Men även om Markus evangelium är kortfattat, så saknas det varken djup eller noggrann struktur. I dagens text finns ett litet, litet nyckelord som låser upp den där strukturen. Ett ord som i Bibel 2000 översätts med bara ”tiden”, ”tiden är inne…” Men ordet som står i den grekiska grundtexten är inte chronos, ordet för tid i allmänhet. Utan Kairos, ordet som betyder Guds specifika tid.
I Markus evangelium får vi ofta höra att Jesus förbjuder dem han möter att berätta om vad de sett och varit med om. När lärjungarna hör vad Jesus berättar förstår de sällan vad han pratar om. Varför är det så mystiskt? Det är som att Jesus vill vänta. Allt är liksom inte riktigt färdigt ännu. Och det kan ju verka lite motsägelsefullt, eftersom han startar hela sin gärning med att säga att Nu! Tiden är inne NU!. Men det är just det som utmärker Guds tid. En tid som inte är linjär. En tid som är redan nu och ännu inte.
Guds tid är en tid för fred och försoning, en tid för frihet för de fångna. 1985 samlades kyrkoledare i Sydafrika för att skriva ett gemensamt dokument. De såg sina församlingar lida under apartheid och bestämde sig för att ropa ut sin nöd. Och för att verkligen fånga uppmärksamheten bland världens ledare valde de att kalla dokumentet för just Kairos. De valde det ordet för att påminna om att även här, även nu, är Guds tid. En tid för fred, försoning och frihet för de fångna.
/Karin Molina-Larsson, präst S:t Olofs församling, Norrköping
Andra söndagen i advent
Markusevangeliet kapitel 1 vers 14-15
