Jag gillar att sjunga

När jag var färdig präst insåg jag att jag får sjunga mycket och ofta. Nu är det väl så att jag inte är speciellt förtjust i den gamla sortens liturgiska sång, den passar inte min tonart. Men hos oss i Svenska kyrkan Tjörn, har vi provat de nya musikserierna från nya handboken i över ett år. Och jag gillar verkligen att få sjunga dem.


Foto Gustaf Hellsing/IKON

Jag gillar att sjunga, något jag gjort hela mitt liv. Redan i miniorerna och juniorerna i kyrkan. Jag var alltid den som fick sjunga solo när vi skulle ha luciatåg, utan att någon frågade egentligen.

Jag är av den generationen som fick pröva på blockflöjt i 3;an och sedan ville jag spela piano. Men det hade vi inte råd med, så det fick bli fiol. I Forshaga hade vi en stor musikskola, det hade nog de flesta orter på 70 talet. Vi spelade i ungdomsorkestrar och jag hade många olika lärare. Jag gick över till altfiol och började också spela klassisk gitarr.

Eftersom jag gick ett estetprogram på gymnasiet så fullkomligt flödade det av musik, vi hade också en musiklinje på skolan, som fostrade några av våra stora musiker. Där och då på den tiden så höll jag nog på med allt möjligt som innehöll musik och teater. Jag tog sånglektioner, lärde mig spela trummor och kongas.

Och så sjöng jag i kör, i Nedre Ulleruds kyrkokör och det var även där som mitt kall som präst kom till mig. Att sjunga tillsammans med andra är roligt och viktigt. Jag fick lära mig nyligen att när många sjunger tillsammans, så andas de i samma takt och våra hjärtan slår samtidig. Det är fint tycker jag.

Jag gillar att sjunga med konfirmanderna, att få dem att våga, även om det inte låter perfekt. Men av glädje. Det har blivit både musikaler och luciatåg med konfirmanderna under åren. Ja, musiken har varit och är viktig för mig.

När jag var färdig präst insåg jag att jag får sjunga mycket och ofta. Nu är det väl så att jag inte är speciellt förtjust i den gamla sortens liturgiska sång, den passar inte min tonart. Men hos oss i Svenska kyrkan Tjörn, har vi provat de nya musikserierna från nya handboken i över ett år. Och jag gillar verkligen att få sjunga dem. Våra kantorer och organist är duktiga på att öva med oss präster och vi sjunger tillsammans med församlingen som är tålmodig.

Under min studietid så fullkomligt frossade jag i psalmer, och lyssnade gärna på våra moderna sångare, som sjöng. En psalm som satte sig i mig hårt och som har stannat kvar, jag sjunger den minst en gång i veckan i gudstjänsten. Det är psalm 249, Blott en dag ett ögonblick i sänder, av Lina Sandell. (Musik O Ahnfelt)

Jag hörde den på Frälsningsarmens cd med olika artister. Freddie Wadling sjöng den så jag nästan började gråta. Håren reste sig på armarna och den gick direkt in i mitt hjärta. Så skört och så fint, så äkta. Lyssna på den om ni kan. För mig handlar den psalmen om att leva här och nu, varje stund och varje dag. Gud tar hand om mig och utsätter inte mig för mer än jag klarar av.

”- Allt ju vilar i min Faders händer, skulle jag, som barn, väl ängslas då ”

Den ger mig tröst och trygghet och bär i min vardag.

”- Själv han är mig alla dagar nära, för var särskild tid med särskild nåd. Varje dags bekymmer vill han bära, han som heter både Kraft och Råd”

En annan psalm som jag tycker mycket om är psalm 510, Innan natten kommer (Text Jonas Jonsson, musik Per Harling). Det är en kvällspsalm och det innebär att jag inte så ofta kan använda den i gudstjänster. Men jag låter den få avsluta dagens tankar.

Det är en fin kvällsbön.

”Innan natten kommer vill jag tacka för den dag du gav, dem som jag mötte.

För ett liv som mognat något, Herre, vill jag tacka.

Innan natten kommer vill jag tänka på dem som nu ler i kärleksglädje,

Och på dem i ensamheten, Herre, vill jag tänka.

Innan natten kommer vill jag bedja för den jord vi fått men smutsat skövlat.

För vår värld som väts av tårar, Herre, vill jag bedja.

Innan natten kommer vill jag lämna allt tillbaks åt dig att älska värna.

Allt åt dig, vår tro, vårt tvivel, Herre, tag emot det.

Jaana Pollari Lindström
präst

(Under slutspurten av fastekampanjen som har final på söndag, är Svenska kyrkans internationella arbete just nu i det stora flyktinglägret Kakuma och rapporterar där om musikens läkande kraft. Se inslaget nedan. Carina, kommunikatör)

Slutspurt i fastekampanjen

Musik är en läkande kraft.Svenska kyrkans internationella arbete har medfinaniserat en studio i Kakuma som tar vara på talanger och skapar respekt mellan olika folk. #fastekampanjen

Publicerat av Svenska kyrkans internationella arbete den 22 mars 2018

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.