Vad g\u00f6r man n\u00e4r Gud k\u00e4nns som en sj\u00e4lvklarhet i ena sekunden, och helt osynlig i n\u00e4sta? Jag har funderat mycket p\u00e5 vem Gud egentligen \u00e4r f\u00f6r mig, hur vi kan be om mirakel mitt i v\u00e5r os\u00e4kerhet, och framf\u00f6r allt, varf\u00f6r vi m\u00e4nniskor faktiskt betyder s\u00e5 mycket f\u00f6r universums skapare. <\/p>\n\n\n\n
Ibland sl\u00e5r det mig hur besatta vi m\u00e4nniskor \u00e4r av att vilja se och ta p\u00e5 allt. Vi vill s\u00e4tta ansikten p\u00e5 saker, stoppa in dem i fack och f\u00f6rst\u00e5 dem med hj\u00e4rnan. Men n\u00e4r jag s\u00e4tter mig ner och faktiskt funderar p\u00e5 vem Gud \u00e4r f\u00f6r mig, hur Gud ser ut och vad Han g\u00f6r, d\u00e5 m\u00e4rker jag direkt hur orden inte r\u00e4cker till. Det blir liksom platt hur jag \u00e4n vrider och v\u00e4nder p\u00e5 det. Vem ska rulla bort stenen fr\u00e5n mina \u00f6gon s\u00e5 att jag ser vem Gud \u00e4r?<\/p>\n\n\n\n
F\u00f6r mig \u00e4r det h\u00e4r en st\u00e4ndigt p\u00e5g\u00e5ende resa. Jag lever i en mots\u00e4gelsefullhet f\u00f6r i ena stunden kan jag se Gud i precis allt och alla, i ett vackert ljus \u00f6ver skogen, i ett skratt fr\u00e5n n\u00e5gon jag \u00e4lskar eller i ren medm\u00e4nsklighet. I n\u00e4sta sekund kan allt k\u00e4nnas helt tomt och Gud k\u00e4nns l\u00e5ngt, l\u00e5ngt borta, detta trots att jag aldrig tvivlar p\u00e5 Hans existens.<\/p>\n\n\n\n
Gud \u00e4r s\u00e5klart ingen gammal gubbe med sk\u00e4gg p\u00e5 ett moln. Om Gud har skapat hela det h\u00e4r enorma universum kan Han inte rymmas i en m\u00e4nsklig biologisk kropp. Gud \u00e4r snarare en n\u00e4rvaro, en urkraft av k\u00e4rlek. Gud \u00e4r f\u00f6r stor f\u00f6r min tankev\u00e4rld. Men om jag \u00e4nd\u00e5 ska f\u00f6rs\u00f6ka visualisera Gud s\u00e5 landar jag ofta i Jesus. Genom att titta p\u00e5 hur Jesus faktiskt betedde sig h\u00e4r p\u00e5 jorden, hur han s\u00e5g de som ingen annan s\u00e5g och visade en helt absurd f\u00f6rl\u00e5telse, s\u00e5 f\u00e5r jag en konkret bild. Gud ser ut som k\u00e4rlek i praktisk handling.<\/p>\n\n\n\n
Jag tror inte p\u00e5 en Gud som bara drog ig\u00e5ng jorden och sedan drog d\u00e4rifr\u00e5n. Jag tror Han \u00e4r mitt uppe i allt det vardagliga. Han b\u00e4r oss n\u00e4r allt stormar, ger oss styrka att f\u00f6rl\u00e5ta n\u00e4r det k\u00e4nns om\u00f6jligt och pushar oss att se p\u00e5 oss sj\u00e4lva med lite sn\u00e4llare \u00f6gon.<\/p>\n\n\n\n
Men det \u00e4r l\u00e4tt att hamna i ett moraliskt dilemma h\u00e4r. Hur i hela friden kan man v\u00e4nda sig till Gud och n\u00e4stan kr\u00e4va hj\u00e4lp, svar eller rena mirakel, n\u00e4r man knappt k\u00e4nner Honom? Det kan k\u00e4nnas s\u00e5 otroligt fr\u00e4ckt att ropa i panik n\u00e4r man har ignorerat Honom i veckor, m\u00e5nader eller \u00e5r. Men jag har b\u00f6rjat inse att Gud inte funkar som vi m\u00e4nniskor g\u00f6r. Han h\u00e5ller inte p\u00e5 med ”tj\u00e4nster och gentj\u00e4nster”. Ett desperat rop p\u00e5 hj\u00e4lp \u00e4r ofta b\u00f6rjan p\u00e5 en relation, inte slutet. Att str\u00e4cka ut handen i m\u00f6rkret, \u00e4ven n\u00e4r man tvivlar p\u00e5 om n\u00e5gon ens lyssnar, \u00e4r en form av tillit. Gud m\u00f6ter oss precis d\u00e4r vi \u00e4r, mitt i v\u00e5r os\u00e4kerhet.<\/p>\n\n\n\n
