Sj\u00e4lvbedr\u00e4geri smyger sig in n\u00e4r vi b\u00f6rjar t\u00e4nka: \u201dDet h\u00e4r budet kan v\u00e4l inte g\u00e4lla mig. Det m\u00e5ste v\u00e4l finnas undantag?\u201d Och s\u00e5 f\u00f6rklarar vi bort Jesu ord tills de inte l\u00e4ngre utmanar oss.<\/p>\n\n\n\n
Men Jesus s\u00e4ger det han s\u00e4ger \u2013 f\u00f6r att vi beh\u00f6ver h\u00f6ra det. Han genomsk\u00e5dar v\u00e5r vilja att h\u00e5lla fast vid v\u00e5r egen r\u00e4ttvisa, inte f\u00f6r att f\u00f6rd\u00f6ma oss utan f\u00f6r att befria oss.<\/p>\n\n\n\n
Sj\u00e4lvpr\u00f6vning blir n\u00e4sta steg. Det handlar om att se v\u00e5rt behov. F\u00f6r h\u00e4r inser vi att vi inte klarar det sj\u00e4lva. Vi kan inte i egen kraft \u00e4lska v\u00e5ra fiender. Och just d\u00e4r blir evangeliet tydligt: Vi \u00e4r kallade till det om\u00f6jliga f\u00f6r att uppt\u00e4cka att Gud sj\u00e4lv m\u00e5ste fylla oss med k\u00e4rleken som g\u00f6r det m\u00f6jligt.<\/p>\n\n\n\n
Eftertanken blir platsen d\u00e4r detta f\u00e5r sjunka in. D\u00e4r vi kan be:
\u201dHerre, jag klarar inte det h\u00e4r \u2013 men l\u00e5t mig f\u00e5 se den andra med dina \u00f6gon.\u201d
Det \u00e4r d\u00e4r Guds n\u00e5d f\u00e5r arbeta i oss, s\u00e5 att k\u00e4rleken kan str\u00e4cka sig ut mot v\u00e5r n\u00e4sta.<\/p>\n\n\n\n
Och h\u00e4r kan vi t\u00e4nka p\u00e5 Stefanos \u2013 den f\u00f6rsta diakonen i kyrkan.
Vi m\u00f6ter honom i Apostlag\u00e4rningarna.
N\u00e4r den unga f\u00f6rsamlingen beh\u00f6vde m\u00e4nniskor som kunde tj\u00e4na praktiskt blev han den f\u00f6rsta diakonen \u2013 den som fick f\u00f6rkroppsliga vad tj\u00e4nande k\u00e4rlek betyder.<\/p>\n\n\n\n
Men Stefanos blev ocks\u00e5 den f\u00f6rsta martyren.
Han talade om Jesus och drogs inf\u00f6r r\u00e5det.
Folket blev rasande och drog ut honom f\u00f6r att stena honom.
Och just d\u00e4r, i sitt livs mest brutala \u00f6gonblick, gjorde han det Jesus talar om i dagens text:
Han bad f\u00f6r sina fiender.
Han ropade:
\u201dHerre, st\u00e4ll dem inte till svars f\u00f6r denna synd.\u201d<\/p>\n\n\n\n
Stefanos visar att det \u00e4r m\u00f6jligt \u2013 inte i egen kraft, utan i Guds.
Han kunde be f\u00f6r sina f\u00f6rf\u00f6ljare d\u00e4rf\u00f6r att Kristi k\u00e4rlek redan fyllt honom.<\/p>\n\n\n\n
Och l\u00e5t oss ocks\u00e5 lyssna till en r\u00f6st fr\u00e5n en tid som p\u00e5 m\u00e5nga vis liknade v\u00e5r, n\u00e4r v\u00e4rlden b\u00f6rjade att rusta upp f\u00f6r krig – n\u00e4r fr\u00e4mlingen pekades ut som fienden, en fiende som skulle utrotas. Etty Hillesums var en ung judisk kvinna som skrev dagbok under nazisternas ockupation i Amsterdam. Hon k\u00e4mpade med hat och \u00e5ngest, men n\u00e5got v\u00e4xte fram i henne: en k\u00e4rlek som inte l\u00e4t sig f\u00f6rgiftas.<\/p>\n\n\n\n
Hon skrev:
\u201dDet enda vi kan r\u00e4dda i dessa tider \u00e4r v\u00e5rt eget hj\u00e4rta \u2013 och h\u00e5lla det stort och orubbat.\u201d<\/p>\n\n\n\n
N\u00e4r deportationerna b\u00f6rjade valde hon frivilligt att f\u00f6lja med till ett arbetsl\u00e4ger f\u00f6r att sprida Guds k\u00e4rlek i m\u00f6rkret. Hon hj\u00e4lpte de f\u00f6rtvivlade, hon s\u00e5g vakterna som m\u00e4nniskor. Hon v\u00e4grade l\u00e5ta hatet ta makten.<\/p>\n\n\n\n
\u201dVi har allt att g\u00f6ra f\u00f6r att utpl\u00e5na hatet ur v\u00e5ra hj\u00e4rtan \u2013 en droppe i taget.\u201d<\/p>\n\n\n\n
Och:
\u201dN\u00e4r hatet mot f\u00f6r\u00f6varna blir lika d\u00f6dligt som deras hat mot oss, d\u00e5 finns det ingen framtid.\u201d<\/p>\n\n\n\n
Etty dog i Auschwitz 1943, bara 29 \u00e5r gammal. Men hennes ord lever kvar som ett vittnesb\u00f6rd: att \u00e4lska sina fiender \u00e4r inte en utopi, det \u00e4r en v\u00e4g till frihet \u2013 \u00e4ven i det yttersta m\u00f6rkret.<\/p>\n\n\n\n
N\u00e4r Jesus s\u00e4ger \u201dVar fullkomliga\u201d menar han allts\u00e5 inte: bli felfria.
Han menar: ta emot min k\u00e4rlek.
F\u00f6r det \u00e4r inte v\u00e5ra prestationer som g\u00f6r oss v\u00e4rdiga, det \u00e4r n\u00e5den som b\u00e4r oss, g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng.<\/p>\n\n\n\n
Gud beh\u00f6ver inte v\u00e5r fullkomlighet \u2013 han \u00e4lskar oss redan.
Men v\u00e5r medm\u00e4nniska beh\u00f6ver v\u00e5ra goda g\u00e4rningar.<\/p>\n\n\n\n
![\"\"](\"http:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/storstavallt\/files\/2025\/09\/DSC_9688-1-scaled-e1758807701380.jpg\")
<\/a><\/figure>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"