Med hjärta och hjärna fullt av Afrika

Nu är jag hemma efter en dryg vecka intensivt studiebesök i Sydafrika. Full av intryck och upplevelser.


Sydafrika, Johannesburg. Foto Carina Etander Rimborg

Det är konstigt att komma hem, kunna gå och lägga in all tvätten i tvättmaskinen och hälla upp ett bad utan att behöva tänka på vattenbrist. Det är inte den verkligheten som sydafrikanerna i Kapstaden lever i. Speciellt de som bor i de stora kåkstäderna, där vatten och avlopp inte är självklart.

Det känns konstigt att tänka tillbaka på de intensiva dagarna där vår grupp har sett och upplevt det arbete som Svenska kyrkan är en del av.

Tyvärr har inte uppkopplingen varit så bra på våra hotell, så min intention att blogga och lägga ut bilder, har inte blivit så mycket som jag hade räknat med. Men förhoppningsvis kan jag återkomma med berättelser allt eftersom.

Vad har vi hunnit med under vår vecka i Sydafrika?

Hela söndagen 29 oktober var en resdag. Vi började 6:30 på morgonen på Arlanda. Vi var framme sent på kvällen i Johannesburg. Då bodde vi över på hotellet på flygplatsen, för att inte åka med bussen efter mörkrets inbrott. Flera turistbussar har blivit rånade.

Måndagen fick vi information från Peter Svensson som är Svenska kyrkans person på plats i Södra Afrika. Han berättade om arbetet och projekten. Vi fick också information från SPII (Studies in Poverty and Inequality Institute) som berättade om sitt påverkansarbete. Därefter fick vi också åka till Apartheid-museet och fick möjlighet att se hela historien och hur det var då och hur det är nu.

På tisdagen var vi ute på utflykt hela dagen tillsammans med Benchmark Foundation, som vill påverka den Sydafrikanska gruvindustrin och de företag som säljer material till gruvindustrin (där många svenska företag ingår). Människor bor precis på högst giftigt slaggavfall – utan att egentligen veta hur giftigt det egentligen är av radioaktivitet, bly och annat.

På onsdagen åkte vi till Pretoria och fick träffa de som arbetar på kontoret där Svenska kyrkan har sitt huvudkvarter och de anställda som fanns där. Det är flera olika hjälp- och påverkansorganisationer som sitter på samma kontor och det har gjort det möjligt till ännu större samarbete inom ACT-rörelsen. Vi fick också möjlighet att gå i en vacker park och se blommor och en stor Nelson Mandela-staty.

På torsdagen åkte vi till Kapstaden och började med att åka till Stellenbosch universitet där vi fick träffa fyra studenter som med hjälp av Svenska kyrkan kan delta i kursen ”Gender and health” på Teologiska instutionen.

När vi sedan kom tillbaka till Kapstaden var det riktigt busväder. Åska, blixt och regn. Men det hjälpte inte, för regnet kommer inte i bergen, där vattenreservoarer finns för Kapstaden. Det råder akut vattenbrist i Kapstaden och varje hushåll har 87 liter/vecka som de får använda. Det blev också vi varse.

På fredagen åkte vi igenom miljonstaden Khayelitsha och fick mer information om hur det fungerar. Hur  det är i den kåkstaden och hur det fungerar och varför de finns kvar. I Khayelitsha finns Philani som är en vårdcentral, mödravårdscentral, förskola och utbildningsställe för kvinnor. Den har startats av Ingrid Le Roux från Sverige. Vi fick tillfälle att träffa mentorsmammorna som arbetar där med att stötta väntade mödrar och mödrar som har små barn. Det finns stora problem med undernäring och understimulering. Många är drabbade av AIDS och HIV. Programmet med Mentorsmammorna visar på goda resultat.

På lördagen fick vi tillfälle att åka ut till Robben Island och se hur de politiska fångarna hade det och se Nelson Mandelas cell. Guidningen gjordes av en före detta politisk fånge som själv suttit i fängelset.

På söndagen var vi på gudstjänst i en evangelisk Luthersk kyrka Eurika. Där fick vi vara med på en tre timmar lång gudstjänst med mycket musik, predikan, sång av både söndagsskolan, vi svenskar och ungdomsgruppen. Efter gudstjänsten fick vi möjlighet att gå en stund i den vackra Kirstenbosch-trädgården. Där hade vi också en längre samling och utvärdering av vår vecka.

I Kristenbosch fick jag också tillfälle att träffa en av deltagarna i ”Bli kamrat med Zimbabwe-projektet” som var ett ungdomsutbyte under slutet av 80-talet.  Ordain bor nu i Sydafrika och det var roligt att få träffa honom efter nära 35 år.

Sen var det dags att åka hem. Det tar sammanlagt 16-17 timmar att åka hem med byten och allt.

Nu ska jag försöka smälta allt, gå igenom foton och skriva texter och kommer gärna ut och pratar om Svenska kyrkans internationella arbete. Jag har filmat en del och ska ordna till lite olika filmer också.

/Carina Etander Rimborg
kommunikatör

https://www.svenskakyrkan.se/internationelltarbete/julkampanjen

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *