Samtidigt - röster från diakonin i Malmö
En blogg där medarbetare i Svenska kyrkan Malmö delar tankar och upplevelser från det diakonala arbetet i Malmö.
Vad är diakoni och hur kan den gestalta sig i 2020-talets Malmö? I denna blogg delar diakoner och diakonimedarbetare med sig av sina erfarenheter och tankar. Tillsammans blir de en bild av vad diakoni kan vara och hur vi kan visa på Guds kärlek i världen. Välkommen att läsa, begrunda och tycka till!
-
”Det är svårt att ge hopp men jag slutar inte hoppas”
Smärtan är påtaglig- den som diskbråcket ger honom, den som hans livstrauman med mördade föräldrar ger honom, den som ovissheten och hemlösheten ger honom. Hans ögon skriker ut sorgen och smärtan. Alla spelar fotboll med mig, säger han, fram och tillbaka. Ingen kan hjälpa mig. Jag vill så gärna hjälpa,[…]
-
Prata hjälper!!!
Efter en planerings- och uppstartsfas på drygt ett år infann sig till sist dagen då dörrarna slogs upp för Malmö pastorats Samtalsmottagning den 1 mars 2021. Diskussionerna om dess syfte, ramar och utformning har varit många, långa och stundtals splittrade. De frågor som dykt upp längs vägen har varit av[…]
-
Allting har sin tid
Det är fredag eftermiddag. Min kollega och jag har tillbringat ett par timmar med att sortera kläder och saker i det fantastiska, stora gamla huset "Andreasgården". Huset som funnits i församlingens ägo sedan femtiotalet och som har engagerat många församlingsbor och varit en trivsam oas för ännu fler. Hela miljön[…]
-
Från långfredag till påskdag
Vad är det svåraste med att möta människors trauman? När går det innanför skinnet på dig? Den frågan fick jag tillsammans med en massa andra diakoner under en utbildning i trauma förra veckan. Jag behövde inte tänka länge. Svaret kom direkt. ”När jag inte kan se hoppet”. När jag träffar[…]
-
”Hur har jag inte längtat….”
”Hur har jag inte längtat…” säger Jesus till sina närmaste; lärjungarna, när de möts för att äta påskmåltid i övre salen i Jerusalem. Påsken som judar firade och firar än idag, för att komma ihåg hur de blev befriade från slaveriet i Egypten. ”Hur har jag inte längtat…”. Dagarna innan,[…]
-
Vår tydligaste fasta
Vi befinner oss mitt i fastan och kanske har en fasta aldrig varit tydligare än nu. Fastan är ju förknippad med att avstå. För det mest brukar vi väl försöka hitta något som känns meningsfullt att avstå ifrån. Men kanske inget som smärtar jättemycket, utan bara så där lite lagom.[…]
-
Längtan
För många år sedan klippte jag ur en bild ur en tidning – tror det var Nytt Liv, eller hette den Trots Allt då? Bilden föreställde en hundkorg med en tik och ett antal små gosiga valpar, och bredvid sitter en liten pyjamasklädd kille med napp i munnen och ett[…]
-
Vikten av att se den andre
En fruktansvärd tragedi har hänt i Vetlanda och många människor är drabbade. Skadade, anhöriga, vittnen, ett helt samhälle. Men även en ung man som har invandrat. Den första frågan många ställer sig när något sådant här händer är – vilken nationalitet hade gärningsmannen? Nästa fråga eller rubrik är – är[…]
-
Vi sitter i samma båt…. eller?
I förmiddags svarade jag på ett mejl från en före detta arbetskamrat och avslutade lite klämkäckt med "ja, vi sitter alla i samma båt" och syftade då på begränsningar i möjligheter att träffas och att utföra arbetsuppgifter i form av gruppverksamhet och samlingar och allt annat som pandemin medfört för[…]
-
”En utsatthet som ingen kan blunda för”
Först lite fakta… Det är tredje säsongen som jag är med och ansvarar för Värmestugorna i Malmö. Vi har två stycken, en för unga där Fryshuset är huvudansvariga och en för vuxna där Skåne Stadsmission är huvudansvariga. Huvudansvaret består i att dessa båda organisationer står som arbetsgivare och därmed de[…]