Sen kom förbönen.
Den handlade om Mellanöstern, om det våld och lidande som där drabbar så många. Kvinnan som bad den hade själv sin bakgrund där. Då hände något. Inget yttre, synligt. Men när hon bad orden så gick de rakt in i hjärtat på mig, och jag tror på många andra som var där. För de var ord som speglade en verklighet som var hennes, och det var inga floskler utan ord hon uttalade med hela sitt hjärta. Det gick nästan att ana ansikten och öden, levande människor som vi bad för. De där minuterna när vi bad gav mig en känsla av att så mycket av det fina och uppklädda, de vackra orden kändes lite för sockriga. Det var lite för lättsmält, det tog inte tag. Men bönen gjorde det. Den var salt. Den var salt som av tårar, som svett. Som om törnena på Jesu krona stack till var och en av oss och sa: vakna. Detta är hur det ser ut. Din tro, er tro, behövs. Ni är jordens salt. Sockra inte bort tron, för den är angelägen. Tron bär medmänskligheten, medkänslan, som är det enda skydd vi har när hårdheten och våldet hotar.
Jesus säger till människorna omkring sig: Ni är jordens salt. När vi tar tron på allvar, så har den verkan. Den ger människor smak för livet, för godheten, för medmänskligheten, för sanningen. Det är oändligt dyrbart, och förlorar vi den och tro och kyrka bara blir tomma former, då har vi tappat bort det viktigaste vi har.
Likaså säger Jesus till sina lärjungar: Ni är världens ljus. Visa det! Han säger det inte för att lärjungarna är några vidare ljushuvuden, de är verkligen människor fulla av brister, precis som vi. Men som de brann för det de trodde på! Det är värt att visa för andra. Inte sällan vill vi lysa på andra sätt, ha utstrålning för att charma och imponera. Och en del människors ljus kan faktiskt blända. Andra har ett ljus som är ett irrbloss… Men det ljus som kan duga till att vara världens ljus är av ett annat slag. Det är ett ljus som hjälper oss att SE, både verkligheten men till och med djupare än så: hur Guds kärlek pulserar i världen, kanske där vi minst anar den men där vi behöver den som bäst.
/Eva Eiderbrant, präst i S:t Olofs församling
Alla helgons dag
Matteusevangeliet kapitel 5, vers 13-16
