I dag 5 juni firar Svenska kyrkan Tjörn gemensam pastorats- och musikmässa i Valla kyrka. Det blir en stor och festlig gudstjänst där alla pastoratets kyrkokörer medverkar, det blir diktläsning av Tomas Tranströmers dikter och det blir också avtackning av vår diakon Elisabeth Larsson som slutar efter 28 år i tjänst på Tjörn. Varmt välkommen att fira gudstjänst med oss kl 18:00 i Valla kyrka. Kyrkoherde Johan Ernstson skriver följande:

Kallelsen till Guds rike

”Det finns mitt i skogen en glänta – som bara kan hittas av den som gått vilse.” Detta är Tomas Tranströmers ord som återkommer i pastoratsgudstjänsten i Valla idag kl. 18.00. Söndagens tema är ”Kallelsen till Guds rike”. Kring dessa två meningar kretsar mina tankar i texten…en text som inte är en predikan utan just tankar utifrån dessa ord!

Bibeln är den bok som berättar om vår Gud och livet som kristen. Det är en inte alldeles enkel bok – eller böcker, för det är ju flera. Bibeln kräver en hel del av sin läsare – både avseende språk och berättelser, bilder och undertexter. För mig har det alltid varit viktigt att läsa bibeln in i den tid vi lever. Vad har bibeln att säga just mig, i just min tid, kultur, sammanhang och verklighet. Något som inte låter sig göras så där direkt – men ändå hela tiden måste eftersträvas.

Det kallas kontextualitet – att aldrig förlora blicken för kontexten, allt liv som rör sig runt omkring. Försöka förstå det sammanhang i vilket texten skrevs, se det sammanhang där den nu läses OCH det sammanhang som jag med alla mina erfarenheter (bra och dåliga)  lägger in i texten omedelbart när jag ser/läser/hör den. Allt detta måste beaktas, sorteras  och dras slutsatser utifrån om texten överhuvudtaget ska bli något annat än bara text.

Gud är alltid densamma i evighet – men vilka slutsatser vi ska dra från bibelns berättelser om Gud och våra egna erfarenheter av Gud, det har alltid skiftat genom historien. Att leva i tro är aldrig statiskt, det är en process som samspelar med varje tids verklighet.

Många berättelser i bibeln är fantastiska och fyllda av upprättelse, livskraft och kärlek – men många berättelser är också rent av förskräckliga, fasansfulla och skrämmande.

Hur får en då ihop hela detta – hur kan det fungera som en helhet? En helhet utan att vi ska känna oss tvungna att riva ut vissa sidor för att förstå och kunna acceptera…

En bild för denna helhet fick jag då för ett tag sedan av Maria Küchen – kristen författare och journalist. En bild som börjar i uppmaningen i dagens evangelietext där Jesus kallar sina lärjungar – han säger ”Kom med och se!” Så är det också med bibeln – den ska läsas och tolkas tillsammans annars går vi lätt vilse. Det var också ingången i föredraget och i sig inget revolutionerande eller märkligt. Bibeln har lästs i grupp under hundratals år.

Men det var näst steg, det som fokuserar på orden vilse, som var nytt (åtminstone för mig). Bilden av bibeln som gavs var bilden av en skog…en stor skog med olika skepnader.

In i den skogen är det inte vist att bege sig ensam – då är det lätt att komma fel. Då kan vi hamna i den mossiga urskogen, vilse från allt. Och ja – Tomas Tranströmer – vi kan  med lite tur hitta gläntan vilket ju vore fantastiskt. Men vi kan också villa bort oss mot stupen, de farliga forsarna, kärren, kvicksanden…och mer, vi kanske försöker hitta nått ätbart. Alla svampar är inte lämpliga, bara en del, Detsamma gäller för bär och andra växter också…och en del kan vara farliga bara genom beröring. Där finns också stickiga och nästintill ogenomträngliga snår…ja, bilden blir tydlig.

Om vi däremot gör sällskap in i skogen – gärna med någan som tidigare fått slå följe med någon – då blir det hela något helt annat. Då kan vi ganska enkelt lära oss att undvika de farliga forsarna och hitta lugnvattnen. Då kan vi gå runt kärren och kvicksanden och komma upp på höjderna – skåda ut över vidderna och se långt! Då kan vi lära oss vad som går att äta och vad vi kanske ska nöja oss med att titta på.

Tillsammans blir det enklare och det blir dessutom mer intressant då vi lär och kan dela upplevelse. Vi går inte vilse – men kan ändå hitta gläntan in skogen. Följ med och se – det funkar bra för livet i ”skogen” och det funkar utmärkt för att utforska bibeln. Prova själv!

Vi är kallade att göra just det – att följa med – att slå följe. Tillsammans är alltid fler och Gud är alltid större än det vi försöker se, förstå och gripa om. Kallelsen är en kallelse till uppbrott och resa – en resa aldrig ensam och ständigt på väg.

Kom och lyssna på musik, sång och dikter ikväll och ta emot mässan – då kan du utan att gå vilse få hitta gläntan och du får slå följe med många en bit på färden.

Välkommen!

Johan Ernstson
Kyrkoherde
Svenska kyrkan Tjörn