Så går en dag än från vår tid…

...och kommer icke mer, och än en natt med Herrens frid till jorden sänkes ner. Psalm 188.


En dag slutar. Några vänner står vid havet medan solen håller på att gå ner.

Det är väl tur att varje dag inte varar för evigt. Jag tänker speciellt på det när det är dagar som är stökiga och besvärliga, tråkiga och sorgliga. Det är tur att de tar slut.

Tiden ger oss ännu en gång, en möjlighet till frid. Till avslut och ge oss en möjlighet till vila. Det är skönt.

Det ligger något vilsamt i det, även om vi blir stressade över att tiden går så fort och vi har så fulla dagar och almanackor, att varje dag tar slut. Det blir kväll  och det blev morgon och Gud såg att det var gott, som det står i skapelseberättelsen.

Det blev kväll och det var gott. Så skönt att få samla ihop dagen, fundera över hur den blev, vad som inte blev. Göra i ordning inför morgondagen, packa ihop denna dag. Och ge mig själv vila. Att överlåta denna dagen i Guds händer, både när den börjar och när den slutar. Att kunna säga Tack för idag. Eller usch jag orkar inte mer, inte ännu en dag. Men vi får vila, vi lämnar denna dag bakom oss. Den kommer aldrig tillbaka och det är en befrielse i det.

Vi behöver inte älta och försöka förändra, dagen som varit kommer inte tillbaka. Det är också något befriande i detta. Att vi inte kan påverka det som hände i går och absolut inte det som händer i morgon. Även om vi planerar flera år framåt i detalj, så kan allt hända. Eftersom vi inte vet vad som händer i framtiden.

Vi får lov att stanna kvar i nuet och ta emot dagen som kommer.

Jag vet att det är jättesvårt att leva här och nu. Men jag tänker att vi missar så mycket om vi lever i det förflutna eller i framtiden. Vi missar alla möten med andra människor, möten med Gud, eftersom vi inte är där.

Det går att träna sig till att leva idag, just här och nu och det är det som sker när vi upplever kaos och när livet förändras för oss. Då inser vi att det viktiga är det som finns nära. Det vanliga och de människor vi har omkring oss. De möten och samtal och upplevelser som vi får, kan vi aldrig få tillbaka.

Jag tänker då blir det så viktigt att se när det sker. Att få vara i nuet och ta emot dagen som kommer.

Jaana Pollare Lindström

Präst Svenska kyrkan Tjörn och arbetsledare Skärhamns församling

 

Psalm 188 är hämtad ur Den svenska psalmboken

En kommentar

Elisabeth Nilsson carlsson säger
18 januari 2019 – 02:36

Tänkvärda ord 💜

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.