bli p\u00e5 riktigt. <\/p>\n\n\n\n B\u00f6n \u00e4r n\u00e5got som kan vara sv\u00e5rt. Tankarna fladdrar hit och dit och b\u00f6nen (och \u00e4ven bibell\u00e4sningen) kanske inte \u00e4r s\u00e5 l\u00e4tt att koncentrera sig p\u00e5. Men hur vi \u00e4n \u00e4r med v\u00e5ra b\u00f6ner eller v\u00e5r l\u00e4sning kan vi \u00e4ven h\u00e4r finna ro i att Gud finns hos oss oavsett vad vi k\u00e4nner eller tycker. Vi kan helt enkelt finna vila hos Gud f\u00f6r han f\u00f6rst\u00e5r oss. Gud sl\u00e4pper inte greppet om oss bara f\u00f6r att vi \u00e4r lite okoncentrerad, distr\u00e4 och fr\u00e5nvarande.<\/p>\n\n\n\n S\u00e5 l\u00e5t inte l\u00f6gnerna, vare sig de kommer fr\u00e5n dig sj\u00e4lv eller n\u00e5gon annan, f\u00e5 sl\u00e5 rot i dig och h\u00e5lla dig f\u00e5ngen. Du \u00e4r \u00e4lskad, du \u00e4r v\u00e4lsignad, du \u00e4r utvald, du \u00e4r kallad av Gud. Du kan vila att Gud k\u00e4mpar f\u00f6r dig, Gud finns hos dig just nu. Vila i den k\u00e4nnedomen.<\/p>\n\n\n\n <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Jag tror att vi alla s\u00f6ker efter n\u00e5got att tro p\u00e5. N\u00e5got som k\u00e4nns tryggt, invant ja en trygg plats d\u00e4r vi kan leva och tycka och t\u00e4nka de tankar vi vill. Men n\u00e4r det ov\u00e4ntade h\u00e4nder och det s\u00e4kra och invanda vi f\u00f6rs\u00f6kt klamra oss fast vid pl\u00f6tslig ger vika och tappar sitt v\u00e4rde […]<\/p>\n","protected":false},"author":784,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-5916","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserade"],"acf":[],"yoast_head":"\n