I sången When we were young skriver Adele “let me photograph you in this light in case it is the last time”. Exakt så är det. Bara en sista bild av personen du älskar. Ett sista minne.
Hjärtesorg är kanske något av det värsta vi kan uppleva som människor. Men ingen saknad utan kärlek och ingen kärlek utan saknad. Hjärtesorg efter en människa som gått bort nu vi närmar oss all helgona-tiden eller en relation som tagit slut. Hjärtesorgen som kan vara så skoningslös i vardagen. Du vill ringa men det går inte. Den där hjärtesorgen och längtan efter kärleken blir så tydlig i Adeles poetiska värld.
En annan som också satt ord på hjärtesorgen är prästen Susanne Dahl;
Cyklande över torget, på väg mot affären för att handla det dagliga
Mjölk bröd kaffe
En gråt som inte gick att dölja
Och hur jag fortsatte cykla
Vem såg mig då?
Morgonen efter
Sömnlösa lakan, skrynklade och trötta
När varje andetag var något jag valde
att hålla mig vid liv
Ett andetag ett ögonblick i sänder
Vem såg mig då?
Hur jag stod ensam vid vattnet
Kvällen innan den första julen
De svarta isfläckarna under mina fötter
Hur jag lutade mig mot broräcket
Ett sorterande i minnen och glömska
Vem såg mig då?
Ensamheten en fredag kväll
Då de andra drog upp vindbryggan
Stängde portarna till sina fästningar
Slöt sig i fredagsmys
Med händerna djupt ner i dillchipsen
Vem såg mig då?
De rolösa nätterna
Hur jag trampade upp säkra stigar
Mellan rummen
Sängen hallen köket
Och hur vilse jag gick gång på gång
Vem såg mig då?
Mitt i den tunga hjärtesorgen ringer Adele sitt Hello och undrar om det går att ses igen. Hon måste ha ringt tusen gånger för tiden har inte läkt hennes sår. Kanske är det inte alltid tiden som behövs utan närvaro. Att få dela det trasiga med någon, med en vän eller Gud kan vara oerhört tröstande. Kanske är det du som behöver tröstas. Kanske är det du som får vara den som tröstar. Även om du känner dig otillräcklig. Även om orden kan kännas små och futtiga. Vad ska jag säga? Ingenting. Kanske är allt som behövs närvaro.
I Bibeln finns många bilder av Gud som den store tröstaren. I Psaltaren i Gamla testamentet finns psalm 147 där det står att Gud helar de förkrossades hjärtan och förbinder deras sår. Det är en närvarande Gud som gråter med dig när allting är gråt och en tröstande Gud som väntar tills gråten gått åt.
Vilket foto sitter du och tummar på? Vem ser dig då?
I Adeles Make you feel my love blir både du och Gud som tröstare tydlig och du som behöver tröst är sedd.
“When the rain is blowing in your face
And the whole world is on your case
I could offer you a warm embrace
To make you feel my love”
Närvaro, beröring, tröst och kärlek. Det är så Gud lever sitt liv i världen.
/Putte Skärlund, präst S:t Olofs församling
Texten är en predikan från gudstjänsten OlaiPuls, en musikgudstjänst med nattvard där vår unga vuxna-kör Novakören tolkar våra mest kära popartister.
