Den unge rabbin med det stora röda fnurriga håret, och en liten kippa dansande på det, tog fram den största tallit som jag någonsin sett (tallit är en judisk bönemantel som man hänger över sina axlar, och även huvud, när man ber).
Den var oerhört vacker, vävd i regnbågens alla färger, och släpade ut över golvet när han hängde den över sin rygg och axlar. Han berättade att hustrun själv vävt den till hans trettioårsdag nyligen.
”Ni undrar kanske varför den är så stor?”, frågade vår rabbi oss studenter, såväl kristna som judar, som varje lördag följde hans inspirerande sabbats-föreläsningar i synagogan i Jerusalem. ”Det undrade jag också när jag öppnade paketen.”
”Min fru förklarade att bönemanteln skulle rymma, inte bara mig, utan alla andra judiska män som är födda på samma dag som jag, men som inte äger en egen tallit.” Det var uppenbart att vår unge rabbi fascinerades av sin hustrus omsorg om dem som inte hade egen tro, som kanske blivit brända, svikna, eller av andra skäl förlorat förmågan till tro och tillit.
Ge tilliten vidare
Hos vår rabbi och hans fru var dessa inte borträknade, inte bortglömda. Nej, de var föremål för det unga parets omsorg och omtankar: ”Vi måste dela med oss av vår tro. Tilliten är en dyrbar gåva som inte får stängas inne hos en själv. Då kvävs tron. Den måste ges vidare till dem som själva har svårt att se en mening med livet, eller som har förlorat sitt hopp …”
Den nittonde söndagen efter Trefaldighet har temat Trons kraft. Markusevangeliet berättar om de fyra vännerna som bär sin lame kamrat på bår till huset där Jesus är. De ger inte upp trots att det är omöjligt att ta sig förbi de hundratals lyssnarna som proppar igen ingångarna.
Bibeltexten avslöjar ingenting om vad den lame själv tycker och tänker, men de fyra vännerna har bestämt sig: De SKA bära fram sin kamrat till Jesus, som de är säkra på kan hjälpa vännen. De bryter upp taket och firar ner sin kompis på båren rakt framför Jesu fötter.
”När Jesus såg deras tro …” skriver Markus.
Jesus ser de fyra vännernas envisa kamp för att till varje pris få fram sin rörelsehindrade vän till honom. Jesus ser att de drivs av två krafter: kärleken till sin kamrat som de önskar ska bli frisk samt tilliten/tron till att Jesus kan och vill hjälpa.
Ett stycke vävd teologi
Trots att det är drygt trettio år sedan jag var ung student i Jerusalem på Svenska teologiska institutet, och hade glädjen att under ett helt år ta del av många lärda judars, muslimers och ortodoxa kristnas inspirerande föredrag, så tänker jag ofta på den smittande rabbinen och hans väldiga tallit – ett stycke vävd teologi:
Ingen människa lever för sig själv. Tron växer när den delas med den som ingen har. Vi inbjudes då och då att bära andra i tro.
Och när min egen tillit sviktar, får jag själv bäras av andras omsorger …
Lennart Hamark, kyrkoherde i Kina / Hongkong
redaktionen@svenskakyrkan.se
Lämna ett svar