Dagens predikan kommer från Kristofer Strid. Du kan också höra honom live i Skärhamns kyrka kl 11, Åstols missionshus kl 14.15 eller Klövedals kyrka kl 19.
De olika texterna har idag ett ganska sammanhållet tema som skulle kunna sammanfattas med ”omsorg för min nästa”. Jesus får en gång frågan: Vem är min nästa? varpå Jesus svarar med liknelsen om den barmhärtige samariern. För att förstå hur radikal den liknelsen är får man försöka hitta två totalt skilda ståndpunkter och visa hur den ene ser sin nästa, medmänniskan, i den andre och för en stund lägger allt annat åt sidan och visar omsorg och kärlek, oförtjänt, mot den andre.
Ytterst så gestaltar Jesus detta på korset, då Han bär vårt straff, men faktum är att Jesus också kallar oss som följer Honom att vara små jesusar där vi går fram. Inte i egen kraft, den räcker sällan så långt, men i kraft av Guds helige Ande. ”Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare.” (Rom 5:8) ”Vi älskar därför att han först älskade oss.” (1 Joh 4:19). Jesus talar också om ett nytt bud, nämligen att vi skall älska varandra! (Joh 13:34-35), men det kan inte längre begränsas till våra ord utan behöver omsättas i praktisk handling.
Dessutom återkommer Jesus till i evangelietexten att det heller inte kan avgränsas till de i min närhet som jag tycker om eller har lätt för. Jesus skärper den judiska lagens krav: ”Ni har hört att det blev sagt: Du skall älska din nästa och hata din fiende. Men jag säger er: älska era fiender och be för dem som förföljer er; då blir ni er himmelske faders söner [och döttrar].” (Matt 5:43-45a).
Och här bränner det till…i alla fall för mig. Det finns ju så många som jag stör mig på! Slutklämmen för dagens evangelietext tycker jag känns ungefär som en smocka rakt i magen: ”Var fullkomliga, så som er fader i himlen är fullkomlig.” (Matt 5:48). Men märk väl vad detta är för en text – den är hämtad ur ett ganska långt stycke som kallas Bergspredikan.
Det är inte, som i många andra religioner, något man skall göra för att få kalla sig kristen. Det går inte, vi kan aldrig göra oss förtjänta av Guds gåvor, varken Hans frälsning eller förlåtelse eller något annat. Vi kan bara kalla oss kristna genom att säga till Jesus att det som du gjorde på korset, när du dog för mina synders skull, och det du gjorde i graven, när du besegrade döden, det vill jag skall gälla för mig. Men att kalla sig kristen medför också då ansvaret att bäras av Jesu kärlek och föra den vidare också till alla de där jobbiga människorna därute, oavsett om det är en lillebror eller storasyster, en kommunpolitiker eller en hemlös flykting.
Att låta sig genomlysas av Guds kärlek är att positionera sig så att det blir möjligt. Läsa ur Guds ord och be, helt enkelt att avsätta tid för Jesus i mitt liv. Där kan den största hjärttransplantationen bli möjlig, nämligen den där Gud själv får byta ut mitt stenhjärta till ett hjärta av kött (som det står i Jer 31:31-34) – alltså istället för att vara hårdhjärtad och hålla handen sluten som det står i dagens GT-text – får jag låta Gud klä mig i kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning.
Det hade nog inte vår värld dött av i alla fall…
Kristofer Strid
präst Svenska kyrkan Tjörn
Dagens texter 13 söndagen i Trefaldighet Medmänniskan>>