Den tröst skriften ger oss kan bevara vårt hopp

Då blir frågan till oss – hur kan vi vara uthålliga? Hur kan vi vara uthålliga i vår tro?


Hopp! Foto: IKON

Romarbrevets ord i dagens episteltext ger mig hopp!

Det finns en mening som vi får bära med oss på ett särskilt sätt idag. Paulus skriver till församlingen i Rom och det gäller också oss idag; ”Alla profetior i skriften står där för att undervisa oss så att vi genom vår uthållighet och den tröst skriften ger oss kan bevara vårt hopp!”

Så tänker jag på ett ankare, vår tydligaste symbol för hoppet. Ankarets förmåga att ge stabilitet och lugn och en fast punkt. Ankaret fungerar som det ska för fiskare på havet och hoppet ger oss det vi behöver av stabilitet och lugn och en fast punkt.

Paulus påminner oss om profetorden. Profetorden ger oss perspektiv på våra egna liv. Profetorden undervisar oss om tider som har varit och tider som ska komma och mitt eget liv mitt i det.

Mitt eget liv i Guds perspektiv. Det ger mig hopp! För jag är inte övergiven. Å du är inte övergiven. Det folk som vandrar i mörkret, ska se ett stort ljus – så skriver profeten Jesaja när han talar om Jesus Kristus. Jesus säger själv att han är världens ljus.

Så får vi tända vårt påskljus och påminna oss om ljuset som lyser i mörker och där mörkret inte har makt över det.

Ljuset lyser och minner om Jesus som är världens ljus och så har vi också vårt ankare. HOPPET!

Då blir frågan till oss – hur kan vi vara uthålliga? Hur kan vi vara uthålliga i vår tro? Ja, ett sätt det är att varje dag återvända till vårt dop. Leva i vårt dop. Påminna oss om vårt dop. Dopljuset som tänds på påskljuset och så följer ljuset med ända till hemmet. Ljus och liv och hopp. Uthålliga.

Det får mig att tänka på broder Roger som grundade klostret i Taizé och jag tänker och tror som honom när han skriver ”om att det finns så många människor som inte vet att Kristus bor i dem, som inte vet att han ser på deras liv med kärlek. De vet ingenting om Gud, de känner inte ens hans namn. Och ändå så har Gud gemenskap med dem.”  Det är ord som ger mig hopp!

Mitt liv i Guds perspektiv. Det ger mig hopp.

Alla profetior står där för att undervisa oss så att vi genom vår uthållighet och den tröst som skriften ger kan bevara vårt hopp”

Tillitens källa finns i Gud. Det gäller för alla människor. Gud är kärlek och förlåtelse. Han bor i varje själs innersta rum. Att visa tillit är inte samma sak som att vända ryggen till det lidande som finns i världen. Till alla fattiga som finns i världen. Att visa tillit handlar inte om att fly sitt ansvar utan tvärtom  – tilliten hjälper oss att stå upprätta när samhället faller samman omkring oss. Vi kan göra något för en annan människa – det ger mig hopp!

Jag och du kan bli använda i kampen för det goda, vi kan var och en bidra till en bättre värld. Då sprider vi hopp om en morgondag. Det finns möjlighet att göra något konkret och det är att skänka pengarna som går till den viktiga advents och julinsamlingen som pågår i hela vårt land, inom Svenska kyrkan.

www.svenskakyrkan.se/internationelltarbete/julkampanjen

Ankaret påminner oss om hoppet och påskljuset påminner om påskdag och liv och uppståndelse och dopljuset minner om vårt eget dop. Om tillhörighet och sammanhang. Det ger mig hopp !

Än en gång får orden från Paulus ljuda och sedan får vi ta en stund i Guds tystnad. Där får det ordlösa plats. Vi tar två minuter i Guds tystnad.

”Alla profetior står där för att undervisa oss så att vi genom vår uthållighet och den tröst som skriften ger kan bevara vårt hopp”

 

Vi ber;

Gud, idag tackar i dig för allt gott du ger oss.

