Denna text är en predikan på påskdagen utifrån evengelietexten från Matteus 28:1-20

Kvinnorna var rädda. De hade också all anledning att vara rädda för soldater som vaktade Jesu grav. Lärjungarna var rädda. Så rädda att de inte ens vågade gå ut till graven. Istället satt de bakom låsta dörrar inne i staden.

Vi är rädda

Vi är rädda. Inte minst i dessa coronatider. Vi håller avstånd. Den jag möter kan ju bära på smittan. Många sitter inlåsta, av fri vilja, för att skydda sig från faran. En del är beordrade att hålla sig bakom stängda dörrar.

Varför är vi rädda?

Samuel Rubenson, professor i kyrkohistoria och präst, citerar en ökenfader i en påskbetraktelse jag nyss läste. En lärjunge kommer till sin abba och frågar: ”Varför är jag rädd när jag går ensam i öknen?” Svaret hans abba ger honom är: ”Eftersom du ännu är vid liv.” Det enkla svaret den rädde ökeneremiten få höra är: Det hör livet till att bli rädd.

Det hör livet till

Lägg märke till att abban inte skuldbelägger sin lärjunge. Han svarade inte: ”Du är rädd eftersom din tro är liten.” ”Du är rädd för att du syndat.” ”Du är rädd för att du inte älskar.” Nej, hans svar är: ”Du är rädd eftersom du ännu lever.”

Men hur skall vi då tolka att Bibeln så ofta uppmanar oss att inte vara rädda?

För det första kan vi säga att det inte är för att skuldbelägga oss. Det hör livet till att bli rädd. Vi behöver inte skämmas när vi blir rädda.

Även Jesus var rädd

Också Jesus kände fruktan och rädsla. I Getsemane bad han i ångest om det var möjligt att få slippa lida och dö. Ångesten var så svår att ”svetten droppade som blod ner på marken”. Likaså på korset ropar Jesus, övergiven av alla: ”Min Gud, min Gud varför har du övergivit mig?”

Det finns ingen mänsklig rädsla som inte Guds Son har känt. Han har delat allt med oss. Han vet vad dödsfruktan är. För han levde i allt en människas liv!

Gång på gång

Så när Jesus säger att vi inte skall vara rädda, är det inte för att skuldbelägga oss. Han vet att vi gång på gång kommer att bli rädda och känna fruktan. Vi lever ju detta liv som är märkt av döden.

Men varför då denna ständiga uppmaning att inte vara rädda?

När vi välmenade tröstar varandra med orden; ”Du skall inte vara rädd!” är det på sin höjd en tröst i stunden. Snart hinns vi upp av fruktan igen. Så är det. Vi vet det. Men när Jesus säger: ”Var inte rädd!” så är det sannerligen ingen klen tröst. För han talar till oss som den Uppståndne.

Döden har inte längre makten

Den kvinnorna mötte och sedan också hans lärjungar är bortom dödens maktsfär. Det nya liv Jesus uppstått till är Uppståndelsens nya liv. Han kan inte dö mer! Döden har inte längre makt över honom.

Det är den tro vi har i Kristus. Han är Uppståndelsen och Livet och ”vi kan leva om vi än dör”. Hörde du; Du kan leva om du än dör!

Så länge vi lever detta livet kommer vi att gång på gång skrämmas till rädsla. Men det livet vi finner i tron på Kristus har övervunnit all rädsla i den meningen att det inte slutar med vår långfredag. Vi behöver inte vara rädda. Vi kan se fram mot en Påskdag och glädja oss i hoppet att få se Gud ansikte mot ansikte.

Befriade från fruktan

Vänner, Kristus har genom sin död och uppståndelse, befriat oss för fruktan för dödens herre. Det är som författaren till Hebreerbrevet skriver: Kristus har gjort dödens herre, djävulen, maktlös och befriat alla dem som genom sin fruktan för döden varit slavar hela livet (Hebr 2:14-15).

Kristus är uppstånden från de döda!
Ja, han är sannerligen uppstånden!

Janåke Hansson
Präst Svenska kyrkan Tjörn och arbetsledare Rönnängs församling