Rummet svajar och kroppen knyter sig. Den tidigare filosofin att allt går att lösa bara man kämpar hårdare fungerar inte. Maktlösheten är påtaglig. Allt går till slut bra, men Zlatan skriver ”Jag tänker på den där grejen ibland. Den ger mig lite perspektiv, uppriktigt sagt.”
Livets villkor ger perspektiv
Så fastnar jag framför idrottsgalan som SVT visar. Där skall sportjournalisten Arne Hegerfors dela ut pris, men också tacka för sig efter ett långt yrkesliv. Han får stående applåder av hela idrottssverige. Han ger berömmet tillbaka till alla de stora idrottsprestationerna. Men när han blickar tillbaka på året som gått tackar han främst teamet som på sjukhuset som hjälpt honom att överleva den massiva hjärtinfarkt han drabbats av. Hans tack säger detsamma som Zlatans ord ”Jag tänker på den där grejen ibland. Den ger mig lite perspektiv, uppriktigt sagt.”
När livets yttersta villkor gör sig påminda ger det perspektiv. Eller visar Guds närvaro för att använda trons språk. Vi kan vara stjärnor, stora och starka, men i maktlösheten sätts vårt individuella perspektiv i relation till det stora hela, till Gud.
Finnas i Guds närhet
Utsattheten vid livets yttersta gränser är en del av livet för bibelns människor likaväl som för oss. På söndag möter vi flera människor i bibeltexterna. Den ena är Job. Han drabbas av världens elände, förlorar allt han äger och har, trots sin godhet och sitt goda leverne. Han förstår inte varför, och anklagar Gud. Job har en bild av att Gud är rättvis, är man ond blir man straffad, är man god blir man belönad. Därför frågar han, hur kan detta hända mig? Men i sin nöd finns han ändå i dialog med Gud. Han anklagar Gud men kan inget annat än att finnas till i Guds närhet.
Så hör vi om lärjungarna som är ute i en båt med Jesus. Det blir storm, vågorna gör de skräckslagna, de väcker Jesus. De undrar om han inte bryr sig om att de går under? De kan bara vända sig till honom och be om hjälp. Både Job och lärjungarna är mitt i stormens öga, små och maktlösa. Precis som vi när rummet svajar och kroppen knyter sig. Tillsammans med de och med varandra kan vi uttrycka vårt tvivel, ilska och oro.
Gud svarar
Men både Job, lärjungarna och vi möts av svar. Svaret innebär Guds storhet genom sin närvaro. Varken Job, lärjungarna eller vi blir lovade befrielse från stormar och elände. Men vi blir påminda om och lovade Guds närvaro, från början till slut. Även när det verkar som att Gud sover. Gud svarar Job ur stormen, och Jesus sade till sjön: ”Tig! Håll tyst!” Vinden lade sig och det blev lugnt. Och ”jag tänker på den där grejen ibland. Den ger mig lite perspektiv, uppriktigt sagt.”
Anna Cöster, präst i Carl Johans församling, Göteborg
Lämna ett svar