Hjälp oss att ta emot och också ge vidare av din kärlek. Amen

Linda Lindblad
präst Svenska kyrkan Tjörn

Texterna på andra söndagen i advent:
Mika 4:1-4
Rom 15:4-7
Luk 21:21-36
Psalt 85:9-14

Mik 4:1-4

Men den dag skall kom­ma

då ber­get med Her­rens tem­pel

står där orubb­ligt fast

som det högs­ta av ber­gen,

överst bland höjder­na.

Fol­ken skall strömma dit,

folk­slag i mängd skall kom­ma,

och de skall säga:

”Låt oss gå upp till Her­rens berg,

till Ja­kobs Guds tem­pel.

Han skall lära oss si­na vägar,

hans sti­gar vill vi följa.”

Ty från Si­on skall lag förkun­nas,

från Je­ru­sa­lem Her­rens ord.

Han skall döma mel­lan al­la folk,

ski­pa rätt bland mäkti­ga folk­slag i fjärran.

De skall smi­da om si­na svärd till plog­bil­lar

och si­na spjut till vingårds­kni­var.

Fol­ken skall in­te lyf­ta svärd mot varand­ra

och ald­rig mer övas för krig.

Var och en skall sit­ta

un­der sin vin­stock och sitt fi­kon­träd,

och ing­en skall ho­ta ho­nom.

Her­ren Se­ba­ot har ta­lat.

Rom 15:4-7 Al­la pro­fe­ti­or i skrif­ten står där för att un­der­vi­sa oss, så att vi ge­nom vår uthållig­het och den tröst skrif­ten ger oss kan be­va­ra vårt hopp. Måtte uthållig­he­tens och tröstens Gud göra er eni­ga ef­ter Kristi Je­su vil­ja, så att ni al­la med en mun pri­sar vår her­re Je­su Kristi Gud och fa­der.God­ta därför varand­ra, så som Kristus har god­ta­git er till Guds ära.
Luk 21:25-36 Tec­ken skall vi­sa sig i so­len och månen och stjärnor­na, och på jor­den skall hed­ning­ar­na gri­pas av ång­est och rådlöshet vid ha­vets och vågor­nas dån. Människor skall förgås av skräck i väntan på vad som skall kom­ma över värl­den, ty him­lens mak­ter skall ska­kas. Då skall man få se Människo­so­nen kom­ma på ett moln med makt och stor härlig­het. När allt det­ta börjar, så räta på er och lyft era hu­vu­den, ty er be­fri­el­se närmar sig.”Han gav dem en lik­nel­se: ”Se på fi­kon­trädet och al­la and­ra träd. När de börjar knop­pas, då förstår ni av er själva att nu är som­ma­ren nära. På sam­ma sätt vet ni när ni ser det­ta hända att Guds ri­ke är nära. San­ner­li­gen, det­ta släkte skall in­te förgå förrän allt det­ta händer. Him­mel och jord skall förgå, men mi­na ord skall ald­rig förgå.Var på er vakt så att in­te era sin­nen fördunk­las av omått­lig­het och dryc­ken­skap och li­vets be­kym­mer, an­nars över­ras­kas ni av den da­gen som av en sna­ra, för den skall kom­ma över al­la som bor på jor­den. Håll er vak­na he­la ti­den och be att ni får kraft att und­fly det som väntar och kan stå upprätta inför Människo­so­nen.”
Ps 85:9-14

Jag vill höra vad Gud säger.

Her­ren förkun­nar välgång

för sitt folk och si­na trog­na

och för de red­ba­ra.

De som fruk­tar ho­nom har nära till hans hjälp,

hans härlig­het bor i vårt land.

God­het och tro­fast­het möts,

fred och rätt­vi­sa om­fam­nar varand­ra.

Tro­fast­het spi­rar ur jor­den,

rätt­vi­sa blic­kar ner från him­len.

Her­ren själv ger allt gott,

vårt land ger sin gröda.

Rätt­vi­sa går framför ho­nom,

fred och välgång i hans spår.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.