\u00c4nd\u00e5 kvarst\u00e5r den absolut st\u00f6rsta fr\u00e5gan: Varf\u00f6r skulle universums skapare \u00f6ver huvud taget bry sig om oss? Varf\u00f6r \u00e4r vi s\u00e5 viktiga f\u00f6r Gud?<\/p>\n\n\n\n
Det var dessa tankar som satte ig\u00e5ng min reflektion. N\u00e4r jag tittar upp mot stj\u00e4rnhimlen en klar kv\u00e4ll, vilket var just vad jag gjorde under en promenad h\u00e4romkv\u00e4llen, kan jag inte l\u00e5ta bli att t\u00e4nka p\u00e5 orden fr\u00e5n Psaltaren: N\u00e4r jag ser din himmel, dina h\u00e4nders verk, m\u00e5nen och stj\u00e4rnorna som du har st\u00e4llt d\u00e4r, vad \u00e4r d\u00e5 en m\u00e4nniska att du t\u00e4nker p\u00e5 henne?<\/em> Det \u00e4r ju precis den svindlande k\u00e4nslan. Vi \u00e4r som sm\u00e5 dammkorn i ett o\u00e4ndligt kosmos.<\/p>\n\n\n\n Men jag tror svaret handlar om relation. En konstn\u00e4r gl\u00f6mmer inte bort sitt absoluta m\u00e4sterverk, och en f\u00f6r\u00e4lder slutar inte \u00e4lska sitt barn bara f\u00f6r att barnet g\u00e5r sin egen v\u00e4g. Vi b\u00e4r p\u00e5 en liten gnista av det gudomliga i oss sj\u00e4lva. Gud har helt enkelt valt att binda sitt hj\u00e4rta till v\u00e5rt. V\u00e5rt v\u00e4rde ligger inte i hur duktiga vi \u00e4r eller hur stark v\u00e5r tro r\u00e5kar vara just idag. Vi \u00e4r viktiga bara f\u00f6r att vi finns till. Smaka p\u00e5 det, du och jag \u00e4r viktiga och \u00e4lskade bara f\u00f6r att vi finns till. Vi har en relation med v\u00e5r skapare, vi \u00e4r Hans barn. <\/p>\n\n\n\n Nu avslutar vi med en b\u00f6n.<\/p>\n\n\n\n K\u00e4re Gud, <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Vad g\u00f6r man n\u00e4r Gud k\u00e4nns som en sj\u00e4lvklarhet i ena sekunden, och helt osynlig i n\u00e4sta? Jag har funderat mycket p\u00e5 vem Gud egentligen \u00e4r f\u00f6r mig, hur vi kan be om mirakel mitt i v\u00e5r os\u00e4kerhet, och framf\u00f6r allt, varf\u00f6r vi m\u00e4nniskor faktiskt betyder s\u00e5 mycket f\u00f6r universums skapare. Ibland sl\u00e5r det mig […]<\/p>\n","protected":false},"author":784,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-7491","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserade"],"acf":[],"yoast_head":"\n
Tack f\u00f6r att du \u00e4r st\u00f6rre \u00e4n mina tankar, mina tvivel och mina begr\u00e4nsningar. Hj\u00e4lp mig att se dig i de stunder d\u00e5 allt k\u00e4nns ljust och sj\u00e4lvklart, men var extra n\u00e4ra mig n\u00e4r tomheten tar \u00f6ver och du k\u00e4nns l\u00e5ngt borta. Tack f\u00f6r att jag f\u00e5r komma till dig precis som jag \u00e4r med mina krav, min os\u00e4kerhet och min l\u00e4ngtan efter underverk. Tack f\u00f6r att jag \u00e4r viktig f\u00f6r dig, inte f\u00f6r vad jag presterar, utan f\u00f6r att du har skapat mig och \u00e4lskar mig. Led mig p\u00e5 min v\u00e4g och hj\u00e4lp mig att lita p\u00e5 din osynliga hand.
Amen.<\/em><\/p>\n\n\n\n