”Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen…”

Predikan i dag kommer från Janåke Hansson. Du kan också höra den live om du kommer till Rönnängs kyrka kl 11.00 (då det också är vernissage efter gudstjänsten i Rönnängs församlingshem med Sara Hanssons verk) eller Klädesholmen kl 17.00.

4 sönd e trefaldighet Att inte döma

Texterna är hämtade från Sakarja 7:8-10, Rom. 14:11-14,

Joh. 8:1-11

Jesus gick till Olivberget. 2 Tidigt på morgonen var han tillbaka i templet. Allt folket samlades kring honom, och han satte sig ner och undervisade. 3 De skriftlärda och fariseerna kom då dit med en kvinna som hade ertappats med äktenskapsbrott. De ställde henne framför honom 4 och sade: ”Mästare, den här kvinnan togs på bar gärning när hon begick äktenskapsbrott. 5 I lagen föreskriver Mose att sådana kvinnor skall stenas. Vad säger du?” 6 Detta sade de för att sätta honom på prov och få något att anklaga honom för. Men Jesus böjde sig ner och ritade på marken med fingret. 7 När de envisades med sin fråga såg han upp och sade: ”Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen på henne.” 8 Och han böjde sig ner igen och ritade på marken. 9 När de hörde hans svar gick de därifrån en efter en, de äldste först, och han blev ensam kvar med kvinnan framför sig. 10 Jesus såg upp och sade till henne: ”Kvinna, vart tog de vägen? Var det ingen som dömde dig?” 11 Hon svarade: ”Nej, herre.” Jesus sade: ”Inte heller jag dömer dig. Gå nu, och synda inte mer.”]

Predikan

I Jesu samtid fanns det människor som på olika sätt försökte komma åt Jesus. Varför de vill klämma åt honom står inte alltid klart och entydigt för oss. Men man var överens om att han skulle tystas. Det var inte lämpligt att hans röst hördes i det offentliga rummet. Han var helt enkelt alltför obekväm. Man tyckte att han umgicks med fel sorters människor. Många tålde inte heller det han sa. Avslöjade kunde man inte förneka sanningen i det han uttryckte men samtidigt var det sådant man inte ville höra. Men den främsta anklagelsepunkten handlade om hans anspråk. Det var ju också för det som han slutligen blev fälld. När han efter att blivit gripen och under det förhör som följde erkände att han ansåg sig för att vara Guds Son, då behövde man inte tveka längre. Nu hade man skäl nog för att döma honom till döden.

Men när vi idag möter Jesus i templet har hans kritiker inte kommit så långt att de kunde få honom fälld. Fortfarande visste man inte hur man skulle komma år honom. Men denna dag hade de fått en chans de inte kunde missa. Lägligt nog hade de på bar gärning lyckats ertappa en kvinna när hon begick äktenskapsbrott. Ett brott som kunde leda till att man blev dömd med lagens strängaste straff. Nu kom man med henne till Jesus. Nu skulle man testa Jesus.

Mose lag sa att hon skulle bestraffas med stening. Men hur tänkte Jesus? Skulle Jesus förneka det och fria kvinnan? Ja, då skulle han åsidosätta att rättvisa skipades och förneka den lag Gud gett Mose och Israels folk. Men om Jesus skulle döma henne, då skulle han sätta barmhärtigheten på undantag och förneka det budskap han förkunnade.

Oavsett vilket svar Jesus skulle ge dem så hade de honom i fällan. Trodde de. Svarade han: ”stena henne” då förnekade han barmhärtigheten. Svarade han istället: ”fria henne” då skulle han sätta sig upp mot Guds lag.

Nu är vi inte så olika hur människor var då. Också vi kan tycka att Jesus är obekväm. För att inte behöva lyssna på honom sätter vi in honom i ett fack.

De två vanligaste falska bilderna av Jesus, som vi människor kan ha har varit ungefär de samma genom tiderna. Så kan vi tänka, han är domaren som alltid har något att anklaga oss för, den som vi aldrig riktigt duger inför. Den bilden kan vi också utnyttja genom att åberopa Jesu auktoritet då vi vill få andra människor dit vi vill. Så styr vi andra genom att ge dem dåligt samvete. Den andra falska bilden är ”snäll Jesus”. En Jesus som vi aldrig kommer riktigt in på livet för det enda vi hör är att han älskar oss.

Nu är det sant att han älskar oss. Det visar han också i mötet med kvinnan som man släpat in i templet. Han visar det också när han avslöjar hennes anklagare och låter dem förstår att de sitter i samma båt som kvinnan och att i likhet med kvinnan var i behov av hans kärlek.

Men låt oss se hur Jesus visar vad sann kärlek är. Jesus menar att vi måste hålla ihop Guds helighet och barmhärtighet. När Gud älskar oss så gör han det utifrån sin helighet och sin barmhärtighet. Därför urskuldar Jesus inte kvinnan. Hon har syndat. Men Gud är inte bara helig i bemärkelsen att han vill att vi, hans avbild, skall vara heliga liksom han är helig. Gud är också barmhärtig och denna barmhärtighet är vi alla beroende av. För att kunna leva upp till vår kallelse att vara heliga liksom Gud är helig behöver vi hans barmhärtighet.

För att få kvinnans anklagare att förstå att de satt i samma båt som henne blir Jesu svar ”Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen på henne”. Resultatet blir att de släpper sina stenar. De som var äldst gjorde det först. Åren hade gett dem insikter. Men till slut hade alla släppt sin stenar och tysta gått därifrån. Ingen kunde säga att han var utan synd.

Så står kvinnan ensam kvar inför Jesus. Nu är allt ställt på sin spets. Kvinnan står inför den ende som hade rätt att kasta ”den första stenen”. Som Guds Son, som Gud själv, finns i honom ingen synd. Men inte heller Jesus dömer henne.

Kvinnans anklagare kunde inte döma henne för då hade de dömt sig själva också. Han som kunde gjort det gör det inte heller men av helt andra skäl. Hans barmhärtighet hindrade honom.

Inte långt efter denna händelse ställde sig Jesus själv på kvinnans plats. Men också på hennes anklagares plats. De som kom till insikt och släppte sina stenar. Som också kunnat få höra om Guds barmhärtighet om de stannat kvar. På korset tog Jesus deras plats, ja, allas vår plats också din och min. Han tog vår plats för att Guds barmhärtighet skulle kunna upprätta oss och befria oss från vår skuld.

Men Jesus sa något mer till kvinnan. Han sa inte bara: ”Inte heller jag dömer dig” Han sa också: ”Gå nu, och synda inte mer.”

Vad du vill är helighet, men du är barmhärtighet.

Sv psalm 217:4

 

Janåke Hansson
präst Rönnängs församling